Home sweet home

Hemma igen :) Det här inlägget hade jag tydligen skrivit redan efter hemkomsten men aldrig publicerat så nu får de publiceras samt ett slut på denna Aussie-blogg.

Nu har jag redan varit hemma nästan 7 veckor, och Australien känns sååå länge sen. Det har funnits blandade känslor och fastän det på ett sätt är jättekiva att vara hemma så saknar jag ofta tillbaka. Ändå vet jag att tiden där knappast skulle ha varit lika bra om jag skulle ha fortsatt, eftersom jag inte studerade längre. Det är skönt att vara tillbaka i vardagen här och studera, ha terapier och vara tillbaka i studielivet:) Partaj!

Jag mellanlandade efter Hong Kong i London, och fastän flyget från London till Helsingfors var kortast kändes det allra längst och jag hade supertråkigt. Jag hade varken tidningar eller nån bok och hade helt glömt att de inte visar filmer som på de större planen. Pappa var på Island och Mamma hade sent jobb som hon inte kunde byta bort, så ja visste att Dina o Raine sku komma emot. Många kanske funderar att de va konstit men för mig gick de bra. Jag har alltid tyckt att de stå stor grej när nån annan åker iväg, men nu så tycke ja int de va så hemskt märkligt o stort att man behöver fira me hela släkten emot. O dessutom sa ja ju ganska sent när ja kommer. Ja hade först velat överraska alla o komma tidigare än ja sagt. Men eftersom ja tänkte att de antagligen ändå skiter sig över facebook, så sa ja ändå rätt dag:). Ja hade ju bokat flygen så att ja just passligt sku hinna vara lite hemma i Sjundeå före NNs årsfest.

Många hade sagt att de ännu e "lite snö" kvar. När jag såg att "lite snö" nog betyder mer snö än typ nånsin ifjol kändes de som om ja sku ha sett snö första gången. Marken var helt vit när ja kolla ut från flygets fönster och jag var halt förvånad att de ännu var vinter, med tanke på hur vårigt det ofta är vid NNs årsfest. Dina o Raine var emot me finlands flagga o skumppa:) O de va superkiva att se dem :). Dina o jag åkte hem till Sjundeå, och när vi svängde in vid Sjundeås vägskäl så fanns där ett ljusrött stort hjärta på stolpen, ni vet ett sådant som när någon gifter sig. Jag bara sa "vem ska gifa sig?" o så läste jag att de stod "Mickus + Britt" hahahahha! :) För de som inte känner till kallar sig vi flickor i mitt hemmagäng för Britsarna. Typ sådär Britt-Mickus, Britt-Ida, Britt-Magda osv. De börja från en seko juttu o låter säkert konstit, men så e de bara:) O herregud så ja skratta. Vilken rolig överraskning. O de fanns inte bara en skylt, utan 8 ? på hela vägen hem. haha. O eftersom Sjundeå inte e världens största kommun så finns de säkert inte någon som inte märkt skyltarna. Efteråt fick ja höra att de gått en massa olika rykten bland "tanterna" på byn. en del ha trott att ja ha hitta mig en Britt, alltså engelsman, vissa har undrat vem som riktit gifter sig mitt i veckan o tom. sätter upp skyltar på busshållplatsen. en del har trott att två lesbiska ska gifta sig, och en stor del vet säkert inte alls vem ja e o har bara undrat någo eget:)

De kändes lite konstit att köra på höger sida, men man e ju så van så allt annat känns lika. Vissa förändringar fanns de ju ren på vägen, som Esson som ha blivi ABC. :). De va jättekiva att se Mamma o Toffer också (pappa kom ju först senare hem samma kväll). Vi åt mat, hemlagad helt simpel typ makaroni o köttbullar o de va supergott:). Sen så berätta ja nu en massa o vi tala, och så visa ja mina filmer från dykningen och fallskärmshoppet. Mitt i det så ringde de på dörren, men ja hörde inte ens det. O så tänkte ja att kanske de kan vara typ Veronica eller nån som kommer o säga hej, o så öppna ja dörren o där stod HELA gänget o alla mina närmaste kompisar hemifrån (eller int alla, men de flesta:) ). O vitsi så ja blev GLAD o helt sjukt överraskad: )
Jag hade verkligen inte tänkt att de skulle komma så det var en underbar överraskning:) WIhuu! :) Så kiva att se alla - och så hade mamma fixat lite mat och vin så de blev en ytterst kiva kväll :)
Skrivet 2010:
Efter det följde ett veckoslut med NN:s årsfest :) Jag sov hos Vicke och det var jättekiva men jag märkte nog att det var nånting konstigt med mig eftersom jag inte hade riktit likadan FIILIS som alltid annars. Kanske det var jet lag, kanske de var konstit att vara hemma, kanske det var det att jag saknade tillbaka.. vet inte. Det konstiga är att jag inte minns så mycket ifrån förra årsfesten och allt är lite suddigt (inte pga alkoholen) jag tror helt enkelt att de va situationen att komma hem o pang mitt i studiefesterna me alla kompisarna som var sååå kiva men samtidigt kanske lite too much. Det konstiga var också att jag hade väldigt ont i käkarna minns jag hela veckoslutet.. antagligen var jag så spänd så jag bet ihop tänderna och därför hade svårt att sova.. Konstit - har aldrig annars hänt!
Jag gick på föreläsning direkt nästa vecka och flyttade in i Kåren. Jag trivdes mycket bra med att bo på Kåren och det var riktigt kul att komma in i de finska studierna. Jag började ha terapi med 2 klienter under våren så de var intensivt och mycket på gång. Förstås var de underbart att vara tillbaka med alla kompisar. Det var också roligt när sommaren närmade sig och jag hade mycket att se fram emot. Men förstås saknade jag tillbaka alltid nu och då. Australien kommer ändå alltid att kännas som ett "hemma" för mig och alla nya vänner var plötsligt sååå långt borta.

