Östkusten 2 Fraser Island & Whitsundays

Efter en veckas resande fortsatte våra äventyr med camping och segling. Vi åkte från Hervey Bay ut till Fraser Island, världens största sandö för en 3 dagars - 2 nätters campingtur. Man kan åka ut till Fraser på egen hand, med en bokad tour eller så att man bokat en tour men inte har med någon guide. Det enda man måst ha e en 4 hjulsdriven bil. Vi och 7 andra (4 irlänska tjejer, 2 flickor + 1 pojke från England) blev en grupp. Och så fick vi direktiv om vad man sku köpa, packa och var köra på ön. Så efter att vi packat bilen full (och ganska trångt blev de nog med tält, sovsäckar, liggunderlag, matgrejer, all mat + alla personliga grejs) så åkte vi via butiken till Fraser Island färjan. Vår grupp var bra och hela resan kändes det att alla hjälpte till lika mycket. Vi var allt som allt 5 bilar som åkte iväg samtidigt, så med speciellt en annan bil rörde vi oss mycket.

Vägarna på Fraser e alltså inga "riktiga" vägar. Highwayn e på stranden! och har faktiskt hastighetsbegränsningen 80 km/h. Samma trafikregler som finns på fastlandet gäller där, och så finns de en del trafikmärken utsatta. Men vägarna e guppiga, och har djupa gropar, och om man har otur så fastnar man. Första backen var en tom. lite obehaglig upplevelse eftersom vi börja åka bakåt, men efter de gick de fint och bra och så "hoppade" vi vidare. Diki, killen från England och jag körde turvis och de andra höll upp stämningen på baksätet.

Första dagen stoppade vi vid en sjö Lake Wabby och pga hettan var ett svalt dopp superskönt. Vissa åkte ner på body/boogieboards ner för sanden in i vattnet. Vi stannade också i Eli Creek där de fanns en lite "å" man kunde gå i ner till havet. Havet möter alltså sötvatten där. I tid förrän det blev mörkt sökte vi oss till första campingstället där vi träffa några andra bilar. Vi satte upp tälten (som i vårt hade en för lång stång så vi fick sova med en stor grop i mitten) och lagade hamburgare som middag. Sedan drack vi "goon" (lådvin) med de andra och spelade drinking games samt tala om allt möjligt. Vi hade råkat stanna i dingonas revir, för omkring oss hade vi hela tiden en massa dingos. De ser söta ut, helt som hundar. Men de kan skada människor och man ska vara försiktig att inte skrämma dem. Så att springa o pissa i skogen var nog lite skrämmande. Men bra gick de:)

Nästa morgon kunde vi inte köra iväg eftersom tidsvattnet var högt och bilvägen som alltså var strandkanten var under vatten. Så vi gick till ett vrak i närheten, Maheno Wreck och titta på de. Man får tråkigt nog inte simma i havet runt Fraser eftersom där finns både hajar, maneter och starka strömmar. Idag var de lite regnit så efter klockan 1 när vi kunde köra iväg åkte vi o titta på Indian Head (en utsiktsplats). Vi hade planerat att åka o simma till Champange pools, men tydligen hade många fastnat där så vi åkte istället tillbaka till Eli Creek och campingplats nummer 2. Vi hade alltså inte lov att stanna över natten på de campingställena med wc och vatten men vi campa i natt igen me andra bilar. Vi åt supergod spagetti o köttsås och chilla vid tälten. På dagarna stannade vi dock på servicestationer o diska och köpte is och vatten.

Sista dagen vakande vi redan 5.30. Jag körde idag ganska mycket o vitsi de va roligt! Så humor att hoppa omkring längs vägarna, o ja börja helt sakna lastbilskörandet som ja senast gjorde i bilskolan. Men att köra bekvämt för de andra i bilen e nog svårt, nästan omöjligt pga sandvägarna. Vi åkte idag iväg före tidsvattnet kom och stannade vid Lake McKenzie som är en alldeles underbar sjö med vit sand och kristallklart vatten. Vi låg där och njöt, hade lunch och åkte hemåt mot hostellet. Vi tog sedan nattbussen norrut till Airlie Beach efter 3 upplevelserika dagar:).


Planerna var att åka på en 2 dagars seglats runt Whitsundays direkt när vi kom till Airlie Beach. Men nu hade vi kommit norrut i Australien vilket betyder WET SEASON! Vintern e nästan bästa turistvädret i norr eftersom sommaren är superhet, extremt fuktig och MEGAREGNIG. Och när de regnar e de alltså int sådär lite regn som hemma, utan de faktiskt öser ner, och kan göra de hur länge som helst. Så fastän de var varmt var de super dystert och grått, och vår seglats hade blivit inställd. Själv blev ja nog superstörd o tyckte "va gör nu lite regn", för påriktit, regn och hav e int så dålig kombination. Ändå nu efteråt så var de nog bra att de ställde in den eftersom vi hörde om andra som åkt ut i regnet, haft alla kläder fuktiga o bara sutti inne och blivit fulla. Men som ni säkert ha märkt ha vi tagi de ganksa lugnt och inte festat nästan alls. Vi hade alla samma inställning att hemma kan man festa mer och här lönar de sig att uppleva sol och de långa dagarna. Men idag regnade de så mycke så int hade vi ju något annat val än att PARTA:) Och vitsi det behövdes tydligen för vi hade helt sjukt kiva. Vi bodde första natten på ett lite bättre hostell och spelade alltså drinking games me "kämppisarna" och gick ut på en bar med live musik. Och megabra fiilis! Kvällen slutade med att vi stannade vid lagoonen och hoppade i, haha! Vi trodde int först man fick göra de, och försökte sådär sneaky sneaky att vakten sku lämna oss, men sen när vi fråga om man får simma sa han "förstås, men bara ni håller underkläderna på".

Nästa dag blev de "sightseeing" (airlie e int så stort) shopping, solning (fast sen börja de regna), byte av hostell och bokande av nya seglingsturer. Idag hade vi kameraolycka 1. Jennys kamera bestämde sig för att flyga i lagoonen, och den va alltså int ens en månad gammal.... Megastörande.. Men i kamerabutiken sa de att de ren va många andra som också plumsat i dit, så av de kan man bara lära sig att vattentät e "the shit". Önskar att ja också haft en sån.

Istället för att åka på övernattningsseglats som vi först hade hoppast på, bokade vi nu 2 dagsturer. Och en hel del pengar sparade vi på de sättet. Vi åkte på lördagen ut till det yttre barriärrevet, till en pontoon som hade alla möjliga vattenaktiviteter. De rekommenderade att yttre revet är bättre eftersom de regnat så mycke så vattnet hålls grumlit flera dagar nära öarna, men utåt är det klart. Och rätt hade de. På pontoonen som alltså fanns mitt i ingenstans fanns en vattenrutschbana, man kunde snorkla o dyka, undervattensbåtar, undervattens"observatorium" och så var vår Megakatamaranmotorbår fastkopplat med stående bord o megagod mat:). Vi bestämde att snorkla och också njuta på soldäcket, och förstås så testa ja ju rutschbanan :). Men tiden gick supersnabbt. Snorklandet var underbart. Så klart vatten och jättefina koraller och fiskar. Det ser verkligen ut helt som i TVn eller på bilder. Kanske inte lika fina färger men nog nästan. Man blir helt förvånad över hur gula, blåa o orange fiskar kan vara. Man sku kanske tro att barriärrevet synns ovanför vattnet eftersom de ofta är fotat uppifrån och man ser det tydligt. Men de lever ju under vattnet så man ser inget annant än vanligt havsvatten och turkosa skiftningar från närmare håll.

