Den stora tragedin - Skogsbränderna

Jag börjar med att säga att jag är okej, för dem som undrar. Men de har säkert de flesta gissat eftersom jag bor i city och inte nära Melbourne där de stora bränderna är. Vilket förfärlig tragedi! Idag har det varit sorgedag med flaggorna på halvstång. Jag måste erkänna att jag inte köper dagstidningen, och eftersom jag inte prenumererar på någon tidning läser jag "världsnyheterna" ofta från HBLs hemsida (kanske också för att Australien ibland e lite isolerat och inte ens skriver om allting internationellt). Men ja brukar försöka se på nyheterna i TVn, som jag detta veckoslut nog missat en del när jag jobbade (skriver mer om de senare). Jag visste att runt 70 personer hade dött i bränderna ett par dagar sen, men jag måste säga att skogsbränder ju nog är så vanligt här att jag inte lagt en massa extra uppmärksamhet till dem. Förrän igår och idag. Redan före jag kom sade någon "oj där är ju alltid skogsbränder", vilket stämmer, jag har flera gånger kännt rökluft utanför city, det helt enkelt hör till till de heta somrarna. men dessa bränder, denna nationella sorg är något helt annat. Men efter att jag tom märkte att HBL har de som första nyheter, mamma skrev ett långt mail och jag såg på nyheterna här som bara handlade om de förstod jag allvaret.

De förklarar denna dag som den sorgligaste efter andra världskriget och den värsta naturkatastrofen i Australiens historia. För tillfället är den 135 personer som dött, över 700 hus som brunnit ner och flera tusen som saknar hem. Och detta pga av den hemska hettan och torkan. Dessutom är de ganska säkra på att en del av bränderna är anlagda, vilket de förklarar som massmord. Australien e ju stort som ni vet, så här i sydney city påverkas man inte av de stora bränderna. I New South Wales som e delstaden sydney ligger o tror jag att det för tillfället är 8 bränder, så nationalparker har förstörts men det är inget som söderut. De stora bränderna är alla norr och runt Melbourne. Skrämmande nära Melbourne faktiskt när ja tänker på hur långt utanför city många av mina kompisar bor här.


Fastän jag som Sydney city människa inte kommer i kontakt med offer eller bränderna förutom i nyheterna måste jag säga att alla hemska nyheter får mig att känna mig så bortskämd. Här mår jag hur fint som helst, och vissa har dött, haft släktingar som dött eller har misst precis all egendom. De visade mycke "möten" i kommuner dit de tror att bränderna sprids. Deras budskap har varit "defend if you think you can, or leave early". Jag tyckte först att vilket dumt påstående, eftersom klart husen brinner ner. Och de har också funderat om de kanske inte var så smart. Men de sade i tvn att det normala som finns i "brandguiden" är att "stanna inne i husen, gå inte ut eftersom branden borde gå över på 6 minuter och inte förstöra hela huset. Och skogsbränder har de ju varje sommar. Men dessa har varit något alldeles annorlunda än vanligt. Hela husen har brunnit ner, och både bilar, träd och hus har exploderat av hettan. De intervjuade barn som förklarade hur de sett eldväggar komma emot dem, som exploderat. Ush! Och nästan inget går att göra. De som också ville leave early har inte förstått hur snabbt de betyder. En kvinna berättade att hennes dotter ringde o sa att hon måste lämna huset, men sen gick det inte mera att ringa eftersom nätet inte fungerade. Så hennes son kom och söka henne, och hon som bara skulle in o söka hundarna o några värdefulla minnessaker kände ren röken i huset. Probelmet är att vinden vänder och redan lågorna från röken sätter husen i brand, inte bara elden. Så de hade kört raserfart, också genom eld till lägret där armén och röda korset har tält och hus för de drabbade. Och så har de flesta dött, antingen inne i huset eller uppbrända i bilarna, Många har kört krockar, eftersom elden gjort vägarna kolmörka, och man får bara hoppas de skadats och dött före de brunnit. usch usch!

Nåja, med detta inlägg vill jag bara skriva hur jag upplevt bränderna hittils. Helt förskräckliga och samtidigt känns de så långt ifrån. Kunde nästan vara i ett annat land. Själv ska ja försöka donera blod imoron och ja kolla me röda korsen om de behöver volunteers, så de borde ringa tibax så ja får veta. Så vänligt som alla australienare mottagit mig känner jag att de det minsta jag kan göra. Och så får man bara hoppas att de slutar brinna och inga fler dör.

De som jag och säkert många funderar på e hur hemskt de e att alla saker e försvunna, speciellt gamla foton och minnen, Men de flesta familjer de intervjuat säger "vi kan nog bygga nytt, men vi e glada att vi lever". De flesta har mist någon granne eller anhörig som själv bor i området, och tänk er att på ett par minuter försvinner allt och de enda du äger är kläderna du har på dig. De bor i tält och bilar (någon bodde 4 personer i en bil, vuxna). Men australien e ju ändå e "bra" land så de borde nog bli bra till sist så familjerna har en chans till ett framtida liv.

Tänkte mest skriva för att ni vet att ja e okej, och de nog int finns nån risk för mig att hamna i en brand. Och samtidigt hur lycklig jag är att vara hemma i trygga sydney och har gjort mina resor som inte kunde göras nu (hela cairns o allt e ju översvämmat igen, men krokodilattacker o sånt). Sköt om er! Snart ses vi, bara 4½ vecka kvar :) / :(