3 dagar i Hong Kong

Efter lite vin och en hel del tårar sov ja alltså en lång natt i flyget mellan Sydney och Hong Kong. Det tog 9 timmar och när ja vaknade just passligt till morgonmålet var ja som en ny människa och redo för nya äventyr. Ja e så glad att ja gjorde mellansteget, eftersom annars resan skulle ha varit väldigt lång hem, och nu hade ja nya saker att se, nya upplevelser o så mycket att tänka på att ja inte hann sörja Sydney.

Jag hade inte hunnit planera Hong Kong vistelsen jättemycket utan gjorde de den lätta vägen o kontaktade både Anne, Sara o Jenny som alla varit där förut om vad man ska göra. Så de gav en massa bra tips, och dessutom "googlade" ja life info om stället. Många skriver resebloggar me praktiska tips, så de va så ja bestämde mig för vad ja sku göra. Fastän ja är en mycket social person så njöt jag av att vara ensam där. Ja hann helt enkelt smälta att ja var på väg hem o samtidigt börja sakna kompisarna o familjen mer o mer.

Jag var alltså framme i Hong Kong redan 5.00 på morgonen. Jag chillade på flygfältet i flera timmar med trådlösa nätverket och skrev både blogg och mail hemåt. När det blev morgon på riktit så börja ja söka mig mot hotellet som hette "Bridal Tea House". Detta var samma ställe som Anne bodde på, fast ja tror att de fanns på olika ställen. Eftersom ja boka mitt endast ungefär en vecka på förhand fick ja rum på Aberdeen som e lite utanför city. De va nog på Hong Kong ön men typ 30 minuter me buss från city.

Hong Kong är indelat i 4 områden: ön Hong Kong, Lantau, Kowloon och New Territories. Hong Kong är ett av världens befolkningstätaste ställen, med 7 miljoner invånare på 1000 kvadratkilometer. Känt för Hong Kong är de höga skyskraporna samt de höga bergen runtom.
Hong Kong var Brittisk koloni 1841-1997 och fastän de hör till Kina styrs de delvis självständigt. Därför e de inte lika "kinesiskt" som övriga Kina o många anser att man inte kan räkna att man varit i Kina efter att man varit i Hong Kong.

I Australien kunde ja bra dra nytta av att ja e från Finland o e blond. Man fick alltid hjälp när man behövde och många var intresserade av en. I Hong Kong blev det dock lite annorlunda o ja kände mig extremt lång, stor o blond. Människor kunde inte så bra engelska o jag som varit van med mycke turistinfoplatser o bra guidning såg inte mycket sådant i HK. Men många var väldigt snälla o tyckte också ja såg speciell ut. Så fastän ja i Sydney blivit aningen trött på alla asiater så måste ja ju här byta inställning. Förutom att vara rasistiskt måste ja ändå säga att ja aldrig sku kunna tänka mig att bo i Kina för en längre tid. De e helt enkelt så annorlunda än hurudan jag är.

I HK fungerar Octopus kortet på bussarna. Man måste antingen betala med jämna pengar eller sen ladda mer pengar på kortet. Detta är nånting som kan vara mycket ovant om man inte läst om det före. Som tur hade jag det, och hittade rätt buss från flygfältet. Jag kom till mitt rum i Aberdeen och gud så skönt med ett eget rum. Fastän rummet var det minsta rummet jag nånsin sett så kändes det ljuvligt med ett eget rum. Och egen wc + dusch. Och internet på rummet. Superskönt! Så ja surfade lite på näte, tog en dusch och åkte iväg på äventyr vid lunchtid. Ingen av de som arbetade i hotellet kunde typ någon engelska. Och ja tror inte de finns så mycke turister i den förorten, för när ja försökte be om hjälp kunde ingen engelska.

Idag skulle jag alltså till Disneyland, wohoo! Jag försökte fråga några män som såg ut som busschaufförer om hur ja kommer till Disneyland och de förstod inte alls vad ja sade. Man måst ju komma ihåg att de uttalar allt på andra sätt. Så de bara svara "tistralant? no no" O förstod alltså inte vart ja sku. Jag såg säkert helt veke ut eftersom en ung kille i kostym kom o fråga om ja behövde hjälp, o när ja sa att ja sku ti disneyland sa han "oh easy.." o berättade hur. Så som tur fanns de åtminstone 1 som kunde engelska:)


Framför Törnrosas slott

Jag åkte metro till Disneyland. Hela transport systemet fungerar mycket bra i HK. De gick bra med bussar o metron, och också spårvagnar och färjor. Eftersom Hong kong ön o Kowloon ju har vatten mellan så går de metron under o färja på.

Om de sku finnas Disneyland i Finland sku ja nog jobba där :=)

Mina kompisar Jen o Rach i Australien hade världen mest underbara jobb (som ja funderar på att öppna en firma för här). De klär ut sig till olika féer från Disney sagor och prinsessor och så kan man beställa dem till sina barnkalas för att ordna program, och berättade om "sina liv". Va underbart jobb att få leka törnrosa eller askungen o få bra lön! :) Så efter att ja hört om de, och i sista veckoslutet på farmen lyssna på disneysånger va ja helt superivrig på disneyland. Själv ha ja aldirg varit på disneyland förut, och blev lite bitter att ja inte varit där som liten, herregud så ja sku ha älska de. Men när ja hörde alla sånger, såg alla prinsessor så tog de inte länge förrän ja kände mig som 7 år igen och gick där o drömde. Vitsi va allting var fint lagat. Jag gick både på liveshower med musik, sång o dans, och i olika attraktioner som va lite som på ett nöjesfält. Så hela dagen tillbringade ja där och såg också deras berömde parad med alla disneyfigurer. När det stängdes hade de ett stor fyrverkeri med musik vid törnrosas slott och efteråt åkte jag in till city på middag.