På söndagen åkte vi på en seglats med Camira. Idag åkte vi till Whitehaven beach som e ett måste och runt de olika öarna på Whitsundays. Vi stanna o snorkla idag igen, men det var typ mitt i en farled med grumligt vatten och int alls så fint som igår. Så ja e faktiskt glad att vi åkte ut till yttre reve dagen före. Men idag var de mer en relaxing day, och vi solade, löhö, åt en massa och så fanns de "all you can drink öl och vin". Och tro de eller int, men vi drack int någo (förutom lite vin när min kamera gick sönder för att lugna ner mig:) ). När vi va längre utåt beövde man inte ha någon våtdräkt, men idag måste man ha, för att skydda sig mot maneter. Det känns så dumt när vattnet är varmt och de är hett att klä på sig en våtdräkt. Men vi hade skönt och de va faktiskt en lugn dag. Solen sken, och vågorna va nog ganska stora men de stritta int alls eftersom båten va ganska stor. Men så plötsligt, vinkeln måste ha blivit fel mot vågen så kom de en superdusch på mig. Säkert typ 30 liter vatten på BARA mig. Alla andra runt mig var helt torra men jag blev dyblöt. Alla skratta först och ja själv med, förrän ja märkte att ja hade min kamera i handen. Fastän den va inne i fodralet och i mina händer gick den sönder av saltvattent:( Kamera accident 2. Och accident 3 var väl det att jag måste ha lämnat min engångsundervattenskamera på båten för ja hitta den aldrig efteråt :(. Men en skön dag och verkligen relaxing var den. Och vi hade tur med vädret båda dagarna eftersom de va soligt fastän de regnat konstant i 1½ vecka. På kvällen var jag röd som en tomat och mådde dåligt (fast ja använde nog solkräm). Jag kände mig jättesjuk och hade säkert mycket paha solsting. I rummet blev de jakt på världens största kackerlacka. Uiii! men ytterst roligt när våra tjejkämppisar jaga den till döds. De hostellet där vi nu boddde var superbilligt, bara 18 dollar per natt. Men vi hade också kackerlackor, en råtta i vår trappa och kuulemma bodde en pythonorm under köket. Så de va verkligen skönt att fara vidare nästa dag:)


De här va typ första gången som ja bränt mig här i Australien. Jag har nog varit mycket försiktig och använt solkräm. Nu när ja försökte använda mindre faktor så är resultatet dehär. Men nästa dag va de int alls rött mer. Konstit nog. Men antagligen ger de mig ett par extra rynkor:)

Östkusten 1 Sydney --> Hervey Bay

3500 km i buss på 20 dagar, snorklande + dykande, sol, hällregn och underbara upplevelser hade vi under vår östkustresa. Östkusten e ett av Australiens måsten, och en av de resorna som ALLA gör. Men östkusten e kanske längre än många tror och fastän kartan inte ser så stor ut är avstånden långa. Men som tur finns de en massa olika alternativ hur man kan resa, och det är egentligen ganska billigt.

Fastän Jenny o Diki stannade en hel månad här nere så kändes de nästan för kort när vi planerade. Efteråt sku ja ändå säga att de va just perfekt. Så vad vi gjorde var att åka till de mest sevärda o populära ställena o göra "de mesta alla gör". Jag hade kollat upp men kompisar som också rest med olika alternativ och vad de rekommenderade.

Vi hade ett busspass mellan Sydney och Cairns som lät oss ha hur många på- och avstiningar på 2 månader. Vi åkte några nattbussar som gjorde att vi spara pengar på boende, och sparade tid. Helt bekvämt om man fick bra sömn, och när man e ung klarar man bra av sånt:) Speciellt eftersom vi sedan kunde slöa hela dagen...

På måndagen åkte vi från Sydney upp till Byron Bay. Vi hade försökt boka hostell före men hittade inget ledigt så vi tänkte att vi bokar där. När vi kom var vi dock int de enda... För precis ALLT var nämligen fullbokat. De billigaste alternativet var 300 dollar per natt. Shit! Så efter en funderare o vi ville ju inte lämna Byron så köpte vi ett tält för 100 dollar. För 4 personer och så högt att vi (eller int Diki) kunde stå i de.:) Campingställena va också ganska fulla så vi fick rum på Belongil Fields ca 2 km från city. Men de gick bra att gå o taxin var billig delat med 3. Byron Bay är ett riktigt sommar inneställe och mångas favoritställe längs östkusten. Där finns en fyr, stränder, surfare och massa surfshops. Så vi låg på stranden, shoppade och åt som alla andra backpackers på "Cheeky Monkeys" för 5 dollar. Vi gick första kvällen upp till fyren som är Australiens östligaste punkt, o de nog otroligt här när man tittar ut mot havet och bara ser
horisont.
Jenny och Diki åkte också på en surfkurs en dag och så åkte vi och paddla. Meningen var att hoppeligen se delfiner runt kanoterna, men tråkigt nog såg vi inga, men så e de när de natur och int fejk. Men vi åkte samma dag till ett sköldpadde-rescue centre, så de va som ett sjukhus för skadade sköldpaddor. Campandet var hur skoj som helst, förutom de extremt störande fåglarna som började skrika kl 6 på moron. Men annars va de jättekiva, och vi hade bra med rum och både duschar o wc va fräscha. :) När vi åkte sålde vi tältet till campingen för 50 dollar, så riktit bra deal blev det:)













Efter 3 underbara och soliga dagar i Byron åkte vi norrut mot Surfers Paradise på Guldkusten. Guldkusten är alltså typ 70 km ? lång strand, och Surfers är en ganska stor stad dit speciellt surfarna hittar. Vi stannade bara en natt i Surfers och bestämde oss för att åka till en av temaparkerna som är väldigt pop. Vi valde "Wet N' Wild" som är en vattenpark med rutschbanor och dylikt, och hade toppenväder! Skitkul fastän de va långa långa köer. På kvällen när vi gick till middag stannade vi "snabbt" i Valleygirl för att kurkka in. Efter 1 timme kom Jenny o jag ut med flera klänningar per man och Diki satt på en bänk och åt snacks:) Haha, men så e de att resa me tjejer:). Normalt shoppa han faktiskt mest!!;) Hard Rock café var fullt så de blev "Vegas" rump steak iställe.