Jag åt mat på en thairestaurang och gick efteråt för att se på "mid level escalators" som är 800 meter av rulltrappor. Detta är en vanlig sak men räknas till turistattraktionerna eftersom de är utomhus. De går neråt på morgonen och uppåt på dagen och kvällen. Detta eftersom HK har mycket branta backar och sparar både tid o ork på alla som ska på jobbet.

Nästa morgon åkte jag till Ocean Park som Jenny rekommendera mig. Det ät ett nöjesfält och har också en del djur, t.ex. pandor (som va supersöta) och delfiner (som ja älskar). Jag hade tur för eftersom ja va där så tidigt så var det inga köer till attraktionerna. Ja åkte i de flesta men tyckte nog de så lite gamla o skrangliga ut. Men lever gör ja ju ännu. Så såg ja pandorna o en live show me delfinerna (som inte riktit gjorde som de sku, haha). Jag kände att jag var långt från Australien eftersom de var ganska kallt, och ja frös mycket (hade för lite kläder på mig).

På eftermiddagen åkte ja till The Peak (Victoria Peak)som är ett utsiktsställe som är typ de mest populära tusitmålet i HK, 552 meter högt. Jgg hade timat in min visit så ja sku komma när solen e uppe, se solnedgången o hinna se hur de ser ut när de blir mörkt. Man ser alltså jättelångt och ser nyanserna med höga skyskrapor och berg och dalar. Tråkigt nog var de mulet alla mina dagar i HK så fastän de va vackert såg man inte så långt, och ingen solnedgång åtminstone. Men ja hann se när de mörkna o lamporna tändes. När man åker upp till the Peak åker man med The tram som är ett tåg som går superbrant, lite som bergbanan i Åre men längre o brantare.

Utsikten från The Peak

Efteråt åkte jag metro under vattnet till Avenue of Stars, som är på Kowloon ön. Det är en promenadväg längs med vattnet med statyer o "Hollywood stjärnor" och därifrån har man en underbar utsikt över Hong Kongs skyskrapor i natten. Verklig mycket lampor! Där fanns en massa fotografer som ville sälja foton, och eftersom de e så svårt att fota bra egna foton i mörker med lampor köpte ja foton av dem. Billigt o bra :) Klockan 20 började "Symphony of lights" som är en slags ljusshow med musik, där många skyskrapor har olika färgers lampor som blinkar i takt med musiken. Detta höll på i 15 minuter och var ganska mäktigt. Efteråt tog ja färja över floden och åkte upp med de kända rulltrapporna till Soho som är ett restaurang/partydisktrikt. Senare blir de typ fest i alla barer o gatorna e fulla med folk, men ja åt bara middag där och åkte hemåt.


Utsikten från Avenue of Stars

På onsdagen packade jag mina saker och åkte iväg till flyfältet för att lämna sakerna där eftersom ja måste checka ut från hotellet. Jag åkte till Ngong Ping 360 som är en megalång gondol hiss som går upp till en liten by, där en mega stor Buddha staty finns. Detta är ganska nära flygfältet. Fastän jag redan vågat hoppa fallskärm och utmana mig själv var de igen lite skrämmande att åka ensam upp i gondolen eftersom de blåste så mycke så den gungade helt. Det var annars konstit att ja ofta måste/fick åka ensam fastän de fanns plats för fler personer. Så fastän de va långa köer på tex disneyland satt de aldrig personer som inte kände varandra för nära varandra. Ja tyckte de va konstit eftersom ja e van me att man alltid fyller upp. Helt skönt egentligen men tråkigt att vänta länge.

Det var fin utsikt från gondolen, fastän en stor del av vad ja såg var flygfältet. Väl uppe i Byn tittade ja lite i de lokala butikerna. Jag hade superont i min nacke o rygg. Ja tror de var både för att ja sovit på flyget, var spänd o nervös samt stressad o lite flunssig och för att ja burit på mina tunga väskor. Så efter att ja gått upp för att se på den megastora Buddhastatyn gick ja på billig massage (eller inte superbilli men nog billigare än hemma). O herregud så de va skönt!!!! :)
De va lite akupunktur i de hela o fastän killen klämde o ibland sa att "nu gör de ont " så vitsi de va nog skönt efteråt. De kan nog sin sak.

På vägen ner åkte ja i samma gondol som 3 kinesiska pojkar. Fastän de typ inte kunde ett ord på engelska hade vi en liten konversation o de ville ha foton me mig. Mycket söta o så annorlunda än aussielkillarna. En sak som ja också tänkte på e hur modet och reklamerna e annorlunda för väst o östvärlden. Där fanns de en massa reklamer om hur man ska bli smal o om kläder o sånt, och när de har en kinesisk tjej på pärmen ser de på nå vis så annorlunda ut än våra reklamer.

Efteråt stannade jag i en outlet butik o köpte de sista tuliaisina. Fastän HK e känd som typ en av världens bästa shoppingställen hade ja varken tid, pengar eller lust, eller plats i bagaget för mer saker. Jag åkte till flygfältet i tid den här gången. Och hade denna gång slängt bort bara helt lite saker, men packat alla tunga saker i handbagaget. Så det incheckade bagaget var 28 kilo o som tur måst ja int betala extra. Ja hade alltså tyå 25 kg i handbagaet, men fint gick de. Ja gick omkring som om de int sku ha vägt mycke o e glad att vi int störta o nån stackare fick väskan i huvve. Jag satt me lap topen på en bar/restaurang ändå tills flyget sku fara (typ 6 timmar) o ladda upp foton o skrev. I flyget satt ja bredvid en brittisk kille men vi hade ett säte emellan oss så de fanns mycket rum. Ja hade bokat flygen så ja sku kunna sova i dem under natten, o fastän deras tvn ha så mycke bra serier o filmer så man sku kunna se på dem hela natten så somnade jag o sov bra nästan hela natten (typ 12 timmar). På morgonen mellanlandade jag ännu i London och next stop var Finland:)

Btw: I HK fanns en hel del bussar me "visit Finland". De väl dem alla ha sett som står o fotar utanför domkyrkan. :) Bussarna var dubbeldäckare och hade oftast tvn med reklam på eller tv-serier. Att sitta uppe längst fram gav super utsikt!

Det som jag aldrig förstod var att trafiken gick på vänster sida men i rulltrapporna stod man på höger sida. Hmmm.. varför?

Farewell Sydney

Megastress! Att lämna ett ställe efter 7 månader e inte bara sorgligt utan också en hel del jobb. Avsluta hyreskontrakt, avsluta elkontrakt, kolla att allt e okej me skolan, skicka extra saker hem osv. Och så packa packa alla mängder jag shoppat. Jag vet att min pappa antagligen kommer att stå med yxan redo när ja kommer hem eftersom ja vet att ja ödat en massa pengar. Samtidigt hade ja int med nästan någo o också de sade "du köper sen där". Och fastän många sedan lämnar hela deras "förra garderob" så tycker ja att varför ska man slänga kläder som man sku kunna använda? Ja menar slitna eller för små kläder e en annan sak. Men fina kläder kan ja nog inte lämna. Så ja packa först en hel del och skickade det hem med ett annat fyg. Om man har under 100 kg e de oftast billigare att skicka med flyg än båt o då tar de bara en vecka också :). Så 43 kg skicka ja hem (där va också mitt surfbräde som ja hade stora issues med - sälja eller spara?!) fastän de säkert sku ha varit smartare att sälja behövde ja nästan int betala någo extra för att skicka den hem. och framför mig har ja en vision att de kan stå i ett hörn med foton på. Så ja tror de nog va smart. Den e ju så fin:)

På fredagen hade ja mitt farewell party. Jag var helt förvånad att så många kunde komma och ja blev helt rörd över hu många goda kompisar jag fått (för ja hade egentligen inte gjort så stor deal av de). För där va ju int någo av de andra utisarna. Så mest av de första årets speechies, och några från andra året med, samt ett par "extra" kompisar o så mina kämppisar. Jag bjöd på lite snacks o billigt vin :) Så vi stanna hemma ända till 12 (som e superlänge i sydney där man normalt går ut 8-9 tiden). Så sen va de ju nog för sent att gå nånstans "fancy" så vi gick till Jacksons on George som påminner om Affes. Där finns 2 våningar och vi stanna längst ner där de spela golden oldies som spice girls o annat bra. Så vi dansa o shaka och de va nog en av de bästa kvällarna för mig, fastän de va supersvårt att säga farväl till alla. Fastän ja inte var full och normalt inte gråter så lätt så kunde ja int göra nå annat. Men en lyckad kväll var det nog:)


Kämppisarna, jag, Kara o Raphaela



På lördagen åkte ja till Bondi för att njuta av "den sista solen" också eftersom jag inte solat på länge. Jag gick på ärenden och gjorde lite shopping och på kvällen firade vi Karas födelsedag. Vi stannade först hemma och gick sedan till Argyle som e en av mina favoritbarer på the Rocks. Kvällen var helt okej, men eftersom vi va lite slut från gårdagen va de lite slö fiilis. Dessutom börja ja inse allvaret me att åka hem + att vi alla va extremt störda på killar just då. Så kvällen blev ganska kort, men helt okej ändå:). Och när vi kom hem hade vi normalt flicksnack som har varit det bästa med att bo med dem!

På söndagen överraskade vi kara med presenter och kaka på morgonen

På söndagen packade ja mina grejer (som blev mycket mer än ja trodde att ja hade kvar). Vi hade lunch med kämppisarna och så gjorde ja mina sista ärenden. På kvällen var ja extremt lipig och eftersom jag inte sovit mycket på sistone var ja helt slö i bollen. Så ja visste att ja sku ha lite för mycke bagage, men ja hade ganska extremt för mycket så ja fick betala extra. De var ändå snälla för ja måste bara betala 10 kg extra fastän ja egentligen hade 20 kg extra. ja vet, massor o då hade ja ren skickat. Så då blev ja ju ännu mera gråtig så ja såg säkert ut som nån sku ha dött. När ja kom in i planet somnade ja direkt efter maten o sov hela vägen till hong kong. När ja vaknade var ja en ny människa, har inte fällt en tår efter de och ser MASSOR fram emot att se alla hemma!:) jag tror att jag förstått som ja ren sagt flera gånger "all good times come to an end". Nu ska ja springa till flyget från London o så e next stop FINLAND!!!