Nästa dag fortsatte vi på en kort resa upp till Brisbane som är huvudstad i Queensland och är Australiens tredje största stad efter Sydney och Melbourne. Och väldigt "Stadig" var den nog, inga stränder och sådant, utan en flod som rann längs staden. Vi åkte färja i floden, simmade i lagoonen som är den stora, konstgjorda poolen istället för stränderna samt gick omkring på marknaden där. På kvällen blev det middag i hostellets restaurang och filmen Marley & Me. Nästa dag fortsatte vi med en lång bussresa till Hervey Bay där vi förberedde oss för 3 dagar på Fraser Island. :)

Jenny och Diki på besök - NYÅR i Sydney

Mellandagarna spenderade jag hur man oftast gör de, åt mycke choko och såg på en hel del filmer. Så mest slöade jag bara med mina rumskompisar. Och så var jag på stranden samt skötte en del ärenden som jag gjorde före Jenny o Diki kom. Planeradet av deras tid här gjorde ja ganska långt före de kom, men först efter att de kom bokade vi in resor för att alla sku vara överens om pengar och äventyr:).

Så tisdagen 30.12 åkte jag emot dem till flygfältet. När jag kom dit såg jag en hel del paparazzis stå nedanför en rulltrappa. Jag frågade en säkerhetsvakt om alla som kommer med inrikesflyg (de mellanlandade i Melbourne) kommer ner här, och hon svarade, "vad väntar du på". Och så sade jag "Melbourne flyget" och hon sa "Jo, och vi väntar alla på henne, Paris Hilton" haha. Så Jenny o Diki var i samma flyg som hon. Men de hade inte sett henne eftersom hon då högst antaligen åkte första klass:) Men så stod ja då där med min finlandflagga och väntade på dem. Paris kom och såg precis lika ut som en barbiedocka i verkligheten också, och på bara några sekunder var hon försvunnen. Själv försökte ja också ta foton, men någon framtid som paparazzi tror jag inte jag har eftersom det enda jag fick på bild var hennes bröst (haha, eller kanske ja sku vara just en bra paparazzi egentligen).

Jenny o Diki kom ut senare och inte från samma håll, men oj va de va skoj att se dem! De kändes ju nog int som att de va så länge sen ja träffa Jenny för efter bara någon minut var man updated om vad båda gjort. Diki som alltså e Jennys pojkvän sen typ ett halvt år har jag inte känt så bra, men nu känner ja nog honom mycket bra:) Och han var ju egentligen på ett litet test om om han egentligen e värd att vara henne spojkvän, o fint gick de:)

De var förstås trötta efter deras långa flyg (som dessutom blev längre än planerat när de missade deras connection flight). Vi gick runt i Circular Quay, tittade in i opera huset, njöt av Botanic Gardens och jag visade dem mina "hemkvarter". Det blev en tidig kväll, men bra så, eftersom nästa dag var nyårsafton.

Sydneys fyrverkerier är "the place to be" i världen och fastän jag sett en massa vykort av fyrverkerierna och vetat att de är stora var de ändå mycket fascinerande. De har 2 fyrverkerier, ett klockan 9 (för alla barn) stort men inte supermäktigt, och det stora kl.12 förstås. Det stora skjuter de både från bron, från operahuset och olika andra ställen i city. Superfint! Så för att se hela bron sku de bästa ju varit att ha en båt, men eftersom vi tyvärr inte kände någon med båt, bestämde vi oss för att Botanic Gardens e bra. De hade olika sektioner, med både biljettområden och gratisområden. Vi försökte oss in på området för 20 000 !! personer, och efter 5 timmars köande (MEGAlång kö, längsta ja nånsin sett) så var vi inne på området. Det var soligt och extremt hett och vi firade med danskarna, Sören, Michael, Alexandra, Amelie osv.

Stämningen inne på området var festival-lik, och påminde också om Hangö regattan. Men tiden gick förvånansvärt snabbt fastän vi köade sen 11 på moron. Och värt var väntan. Fyrverkeriet var enormt och sååå fint! Efteråt kom vi hem via min kämppä o alla tog en snabb dusch samt klädde upp sig, Vi fortsatte ti Ivy som e en av mina favoritbarer och hade kiva, i typ 1½ timme. För de stängde redan kl 3 fastän vi betalat 70 dollar för biljetterna! Nåjaa, ett lyckat nyår var de ändå, o antagligen enda nånsin i Sydney.

Till höger slutexplosionen i fyrverkerierna

Under Jenny, Diki, Sören o jag i Ivy


På nyårsdagen åkte vi till Manly beach och solade. Jenny och Diki var lika ivriga som jag när ja kom hit på alla surf- och beachbutiker. På kvällen träffade vi danskarna och åkte till Centennial Park på utebio - Grease! En underbar o ny upplevelse! Nästa dag träffade vi mina speechiekompisar på Freshwater beach. På kvällen åt vi kängurupizza (faktiskt riktit gott) och hade ett litet Pubcrawl med min kämppis Kara och hennes kompis Erin som också var här från USA.

Dagarna gick snabbt, och vi hade mycket att se o göra för att Jenny o Diki sku få allt ut av Sydney. På lördagen åkte vi till DFO = Direct facrory outlet som ni säkert kan gissa att e billig shopping!:) De var in heaven, själv åkte ja hem tidigare. På kvällen blev de sightseeing i Darling Harbour och "3D-bio"på världens största IMAX med "Haunted Castle".

På söndagen åkte vi till Blue Mountains på en dagstrip. De finns många olika turer med olika priser o olika aktiviteter. Vår var inte den billigaste, men vi åkte till djurparken där Jenny blev förälskad i både koalor och kängurur. Vi stannade alltså först i Featherdale Wildlife Park, där man får paja koalor, kängurur och se de mesta aussiedjuren. Vi fick se hur man ska kasta boomerang, hade lunch med frukttestning, dvs. som vintestning med med exotiska frukter istället. Vi såg "3 Sisters" som e en stenformation, "the thing to see i Blue Mountains".

Framför 3 sistersVi åkte en superbrant gondol ner och gick runt i regnskogen och åkte upp med världens brantaste tågskena. Vi stannade i en karkkibutik o kan ni tänka er - de hade fazers blå!!! Meganamiii! Så förstås måste ja köpa de:) På hemvägen stannade vi o såg ett vattenfall (med typ int någo vatten), såg Olympiastadion från OS 2000 och åkte färga tillbaka med Parramatta river till city med fin utsikt över staden. På kvällen blev det Max Brenner (världens godaste choko-efterrätter). På måndagen åkte Jenny o Diki till Bondi, ja träffa en kompis och så åkte vi iväg upp längs östkusten. Vi hade 3 underbara veckor med otroliga upplevelser, sol, regn och mycke buss-sittande framför oss.