Sista tiden down under

Okej som jag redan skrivit typ 100 gånger så går ju tiden så otroligt fort. De helt sjukt ju! Men så nu ska ja försöka skriva en (kort?) sammanfattning över de sista veckorna. Mest för min egen del så att det känns att hela min Australien tid finns med i min dagbok. Också eftersom det inte riktit känns aktuellt att skriva mer om Australien när ja kommer hem. Ja antar att mitt liv fylls av både sociala o kivoga händelser samt skolstress o jobb när ja e ”back to reality”. Fastän bloggskrivandet ibland varit litet stressande, eftersom jag har en känsla att ja alltid vill skriva ALLT o sen när ja blir efter e de så mycke att ta i tu me, så har ja ändå tyckt mycket om att göra de. För mig har de också varit ett sätt att förutom att hålla kontakten med er därhemma också själv analysera om vad jag gjort och varit med om. Många säger att man inte riktit förstår vad som hänt förrän efteråt när man först har tid att tänka hur mycket man varit med om. Själv som ni vet så ha ja drömt om Australien i flera år och den drömmen som jag hade har verkligen uppfyllts. Jag har njutit varje dag och varit extremt lycklig. Samtidigt som ja redan skrev i förra inlägget ska de bli superkiva att se alla därhemma, med en början med NNs årsfest :)

När man åker utomlands tror jag att det är viktigt att komma ihåg att vara öppen och aktiv. Många av mina upplevelser är sådana som jag själv tagit reda på och bara bestämt att ja vill göra (t.ex. poledancing, båtmässan, modeshowen i början osv). Så fastän Sydney har en massa turistattraktioner sku ja säga att de ”extra” grejerna också är mycket värdefulla. I början sade några att ”nu ha de nog varit ganska lugnt på en tid”. Men för mig är de lugnt om de vill de. Också hemma tycker ja om att göra saker och åka på utfärder. Fastän det ofta kostar hittar man ju nog billiga ”resor” också. Kompisar får man inte heller av att ”bara vara”. Man måste vara aktiv och ivrig och hålla kontakten med dem, och nu efteråt kan ja lätt säga att ja ha många nya personer i mitt hjärta. Fastän de kommer att vara annorlunda än kompisarna hemma eftersom jag inte kommer att se dem på samma sätt är det otroligt hur nära man kan bli på en kort tid.

När man åker utomlands tror jag också det är viktigt att kunna tycka om sig själv och umgås för sig själv :) haha. Jo ja ha varit på bio ensam ett par gånger och i slutet gjorde ja en hel del turistgrejs som jag mest gjorde ensam. Både för att de inte fanns så många som inte hade gjort de sakerna och också för att ja trivs med det. Och så tror ja att de viktigt att int ”ta stress!. Jag är ingen ”biatch” hemma men ja lovar att alla tjejer känner igen fenomenet ”snacka bakom ryggen”. Jag menar inte rakt ”skit” men ni vet sånadär grejer som alltid samma människor gör som alla e störda på men ingen säger till om. Ni vet när man direkt när telefon ringer vet vad som hänt. Men det är också för att alla har sin historia, och speciellt i svenskfinland där kretserna e små går allas liv ihop med varandra. Det sköna här har varit att jag varken talat eller hört illa om nästan någon. Visserligen talar man ju inte illa om folk som man inte känner så bra, men saker att ”Ta stess över andras beteenden” har varit sköna att vara utan. Själv vet ja att fastän ja hemma försöker att inte bry mig blir ja nog störd på en del grejs, Ni vet sådär när någon hånglat med någons ex, eller när någon e så typiskt ”den” och bla bla bla. Här ha ja faktiskt int blivit störd eller ens funderat mer utan helt enkelt inte ens blivit störd i kämppän fast vi bott tätt (bara ett par gånger). Anyway, hur som helst hemma tror ja också man gör de för att man känner alla så bra o vill väl.. Nu låter de här megaseko men ja hoppas nån förstår :)

Okej anyway. ”Jag kom, ja såg, jag sergrade”. Jag hade ”my time of my life”. Varje ögonblick har varit en upplevese och jag tror de också e eftersom jag varit öppen för allt. Samtidigt har ja förstås tänkt på alla hemma o vår fina skärgård samt varit avundsjuk på att ni äntligen haft en ordentlig vinter. Jag studerade och är supernöjd med mina kurser. Jag klarade kurserna och känner att ja lärt mig en massa nytt. Jag fick en hel del nya goda kompisar och min engelska skäms ja inte för att tala inför många människor. Jag fick njuta av det underbara strandlivet och testa surfning, skydive och att dyka. Jag fick bo mitt i centrala sydney och känna på storstadslivet (som är ganska olika Åbo), och få klä upp mig i en massa fina klänningar som de har. Och så blev ja till sist kär också, och fick ha en liten sommarromans före jag åkte. Så det enda negativa vad jag kan säga e att både min dator och min kamera gick sönder. För teknologin där e skit, och min kännykkä får inte heller alltid meddelanden hemifrån. Så denna dröm blev verkligen e fullbordad dröm, och därför känns de bra att komma hem nu. När de e som bäst. Så hemma när de mörkt kan ja drömma om att sitta på gräsmattan i skolan och äta lunch, klä upp mig till operahuset eller min stranddate med vilda delfiner i vattnet. På samma sätt som jag i Sydney tog fram glöggen och tittade på fotoalbumet jag fick av ”hemmakompisarna” när ja sakna hem. Anyway, ja hoppas ni inte blir störda om ja talar om Australien och jag vet att många läst min blogg aktivt, vilket också e skoj! Och fastän jag har massor med nya minnen och kompisar så finns de alltid plats för er och minnen hemifrån. Jag vet att redan första veckoslutet hemma kommer att ha nya bra minnen från NNs årsfest (minnen. Ja de kan man fundera på), men fastän jag tyckte massor om att studera i Sydney så säger ja bara att studielivet i Finland e bäst! Vi har sitzer. Nationer, ”lokaler” och de bästa traditionerna. Så fastän jag tom några gånger fundera hu de sku vara att bo i Australien så måste ja säga att inget vinner unilivet i Finland.

Här kommer en sammanfattning över min sista tid. För tillfället sitter ja på Londons flygfält efter en skön resa från hong Kong. Jag sov typ hela flygresan och hade jättebekvämt för det fanns en tom plats bredvid mig. Och så satt där en ung kille från england så han va helt kiva. Och nu väntar ja bara på att stiga ut i Helsingfors o möta Dina (o Raine) och träffa hela familjen. Och så hoppas ja att ja hinner på kaffe till Delta eller någo idag eller morgon före jag åker till Åbo och träffar alla NN:are. Jihhuu!!:)

Jobb

Okej, min plan från början var att studera, sedan chilla och eventuellt söka jobb. Nu är det så att byråkratin i Australien är supernoggrann och för att jobba måste man ha jobbvisum. Med mitt studerandevisum skulle jag ha fått jobba 20 timmar/veckan (fast många jobbar mer svart). Ja funderade runt julen på att söka något jobb men eftersom det bara var för några veckor tänkte jag att det är onödigt. Fastän ett jobb verkligen skulle ha varit bra med tanke på pengasituationen är ja mycket glad att ja inte jobba under skoltiden. För det första så sku ja ha missa en massa sociala grejer och dessutom tog skolarbetena mycket mer än tid än hemma så jag skulle antagligen inte ha hunnit med allt. Nåjaa, mitt visum tog slut en månad efter att skolan "officiellt sluta", så den 5 januari. Att ansöka om visum inom Australien kostar mer så därför passade det bra att ansöka om mitt visum under Nya Zeeland resan. Så med mitt turistvisum får man egentligen int jobba, men ja tänkte ja sku försöka ändå (för de väl ganska vanligt). Jag o mina kämppisar hade typ världens roligaste dag när ja kolla igenom jobb. Jag sökte i en backpackertidning och tro det eller ej, men prostitution e lagligt i Australien så de har ”hor annonser” i backpackerstidngnar. ”tjäna upp till 800 dollar/natt”, vilket ju bara e typ 400 euro för att ha slusk i en, iuuu! Och så söker de massörer som ska vara redo på ”happy endings”, superäckligt! Anyway ja fundera på allt mellan barnvakt, dog walker, lingerie waitress (jo liten horigt, men samma som servitris med någon fin underklädesoutfit, haha), cafétant, tvätta bilar osv. Nåjaa, de jobben man kan få e inom ”sales”, och eftersom ja varken hade lagligt visum eller kunde jobba längre än 3 veckor va ja int så bra. Men först jobba ja med att sälja pizzakuponger. Jag trodde aldrig att ja sku quit ett jobb, men efter att ha gått från dörr till dörr i 47 graders hetta när de dessutom e national sorgedag (skogsbränderna) måste ja nog sluta. Inte kan man ju göra sånt. De som va bra va att ja fick lön varje kväll, men de va nog int strålande heller. Och många var ganska fräcka emot försäljare. Så efter de börja ja jobba på ett företag som var ”riktit”. Man sku vara uppklädd och gå till olika företag och erbjuda dem att byta telefonopperatör. Dealen va nog bra, men många hade kontrakt eller ville inte byta. Och eftersom de va ”commission based” så kunde ja ha dagar utan att tjäna någo! Anyway efter att ja jobbat en vecka där (+ 3 dagar med träning, observation osv.) och typ tjänat 100 euro så bestämde jag mig att de bara e att slösa min sista tid. De va nog helt kiva o där va många andra unga som jobba, men sales e nog int min grej. Och lönen dålig. Fast lönen här kan nog inte jämföras med den i Finland för tex servitriser får 14-20 dollar/timme, vilket e 7-10 euro. Men ja lärde mig en hel del om sales så hoppeligen blir ja själv bättre på att säga emot när någon försöker sälja mig något :)

Vardag/Punttis

Efter resande och en hel del ätande tänkte ja att nu måst nånting göras. Så ja gick med i ”fitness first” som e som typ motivus i Aussina. Gymmet där ja gick var helt bredvid mitt hus i en stor skyskrapa med en massa businessfolk som gick där. Och de va MEGAstort! Så de va jättekiva, i början va ja super aktiv. Nu mot slutet har de mer blivit socialt ätande och typ inget sportande, så ja ser fram emot att komma hem och bränna bort all AussieBBQ.

Kyrka

Jag har säkert varit ”närmare” religion här än nånsin. Och det är faktiskt jännä att de e ganska vanligt att många går varje veckoslut till kyrkan. Flera av mina kompisars föräldrar går och också de ibland själv, som är konstit eftersom de e så få som går i Finland. Jag är säkert ganska religiös för Mamma går alltid nu o då, men de jännä hur kulturen påverkar. Anyway, Raphaela min kämppis går typ varje söndag och denna kyrka är speciellt för unga männsikor. Hon hare redan länge försökt få mig med så en söndag testade jag o Oh My Goood! De va lika livligt som Åres after ski! ”Kyrkan” var en stor sal med 3 (5?) screens och mega dunka dunka musik. Stämningen var inte alls kyrklig och när de sjöng o bad så sträckte alla mänskor händerna upp i luften. Kändes superkonsit men en helt kiva upplevelse va de. Och lite karaoke stil eftersom sångerna va helt bra i texten kom på screenen:) Mina kompisar sa att Hillsong church som de hette dock e väldigt marknadsinspirerat (vilket ja också märkte eftersom de visade reklamer över deras program). Anyway, mina kompisar sa att de också finns normala kyrkor så de bra att veta.