Den stora tragedin - Skogsbränderna

Jag börjar med att säga att jag är okej, för dem som undrar. Men de har säkert de flesta gissat eftersom jag bor i city och inte nära Melbourne där de stora bränderna är. Vilket förfärlig tragedi! Idag har det varit sorgedag med flaggorna på halvstång. Jag måste erkänna att jag inte köper dagstidningen, och eftersom jag inte prenumererar på någon tidning läser jag "världsnyheterna" ofta från HBLs hemsida (kanske också för att Australien ibland e lite isolerat och inte ens skriver om allting internationellt). Men ja brukar försöka se på nyheterna i TVn, som jag detta veckoslut nog missat en del när jag jobbade (skriver mer om de senare). Jag visste att runt 70 personer hade dött i bränderna ett par dagar sen, men jag måste säga att skogsbränder ju nog är så vanligt här att jag inte lagt en massa extra uppmärksamhet till dem. Förrän igår och idag. Redan före jag kom sade någon "oj där är ju alltid skogsbränder", vilket stämmer, jag har flera gånger kännt rökluft utanför city, det helt enkelt hör till till de heta somrarna. men dessa bränder, denna nationella sorg är något helt annat. Men efter att jag tom märkte att HBL har de som första nyheter, mamma skrev ett långt mail och jag såg på nyheterna här som bara handlade om de förstod jag allvaret.

De förklarar denna dag som den sorgligaste efter andra världskriget och den värsta naturkatastrofen i Australiens historia. För tillfället är den 135 personer som dött, över 700 hus som brunnit ner och flera tusen som saknar hem. Och detta pga av den hemska hettan och torkan. Dessutom är de ganska säkra på att en del av bränderna är anlagda, vilket de förklarar som massmord. Australien e ju stort som ni vet, så här i sydney city påverkas man inte av de stora bränderna. I New South Wales som e delstaden sydney ligger o tror jag att det för tillfället är 8 bränder, så nationalparker har förstörts men det är inget som söderut. De stora bränderna är alla norr och runt Melbourne. Skrämmande nära Melbourne faktiskt när ja tänker på hur långt utanför city många av mina kompisar bor här.


Fastän jag som Sydney city människa inte kommer i kontakt med offer eller bränderna förutom i nyheterna måste jag säga att alla hemska nyheter får mig att känna mig så bortskämd. Här mår jag hur fint som helst, och vissa har dött, haft släktingar som dött eller har misst precis all egendom. De visade mycke "möten" i kommuner dit de tror att bränderna sprids. Deras budskap har varit "defend if you think you can, or leave early". Jag tyckte först att vilket dumt påstående, eftersom klart husen brinner ner. Och de har också funderat om de kanske inte var så smart. Men de sade i tvn att det normala som finns i "brandguiden" är att "stanna inne i husen, gå inte ut eftersom branden borde gå över på 6 minuter och inte förstöra hela huset. Och skogsbränder har de ju varje sommar. Men dessa har varit något alldeles annorlunda än vanligt. Hela husen har brunnit ner, och både bilar, träd och hus har exploderat av hettan. De intervjuade barn som förklarade hur de sett eldväggar komma emot dem, som exploderat. Ush! Och nästan inget går att göra. De som också ville leave early har inte förstått hur snabbt de betyder. En kvinna berättade att hennes dotter ringde o sa att hon måste lämna huset, men sen gick det inte mera att ringa eftersom nätet inte fungerade. Så hennes son kom och söka henne, och hon som bara skulle in o söka hundarna o några värdefulla minnessaker kände ren röken i huset. Probelmet är att vinden vänder och redan lågorna från röken sätter husen i brand, inte bara elden. Så de hade kört raserfart, också genom eld till lägret där armén och röda korset har tält och hus för de drabbade. Och så har de flesta dött, antingen inne i huset eller uppbrända i bilarna, Många har kört krockar, eftersom elden gjort vägarna kolmörka, och man får bara hoppas de skadats och dött före de brunnit. usch usch!

Nåja, med detta inlägg vill jag bara skriva hur jag upplevt bränderna hittils. Helt förskräckliga och samtidigt känns de så långt ifrån. Kunde nästan vara i ett annat land. Själv ska ja försöka donera blod imoron och ja kolla me röda korsen om de behöver volunteers, så de borde ringa tibax så ja får veta. Så vänligt som alla australienare mottagit mig känner jag att de det minsta jag kan göra. Och så får man bara hoppas att de slutar brinna och inga fler dör.

De som jag och säkert många funderar på e hur hemskt de e att alla saker e försvunna, speciellt gamla foton och minnen, Men de flesta familjer de intervjuat säger "vi kan nog bygga nytt, men vi e glada att vi lever". De flesta har mist någon granne eller anhörig som själv bor i området, och tänk er att på ett par minuter försvinner allt och de enda du äger är kläderna du har på dig. De bor i tält och bilar (någon bodde 4 personer i en bil, vuxna). Men australien e ju ändå e "bra" land så de borde nog bli bra till sist så familjerna har en chans till ett framtida liv.

Tänkte mest skriva för att ni vet att ja e okej, och de nog int finns nån risk för mig att hamna i en brand. Och samtidigt hur lycklig jag är att vara hemma i trygga sydney och har gjort mina resor som inte kunde göras nu (hela cairns o allt e ju översvämmat igen, men krokodilattacker o sånt). Sköt om er! Snart ses vi, bara 4½ vecka kvar :) / :(

Julen Scandinavian + Aussie style

Att fira julen på andra sidan jordklotet, utan sin familj och släktingar kan för många kännas jobbigt och som något de inte skulle vilja göra. Själv trodde jag att julen skulle ge mig hemlängtan. MEN att testa på en jul någon annanstans kändes som en ny tradition som man ändå lite känner till. Jag är mycket glad för att ja va här. De ju ändå bara en av MÅNGA jular hemma. Dessutom kände ja nog inte mycke hemlängan iom att här var varmt och skönt och de helt enkelt inte kändes som juletider. Jag firade en mycket händelserik jul både scandinavian way och the aussie way. Ganska olika var de nog, men superskoj båda två! :)

Julaftons dagen firade jag med mina kämppisar Raphaela och Kara ( som e min nya kämppis, ha ja berätta de?). Vi gick ut och äta lunch (haha, i en sportsbar, men billigt o gott va de:) ). Sen när vi kom hem böt vi julklappar. Vi hade köpt ti varandra och så när vi öppnade dem tog Raphaela fram ett paket som hon packat in. Ett paket från min familj, som hon inte velat berätta att kommit före på julafton. Va skoj och vilken överraskning! Mamma (antar ja) hade packat en massa små paket med finska (o svenska) överraskningar o så fick ja personliga hälsningar av alla. Olika fazerschokon, svensk damtidning och ett snösmycke (+ örhängen av Dina). och så hade mamma satt med några julprydnader som ja kunde ha här i kämppän. Vitsi de va skoj eftersom ja int hade vänta mig någo (sorry familjen, men ja vet hu slöa vi e me att faktiskt SKICKA iväg saker;) ). Av kämppisarna fick ja pretty woman på dvd, choko (mycket ohälsosamt) och så foton av min stora favorit Hugh Jackman :) haha!

Raphaela i mitten, Kara och jag med våra julklappar



Julaftons kvällen hade ja blivit inbjuden att fira med de danskarna som var kvar i Sydney. Jag hade egentligen inte umgåtts med dem så jättemycket, men tyckte alltid de var jätteskoj o träffa dem oftast på danska fester. och de bjöd mig med, vilket ja uppskattade mycket. De var kiva att fira en skandinavisk jul som var ganska lika som vår, men ändå annorlunda. Vi var fem tjejer och en kille; Camilla, Alexandra, Amalie, Pia och Rasmus.