Turistgrejs

Ni vet hur det är när man e länge på ett ställe, man sparar allt till slutet. Så hemma i Finland finns de såååå mycke ja int ha gjort på länge eller tom. Nånsin. Tänk själv när ni senast var in i riksdagshuset, på högholmen eller sveaborg. Så nu sista tiden har jag varit superturistig och faktiskt typ inte alls solat utan gärna gått i muséer. Jag lagade en lista med vad ja sku hinna före ja far hem o uppfyllde den ganska bra. Många muséer var så stora så ja gå omkring i dem flera timmar:

Australian museum

Allt från dinosaurier till Aboriginsk kutlur och konst. ALLT om Australien, djur osv.

Powerhouse museum

Ett modernare o ”kivogare” museum. För tillfället hade de en stor star wars utsällning men jag är ingen fan så ja gick inte in till den. Men där fanns alltmöjligt om rymden, transport, mode osv.

Maritime museum

Flottans museum med krigsbåtar och Captain Cooks seglingsfartyg.

Sydney Observatory

Att lära sig om stjärnor. Kalla mig dum men i början förstod ja inte att de verkligen e andra stjärnor man ser från Australien. Min pappa höll på att få hjärtattack av min oallmänbildning när vi en gång tala om de, men ja ska säga att INGEN annan som ja frågat efter det har vetat. Så det inte bara ser ut som mer stjärnor i outbacken, utan det är det verkligen.

Sydney Tower

Jag hade faktiskt inte varit uppe i det ännu så en kväll bestämde jag mig för att gå o kolla den fina utsikten.

Harbour Bridge Pylon lookout

När vi gick Bridge climben fick vi fribiljetter att gå upp i en av ”stenpelarna” på harbour bridge. Den hjälper egentligen inte alls bron att hållas upp utan e där som konstverk. Inne i den fanns info om när bron byggdes och från den var de mycket fin utsikt (fast ju nog samma som från bron), men de var kiva för här fick man ha sin egna kamera vilket man inte fick på bridge climben. Här pekar jag på var jag bodde, gud ja bodde nog super centralt. Har inte träffat en annan människa under hela tiden som sku bo i Circular Quay eller The Rocks. Sååå nära till operahuset, botanic gardens och färjor tll bl.a. Manly samt bussar till Bondi.

Canberra

Huvudstaden i Australien är Canberra fastän många tror att det är Sydney eller Melbourne. Men orsaken är just den, de kunde inte bestämma vilken dera det skulle bli så de bestämde sig för att ”bygga” en stad. Många säger ”usch där e tråkigt åk inte dit” men ja tänkte att när ja nu sett så mycke av australien så borde ja nog åka till huvudstaden också. Och det är bara 3 timmar från Sydney med buss.

Jag hade en underhållande dag för mig själv där och skulle gärna ha stannat längre än 5½ timmar som jag gjorde. Det ser exakt lika ut som i Washinton DC där. Kuulemma e killen som ”designat” Canberra från Washington DC o planen var att de sku bli lika. Så först gick ja in till parlamentshuset. Och där fick ja gå in till den allmänna frågestunden i ”house of representatives” och såg Premiärministern Kevin Rudd ”in action”. Så de va kiva. De tala tex om hur de ska ha råd att betala försäkringarna tillbaka till alla som misste sina hus i skogsbränderna.

Sedan gick jag till gamla parlamentshuset där ja gick en snabb runda, hade en liten modeshow för mig själv med ”utklädningskläder”. De va kanske mest för barnen men superskoj!:) Och efter det gick jag via biblioteket för att åka taxi till ”war memorial”. Här hade ja inte mycke tid så ja rusa igenom och fick se deras avslutningsceremoni. Ingen shopping utan en snabb middag före ja åkte tibax till Sydney. Men ja e jätteglad att ja åkte dit. Själv sku ja nog aldrig flytta dit (de vill int dom flesta så de typ jättebilligt jämfört me sydney), men att besöka var nog skoj. Orsaken att de int ”passar in” i Australien e att det inte finns stränder eftersom de e inne i landet.

Framför parlamentshuset

Paddington markets

En massa krääsä och helt fina saker också. Köpte hörlurar som var inbyggda i ett ”svettband”. Perfekt för att springa på kalla kvällar ( eller överhuvudtaget för mig eftersom vanliga örongrejs faller ut ur mina öron)

Paddy’s markets

Helt megastort mitt i Chinatown och fullt med både vettiga saker samt krääsä. En hel del australien-souvenirer. Själv köpte ja mina ugg boots härifrån, ja antar att de säljer fejk som e gjorda i kina men de ja köpte var de australiensiska.

Monorail

Ett av transportmedlena i sydney är ett litet tåg som går typ 5 meter ovanför gatorna. Området det går på är inte stort och det är ganska dyrt, men helt kul för turister eftersom de går från paddy’s markets till maritime museum, city osv.