Vi åt en massa underbar julmat som Alexandra o Amalie hade lagat. Fastän de int var helt typisk finsk mat, var de ändå samma kryddor o samma "feelis" i maten, så de kändes juliskt. Som t.ex. "risalamande" som e kall risgrynsgröt. Alexandra hade också lite judiska traditioner, som en skitdyr och namigod vodka :) haha! Blev en hel del mer alkohol än hemma i Sjundeå, men de väl inte så kosntit när man e ung. Efter maten gjorde vi något som alla gör i Danmark och jag alltid velat = dansa runt julgranen. Fastän flickorna hade dekorerat Alexandras lägenhet med julprydnander och hade lagat klädställningen till en julgran gick vi ut i Hyde Park och dansade runt den stora julgranen där. haha, så security gubben skrattade. Några sånger var nya, men de flesta kunde ja sjunga på svenska när de andra sjöng på danska (t.ex. nu e de jul igen). haha! Vitsi va skoj de var! Efteråt gick vi tillbaka till Alexandras kämppä och utbytte julklappar (vi hade "secret santa"). Jag fick en stranddyna, en strandboll och spelkort med nakna killar. När klockan närmade sig 2 åkte de andra på bar (som de väl int hade kommit in till så sent) men jag åkte hem för att förebereda mig för e tidig morgon = Juldagen.

På juldagsmorgonen hade ja skype-date med familjen och släktingarna som firade julen hos oss i Sjundeå. De va kiva att se alla o Toffer öppnade glatt mina paket och visade vad ja fått:) Tack för dem kusiner! De va skoj att tala me alla, och de va så funny när min kämppis vakna så hade mamma, pappa, Dina o Toffer trängt sig in alla för att rymmas i samma kamerabild. Haha! Så de pigga nog upp både min och hennes dag:)

Juldagen firade jag med Rachel's familj som jag redan tidigare träffat. De är så öppna för oss internationella studerande så de kanadensiska tjejerna var också inbjudna. De bjöd mig redan länge sen så d kändes kiva att veta planerna redan i god tid. De var bara Trish av kanadensarna som kom + hennes pojkvän, jag och så Rachel's familj + ett par mommor och sånt:). Rachel har 2 systrar (Cloe och Min) och en bror (Tom) som alla e runt 20 år. När ja kom dit på förmiddagen var första frågan om ja vill ha vin eller champange. typ 10-11 på förmiddagen. Vår jul i finland brukar vara ganska lugn, med lite glögg oh vin, men Aussie style verkar den vara mer alkoholbaserad och GALEN! HAHA. Sjukt skoj också! Förstås beror de säkert på familjen, men ja tror de vanliga e att istället äta en stor lunch o sen dricka än att ha en massiv middag som vi. Ja, de vet ni ju säkert ren vid de här läget att de firar julen på juldagen och deras julafton e som vår 23.12. De hade delat julklapparna på juldagsmorgonen före vi kom. Vi böt också julklappar och så gav familjen också en julklapp ti mig.

Vi åt lunch som var megagod! Maten påminde om vår sommarmat, mera lätt men ändå mycke. Och så fanns där ju nog också kalkon och skinka. Men shit va dessertbordet va bra! Mega massor olika kakor, glasser och kex. SÅÅÅÅ gott! I matbordet hade vi roligt och tala om dittan och dattan. De hade (mega aussiegrej, o säkert också i usa) såna där smällar, alltså smällkarameller som man drar i och så finns där en överraskning (som ett påskägg) och en gåta eller en vits. Och så en papperskrona:) Så sen satt vi me dom på, och efter maten skrev vi på varandra något namn på en kändis och så sku man gissa vem man va genom att fråga frågor (t.ex. e de en artist, e de en han osv.). Efter maten hoppa vi i poolen för att sen relaxa lite och småningom gå på "efterfest" ti grannarna.

Rachels familj har som tradition att gå till deras grannar en bit bort på juldagen. Hennes föräldrar hade träffat paret på en Contiki resa i Europa när de va unga (samma researrangör som ja va på NZ med). Sen hade de hållit god kontakt och när familjen flyttade till Sydney bestämde de sig för att flytta till samma kvarter. Hos dem var de lite mer familjer, och mycket ungdomar så de va skoj. De hade en bardisk som var "the place to be" och pappan i huse hade all sorts dricka som han dela ut. Okej, nu låter de megaspurgut för min familj hemma, men de va kul eftersom alla föräldrar o barn va där och alla va lite småfulla. Och dom va så trevliga så de va kul att lära känna dem. De hade en "bong" eller va heter nu igen ett sån dänt långt glasrör (typ en kolv sådär från kemman). Och så sku vi ha tävling hu snabbt man kan dricka ur den. De roliga va, att alla va me, också mammorna som nog inte var så snabba:) Själv så gick de ju riktit bra efter all träning i akademikvarteren, fastän min dricka råka vara absinth blandat med energidricka:).

När klockan blev mer och mänskor satt om kring och tala och ja tänkte att nu behövs de nog någo program så sa ja att "nu ska vi nog gå ut o ha lite skoj". Tidpunkten var utmärkt eftersom alla va glada men ännu på benen:) okej, int va nu egentligen mänskorna så jättefulla, ja överdriver kanske lite. Ja drog Anssus lek som hon introducera för oss på midsommaren, ni vet den från hennes tutorträff. Man ska stå i en ring och sjunga den där sången som alla kan men ja vet int va den heter, men den som kan sjungas "vantarna mera, vill int ha vantarna mera.." så vi sjöng typ kvantanamera.. och så ska man sjunga mellan varje mening "tsh tsh tsh tsh, uh ah!" och göra med höften först sidorörelser och sen bak och fram. haha! Och de roliga e när någon mokar och sätter höften fram när den framför sätter bak :). Nåja, ringen blir mindre och till sist så ska man sätta sig ner i knäet på den bakom sig. Haha! Detta var en stor succé och ännu nästa dag tackade familjen Rachel's familj för att de tagit med en sådan underhållande tjej. Så de va ju kul:). Sen hade andra lite olika lekar så vi lekte ute på gräsmattan. T.ex. norsk fylla men med en sopkvast uppåt iställe, och sen lite andra roliga lekar. Vi tar dem sen på sommarfesten när vi har sommar-os, okej :).

Efter alla lekar var klockan ändå kanske bara runt 9-10 på kvällen. Vi gick hem till Rachel's hus där ja värmde glögg som ja hade köpt från Ikea. De flesta tyckte om de (eller så va dom bara artiga) och själv tyckte ja de va gott nu när de va lite svalare. på dagen sku man nog int ha kunna dricka de när de va så varmt. Vi såg på en film med systrarna men de sluta me att vi alla somna framför tvn.

Nästa dag titta ja lite på cricket eftersom de börjar Hela familjen Groves
julannandag, boxing day och de typ de man ska göra då.
Rachel's pappa fösökte lite förklara
reglerna o ja försto nog lite, men eftersom en match kan hålla på i 5 dagar bestämde ja nog att de int e en sport för mig:). Vi åkte på en dagsutfärd till ett ställe som liknande lite Finlands skärgård. De va ett sund med båthamn. Vi åt våra take away mega goda chickenburgers där och hade en skön dag med familjen. Efteråt åkte jag hem.

Det var en upplevelse att fira julen såhär men en "riktig" aussiefamilj. Konstigt att klä sig i sommarklänningar, äta mycket dessert och hoppa i poolen rakt efter maten (då ja normalt försöker gömma min mage så mycket som möjligt.. ni vet sådär när man sätter på sig lite lösare byxor än vanligt för att orka mer, haha, eller sen e de bara jag:) ). Ändå tror ja att julen e större för oss hemma iom att vi egentligen firar den fler dagar. De e ju också den som piggar oss upp i höstmörkret och därför väntar vi så mycke på den. Här verkar alla vänta mer på sommaren, o så plötsligt e de också jul. Och så går den så snabbt över också. Så fast de va en underbar jul som nog ger mig goda minnen och kanske idéer hem :), så måst ja nog säga att nästa jul ska vara skön att fira på "Rätt" sätt med julkyrka, risgrynsgröt, glögg och potatislåda! :) Och så vill ja se på joulutarina som e världens julfiilishöjare!

Men nog ha de ju julfiilis här också. En dag efter boot camp när ja steg in i bussen var busschauffören utklädd till julgubben, han hade dekorerat hela bussen med julpynt och spela julsånger:) oj va ja tyckte om de! Och så finns de reklamer när julgubben går o surfar, och så hänger han också på stränderna. De positiva e att när här ändå blir mörkt så piggar nog julljusen upp stämningen på kvällarna, till skillnad från en finsk sommar. Men med tanke på att alla julsånger e om snö och jul så kan man väl bara konstatera att vi bor i rätt land. :)

Nya Zeeland 15-23.12

Vad mycket fint jag har fått uppleva! Den 14 december kom Anne som studerat i Brisbane en termin hit till Sydney. Efter lite city sightseeing och en hel del prat och prat och prat åkte vi iväg mot Nya Zeeland på måndagen. Vi flög till Christchurch på södra ön och skulle åka med Contiki tours på en 7 dagar "Scenic Southern" tour. Som tur deklararede vi våra äppel som vi hade som morgonmål eftersom vi annars skulle ha fått flera hunda dollars böter. Och äpplena fick vi inte ta in i landet, för att de kuulemma kan sprida typ sjukdomar, bakterier eller va de nu va. Efter en mycket kort natt (flera nätter speciellt för Anne) vaknade vi tidigt för att söka oss mot hotellet varifrån touren började. I början var vi trötta och ganska osociala och hade en hel del att bara tala med varandra om, men efter ett par dagar märkte vi att gruppen var den bästa man kan önska och resultatet blev en oförglömlig vecka med de finaste upplevelserna, bästa resekompisarna och galnaste skrattstunderna. Följ med i "Scenic Southern - runt södra ön"

Dag 1, Christchurch till Lake Ohau:

Att Nya Zeeland har 4 miljoner invånare och 36-38 miljoner får är kanske ngt nytt för dig. Att en och samma ö kan se så varierande ut var väldigt nytt för mig. Man har ju sett "sagan om ringen" och drömt om att få se de ljuvliga landskapen men att verkligen sitta i bussen och njuta av landskapen var väldigt fint, och det såg så olika ut på bara den södra ön. Och så lätt och skönt att ha en guide som berättade allt. Han var dessutom Maori (ursprungsbefolkning, så vi fick höra en massa intressant med Anne på frambänken). Vi hade tänkt att turen sku vara ganska enkel eftersom den var semi-billig och riktad till unga resenärer. Ni vet sådär småshabbiga hostell och enkel mat som vi måste hjälpa till att laga. Men istället var det verkligen en skön "vacation" med 3 rätters middag (okej egentligen int så bra efter boot camp) varje dag, hotell med fräscha rum och egna badrum och spa på hotellen. Men det kände vi att vi behövde, och speciellt när man bor med andra mänskor och inte har haft våra mammor och laga god mat så kändes de skönt att få relaxa.

Idag åkte vi genom fina landskap, såg en massa får och kossor, Lake Tekapo som var en turkosblå stor sjö (det var dock mulet så man såg inte alperna så jättebra), Mt Cook som är NZ högsta berg och så avslutade vi dagen vid Lake Ohau. Efter en liten powernap, ett hett! spa och lite vin hade vi en lugn kväll i baren. Ganska tidigt gick vi i säng och skönt och smart var det:).

Utsikten från första övernattningsstället

Dag 2, Lake Ohau till Milford Sound:

Regn och rusk vaknade vi till, men så är det ofta på NZ. Idag var det också en hel del resande för att stanna på vissa fina naturställen. Vi stannade också i en fruktbutik där vi köpte kiwiglass och kiwichoko (glassen namiii chokon hmmm). Vi fyllde också vattenflaksorna rakt från en bäck ur bergen. På kvällen kom vi till Milford Sound fjorden där vi skulle på en "kryssning". En skön liten kryssning med en massa stora och mäktiga vattenfall på sidorna. Vi stannade och paddla kajak,och så måste vi ju visa vår finska sisu med att simma i de 12-15 gradiga vattnet. Och skönt var det efteråt. God mat (och extremt mycket!) och spel kväll som "gissa vem/arvaa kuka" var på programmet. I vår "hytt" bodde vi med 2 tjejer från Lichtenstein. Och kan ni tänka er att deras dialekt var ganska lika som svenska!! :) Helt otroligt. Vi märkte det när vi såg delfinder från båten och de sa "två delfiner":).

Paddling, kolla in regnbågen i bakgrunden :)

Dag 3, Milford Sound to Queenstown:

På morgonen fortsatte "kryssningen" och vi såg sälar (som ja dock missa, woops). Vi åkte en underbart vacker väg längs sjöar och stannade på vissa "naturställen". Vi stannade i Arrowtown där vi såg guldvaskning och köpte chokofudge, namii! Idag var de också dags för bungy hoppning! Ja har världens höjdskräck och måst säga att fast de sku vara hur coolt som helst att hoppa bungy så sku ja nog aldrig kunna göra de. Visserligen gick tanken igenom mitt huvve, men för att sedan konstatera att enda orsaken ja sku vilja göra de e för att kunna säga att ja gjort de, så tänkte ja att de int e värt de. O fast de flesta efteråt säger hu coolt de e, så att se när en del skaka o va skiträdda före de hoppa så måst ja säga att ja e så lättad att ja int ens försökte. För ja fick nog en kick bara av att titta på. Vi var alltså på Kawarau Bridge, som alltså e stället där Bungyhoppningen började! Så på samma ställe, ner i floden, 43 meter högt.

Shiiiit! Framför Kawarau BridgeVissa hoppade med "dippning" i vattnet, så huvudet eller överkroppen blev våta. Och faktiskt så hoppade halva Contikigruppen där, Va modigt! En del som var riktiga crazymodiga bestämde att under de kommande dagarna göra 3 bungyhopp. Detta var de första. Det andra var i Queenstown, ungefär lika högt men ovanför staden några hundra meter rakt in i skogen. Och de sista, MEGAGALET Nevisbungy, som e 134 METER högt! Högst i världen tror jag. Av att bara titta på de som hoppades videon blev ja riktit skraj. De först e "CRAZYSHIT" som Anne sa efter att hon hoppade fallskärm. :).

Vi kom till vårt lyxiga motell/hotell/lodge eller va de nu va i Queenstown där vi sku vara några nätter. Fastän Anne o ja int rymdes i samma rum o först vi va lite bittra fick vi båda en massa nya kompisar och kom på ett nytt sätt in i gruppen. Dessutom hade vi olika propgram för de kommande dagarna, så fastän Anne och jag hade hu kiva som helst tisammans var detta säkert bäst. Hela gruppen åt middag idag på Skyline restaurangen i Queenstown dit man måste åka upp med Gondolhiss. En helt underbar utsikt och världens bästa buffé!
Efter typ 10 kg av mat så fortsatte natten ganska vilt. Vår guide gjorde klart för oss att man lever bara en gång och antagligen bara e där en gång så man ska "absolut int ångra någo" o parta på. Okej de här kan tolkas roisit men mest va de så att man int går i säng i tid för att orka, för man orkar nog:). Vi gick först ti Buffalo som hade "buffUGLY" med tjejer som dansa som i Coyote Ugly på bardisken. Fastän säkert killarna gillar de mest måst ja säga att ja tyckte de va coolt, för de va alla så bra på att dansa så de gav megafiilis! Efteråt gick vi till en annan bar där de först va dött, men efter vår "grupp sång" så blev de fiilis! Gruppsången är "How far we come" (Matchbox 20) som de spela varje morgon och då måste alla dansa i bussen. Första dagen var de bara Anne, jag o en annan som dansa men sista dagen stod precis alla upp. MEGABRA MENO!
Dag 4: Queenstown

Dag 4 + 5 spenderades i Queenstown som är känt som "Adventure-Adrenalin capital of the world". Rätt stämmer de eftersom de finns oendligt med äventyr och crazyga saker man kan pröva. Själv har ja redan tänkt på att ja måst övervinna min höjdskräck med att hoppa fallskärm, men efter att ja föreslog de ti Anne och hon blev tyst och skeptisk så beslöt ja att göra de i Sydney med logopedikompisarna. Anne hade dock blivit övertalat av mig ändå så hon var supermodig och hoppade:). Själv behöll ja mig mer på marken och gjorde vattenaktiviteter som mer e min grej. :). Idag sov vi längre efter den sena kvällen och hade lunch på "Fergburger" som e en "must do" i Queenstown. Herregud världens största o bästa hamburgare va där nog, och ja hade en me brie o annat gott, nami! Jag gjorde "MAD DOG river boarding" idag där man åkte på en boogie board = body board i en flod och åkte med strömmarna så ibland sjönk man ner i vattnet av olika strömmar. Helt supercoolt! Eftersom ja ändå e ganska van me vatten sku de ha kunna vara ännu mer extremt tyckte jag, men man förstår ju att de int kan ha helt galet när där kan vara oerfarna mäsnkor. Men superskoj o en massa söta killar som ledare:).

Efteråt var vi helt frusna så vi gick till hotellets spa med mina rumskompisar. Efter middag på hotellet gick vi till "minus 5" baren i city. En sån finns i Sydnet Circular Quay och tom. i Finland ju, men ja ha int vari ti den så de va faktiskt helt skoj. Glasen var också is och man fick på Aussie Ugg boots och vinterkläder. Så de kändes lite som hemma för en tid. Men måst medge att de faktiskt kändes helt sjukt kallt så en halv timme var mer än enough. Och sen sakna ja nog int hem:). Efter de gick vi runt på lite olika barer men vi hade en tidig morgon så de blev inte för sent.

Dag 5: Queenstown

Idag hade jag bokat in jetboating. Vi åkte alltså me en jetboat som e typ som en formulabåt, de drar in vattnet under den och sprutar ut de bakifrån och kan köra megasnabbt och göra 360 graders svängningar. Desstuom går den bara typ 15 cm djupt. De coola me åket var att det var i en flod med bergskanter så de kändes som att vi krocka hela tiden. Och han körde typ 20 cm ifrån "Väggarna" CRAZY!. Fick höra senare att någon visst dött där när den verkligen krockade och föll upp o ner. Tur att ja inte visste de. De regna en hel massa så regnet var som spikar i ansiktet, men coolt var de ändå. Vi sku sedan ghöra "white water rafting" men pga för mycket regnfall och eftersom de sku vara för häftigt måste vi göra de i en annan fors istället. Det är alltså när man sitter i en gummibåt och åker ner i en fors. Lite tråkigare och inte lika mycket action så ja va lite besviken men några ordentliga vågar och strömmar fick vi nog. Men vi fick se en del ställen från Sagan om ringen. Efter en till fergburger åkte vi upp med gondolen för att titta när de andra hoppade bungy igen, denna gång i det hoppet man gjorde "ovanför" city. Man fick springa och inte bara stiga ut så hoppena såg roliga ut. På kvällen gick vi till en restaurang som var i en gammal rättegångssal, "Guilty". Vi fick världens dyraste och minsta sallad, haha, så efter lite extra franskisar och kakao på Starbucks hade vi en riktig tjejkväll med skvaller och historier från "all over the world".
Dag 6: Queenstown till Franz Josef Glacier

Idag körde vi längs sjöar och västkusten. Vi stanna tex o se på ett mega vattenfall och åkte till Westland National Park och Franz Josef Glacier. Anne och jag hade valt att göra glaciärhiken så med vår guide Matias (?) från Argentina som var ny och inte kunde så mycket engelska klättrade vi upp ca 700 trappsteg och sedan upp på glaciären. Detta tog några timmar och vi hade riktigt skoj med vår grupp när vi gjorde "kämpa på" armysånger, med "We're Contiki yes indeed, but we don't have very much speed". Själv har jag stått på glaciären på Island så fastän detta var en upplevelse så kändes de ganska lika. På kvällen gick vi o titta på de mest otroliga lysmaskarna nånsin. Lite skrämmande var det nog eftersom skogen var lite "blair witch project" men tack vare min pannlampa och extra ficklampor vågade vi oss förbi "danger" skyltarna och hittade en skog full med lysmaskar. Det var helt som en stjärnhimmel på marken! Helt otroligt, såna ögonblick man inte ens får på foto!

Dag 7: Franz Josef Glacier till Christchurch

Anne och jag med buss-djuren Shaggy & Phoebe

Sista dagen på touren. Åkte tex förbi stället där de filmat in "Naarnia" och så stannade vi och fotade får som ja hade önskat hela vägen:) haha. Anne och jag satt nästan alltid längs fram i bussen. Vi hade hur kiva som helst och vår guide Brendan eller Randy-Daddy som ja kalla honom och busschaufför Danny var mycket underhållande. Förutom att deras skämt var ytterst bra så taima de alltid musiken med något ögonblick. Så de hade oftast något bra skämt och så kom musiken på. Tex i en lång tunnel kom de batman och när vi sku åka hem "leaving on a jetplane". Låter kanske inte så speciellt nu, men nästan varje sång var verkligen uttänkt.


Brendan och viVi stannade idag i en liten city Hokitika och tittade på jadestens smycken. På kvällen hade vi middag i ett hotell (där Anne o jag inte bodde) och så fortsatte kvällen med KARAOKE. Haha, vitsi vi hade helt sjukt skoj och de va så längesen ja sjöng karaoke. Och de bästa var att hela gänget verkligen var med och sjunga.

Dag 8: Hem till Sydney

Idag hade vi en citydag i Chirstchurch me Anne. Vi gick till ett museum där vi bl.a. sökte efter Annes släktingar, såg hur de reste ti Sydpolen och lärde oss (haha behövdes) lite om sydpolen. Där fanns en hel massa intressanta grejer och de va gratis:). Vi gick runt i stan som hade spårvagnar som påminde om San Fransisco och å-båtar som i Venedig. Flyget till Sydney gick bra och där välkomnade oss Annes aussiekompis (som bott hos Anne i Finland) med svenska julsånger som "tänd ett ljus" och Carolas sånger. Hur bra va int de! De var ju faktiskt ren 23.12, helt sjukt efter en vecka i "isolering" från all julstress. Jag hade redan länge funderat på att gå på en julkonsert i Operahuset, men eftersom vi sku vara hemma kl 18 o den börja 19 så våga ja int köpa biljetter. Vi va tidigt hemma så jag rusade dit för att fråga om biljetter. De sa "Tyvärr så e de slut" men när ja svängde om så skrek flickan "vänta" och så fick jag bilejtter på 7nde raden i mitten. Typ de bästa ma kan ha för typ ingenting! Så efter en riktig familjekonsert med White Chsitmas och Last Chirstmas + ett par aussiesånger hade ja ypperlig julstämning och var redo för Jul :)

Jag är glad för att jag åkte till Nya Zeeland. Fastän Australien är stort så känns de att NZ ändå är "så nära" fast de egentligen int e) så de var definitivt värt att åka dit. Dock måst ja säga att om man int e väldigt äventyrsladdad och mest åker dit för naturen skulle Island vara ett närmare och billigare alternativ. Själv har ja varit 2 gånger på Island och skulle jättegärna åka på nytt. Underbara vattenfall och glacärer finns ju där också, så landen påminer mycket om varandra. De som var jännä på NZ är att klimatet säkert e typ ganska samma som i Finland, och där fanns flera sommarblommor och träd som vi också har hemma. Så de kändes intressant efter Australien där e inte finns typ någo likheter i växtligheten. Men en underbar resa och såå kul att se Anne när vi båda har liknande erfarenheter från terminen här:).

Uppdatering PAHASTI

Haloj på er alla! Och usch va ja int ha skrivi på länge. Har helt enkelt vari så busy me resande o sånt så ju mer o mer som de händer vet ja att destu mer ska ja skriva:). Så härefter kommer uppdateringar från julen, Nya Zeeland resan och öskusten. Jenny och Diki har alltså varit här en månad nu, och igår åkte de hemåt. En upplevsefull månad har de verkligen varit och massor underbara ställen har vi sett:) Jag har också upplevt Aussiejulen, nyåret i Sydney och Australia Day. Tiden har gått såå fort och snart (måst) ja komma hem. Eller måst och måst. För tillfället vill jag inte alls lämna Australien. Visserligen saknar ja alla er därhemma och ser en massa positivt med det, men samtidigt vet jag att min tid här e över och ja antagligen aldrig mer kommer att leva i Sydney cbd (central business district) 300 meter från Operahuset. Och de svåra blir ju också att veta att jag antaligen inte kommer att träffa en stor del av min nya kompisar.

SAmtidigt har jag redan måstat säga många farväl. Fastän jag gråter som en flod när ja kollar på sorgliga filmer så e ja int så jätte emotionell och gråtig i farväl. Jag brukar inte se de som farväl utan mer som ett "vi ses igen" adjö. När ja sa hejdå till familjen i Helsingfors-Vanda hade vi hu skoj som helst, inget gråt eller sånt. Man kan ju alltid komma tillbaka. De var inte förrän ja satt i planet, och de gasade iväg när de sku lyfta som ja brast ut i gråt, men direkt tänkte ja "skärpning" de här ha ju varit min dröm i typ 10 år, o Australien Here I come! De blir helt enkelt verkligt först när man gör de och verkligen e på väg. Men int ha ja nu sutti o sörjt här heller. Jag försöker tänka "lev här och nu" och hellre har ja bra här nu o kommer hem o fortsätter o njuter där som ja alltid gjort. Än att sakna hem här och hemma sakna hit. Men nu har de flesta andra utbytesstuderandena åkt iväg. De har gått helt bra eftersom ja int riktit förstår att ja kanske inte ser dem igen på LÄnge. JA tror att ja förstår de först sen när ja själv åker hem, men igår när Maria åkte iväg som har varit en av mina bästisar va de nog lite tråkigt. Men Skandinavien e ju litet så de nou hätä:).

Annars har ja nog allt bra på den här sidan av jordklotet. Har riktit sommarlov för fullt (har inte varit utan jobb såhär länge sen ja var 13 år). Ja tror ja ska fösöka få något jobb för de sista veckorna eftersom ja verkligen int ha nå pengar, men iom att ja nu är här på turistvisum måste ja isåfall jobba svart. Får se hur de går:)

Annars har ja ju hört tråkiga saker hemifrån som alltid känns jobbit när man e så långt borta och inte kan vara där och hjälpa och stöda (Ika ja tänker på dig). De är speciellt såna tillfällen som får en att tänka på hur viktiga barndomsvänner och också nyare vänner och släktingar är. Fastän jag bra kunde tänka mig ett liv här i Australien skulle ja ALDRIG kunna lämna alla kompisar och släktingar i "kris". FAstän upplevelser och äventyr är något som i dessa dagar betonas mycket sku ja ändå säga att "growing old together" betyder mest. Nu menar ja kanske inte flicka-pojke utan mera familje, kompisaktigt. Här e man så isolerad så fast dagens teknologi nog är väldigt bra, så är man nog hemskt långt ifrån och känner sig ganska "liten". Tack vare HBL vet ja ändå de mesta om vad som håller på i svenskfinland, och så hjälper ju nog facebook en också. :) Men i mer personiga relationer e de nog "plats o ställe" som gäller, och detta e typ så långt bort som man bara kan komma.

Men nu kommer här lite uppdatering i olika rubriker:) Ja ska sätta foton me för ha en fiilis att texterna kan bli långa.

Sköt om er därhemma!