Killar

Före jag kom hit sa alla ”lycka till med surfdudsen”. Men sanningen är den att jag inte träffat jättemycke surfare alls. Jag tror för de första att de ”riktiga” surfduudsen bor högre upp längs kusten. Men förstås finns de surfare i sydney och ja tror att de beror med vem man hänger om man kommer ”in i surfgänget”. Anyway, surfstilen e ju nog hot, men samtidigt ganska slapp. Men att komma som singeltjej speciellt från Norden till Australien är ju både kiva för att man e blond och för att bara ”Finland” låter bra. Dessutom tycker många att accenten e så söt o oskyldig, anyway:) Här finns en massa underbara drömjobb som bara gör männen supermacho. Ja menar dykinstruktör MEGAHOT (och nog blev ja ju lite ”kär” i mina), fallskärmshoppare Charmigt som skyddar en massa rädda tjejer, guider på olika resor är oftast män, så flickor tycks nog lätt falla för män med auktoritet. Nåjaa, de som känner mig rätt vet att ja nog inte e en sån som sku ”samla flaggor” eller bli helt crazy här. Men aussieaccenten kan man ju bara inte göra något åt, oh my good, så hot! Så fastän ja ju nog gilla boot camp va ju kanske instruktören också en orsak efter en tid. Så efter de börja vi datea, och ska vi säga att ja haft ”the time of my life”. Pojkarna här e bara så otroligt charmiga (förstås finns de såna hemma me) och de tycks verkligen fixa en massa för tjejen. Och så är ju landet som gjort för dates med stränder, parker och utomhusbio (samt drive in! Fast tyvärr hade ja ingen sån date). Anyway, ja ska inte gå in superdetaljerat, men det har varit en underbar sommarromans före jag kommer hem. Vi åkte upp längs central coast också och förutom att han har varit otroligt trevlig så har han dessutom visat mig runt i sydney och närområden så det har varit skoj. Fast förstås var de jobbigt att åka iväg, men det visste ja ju nog redan från förut. Och man vet ju aldrig vad som händer i framtiden ;)

Kiva med speechies

Den sista tiden har jag mest umgåtts med mina kämppisar och första årets speechies. De har nu igen börjar uni så de är alltså andra årets studernade. Vi har firat födelsedagar med party och skoj och haft middagar och lugnare happenings. Vi testa poledancing en kväll, eftersom det är något jag redan när ja kom ville pröva på. Jag minns när ja läste om ”striptease-dance” i HBL! För något år sen. Det är vad alla i Hollywood gör. Så sen när ja så att de hade poledancing här (när ja egentligen kolla in olika dansskolor för ja fundera på att ta danslektioner) så bestämde ja mig att ja vill testa. Man kan ha de på polttaren eller motsvarande. Så vi for en kväll 7 flickor till studion och testa. Superkiva och bra workout också. Fastän de kändes konstit att ”leka sexig” men de va nog superskoj. Så ja såg att de har det i Åbo så kanske de e nånting man kunde fortsätta med :)

The farm

Sista veckoslutet före jag åkte så åkte vi upp till Jen’s farm i Hunter Valley. Denna farm var vi ju till tidigare också och det är ju mer som en herrgård sku ja säga. Jag stanna från fredag till måndag, andra kom och for och vi hade ett underbart tjejveckoslut med mycke choko, ost, vin, spice girls och filmer. Vi låg i poolen, i deras bubbelbad och hade skoj med deras ”slip and slide”. Detta är en rutschbana som är en lång plastbit som man sätter på gräset, så har man en vattenslang på den och sätter fairy på. Och superkiva! De vill ja defintivit göra i Finland också! :)

Skydive

Herregud så häftigt! Men shit va skrämmande samtidigt! Detta är något som ja egentligen inte VILLE göra men bara kände mig tvungen att göra. Jag har drömt om det flera år och alltid sagt att ja vill göra när ja ha mina polttaren. För de första ha ja varken en pojkvän och knappast heller kompisar som vill betala något så dyrt, så då tänkte ja ”nu eller aldrig”. Att hoppa fallskärm i Australien gör typ ALLA. Alltså alla backpackers och det finns en hel del ställen att göra det på, vilket gör de ganska ”billigt”. Dessutom hade ja ren övertalat Anne att göra de på Nya Zeeland så ja kände mig lite skyldig att göra de. Vi hade egentligen planerat att göra de me tjejerna från klassen, Men vi bestämde aldrig något datum (också för att ja själv ville skjuta de så långt fram som möjligt). Så sista veckan MÅSTE ja ju göra de, och då hade alla skola och terapier. Kara sku komma med men hade inte råd för tillfället så ja åkte ensam. Men helt okej, och där var en annan svensk tjej så no worries. Allting gick jättesnabbt och därför ville ja också göra de på morgonen. Så i bilen påväg dit sov ja och så plötsligt va ja påväg upp i planet. Vår ”träning” va kort och mest bara så ja sku veta hu ja sku landa och så plötsligt åkte vi upp. Okej, detta har ja varit SKITRÄDD att göra så ja ha nog mentat förberett mig en hel del. Och det konstiga var att när vi väl kom upp i planet var ja inte så rädd. Jag menar, inte e ja ju rädd för att flyga. Jag bestämde mig att om ja en gång gör de ska ja njuta pch hålla ögonen uppe. Min ”kille” som ja var fast i var ganska gammal o tyvärr ingen hottis. Men han sa att han hoppat typ 18-19 000 hopp förut så de kändes ganska säkert. Och dessutom kunde ja känna hans andetag när jag var så spänt fast. Men så eftersom han va lite äldre fråga ja ”what if something happens to you” och han svara ”you die”. Och ja ba shiiit! Men sen sa han ”you’ll be fine”, men int hade ja nån aning om var man får upp fallskärmen ändå. Vi hoppa som tur som sist, så de va skönt att se de andra ut ur planet först. När en lampa kom på visste ja att de va 3 minuter kvar. Okej nu blev ja nog ganska skraj. Jag menar vi var på över 4 kms höjd och sku hoppa ut. Sen när den andra lampan kom på visste ja att de va 1 minut och nu satt han på mina glasögon (som btw va EXTREMT sexiga). Nåjaa, nu visste ja att de e ”no turning back”. Så när vi närma oss dörren o ja sku sitta där och dingla me benen så va ja nog lite skraj MEN han ville att ja sku kolla in i kameran, o sån linssilude som ja e så ler ja bara mot kameran o plötsligt faller. SHIIIIIIT de va helt huippukiva!!! Och ja tyckte massor om frifallet som borde ha varit 60 sekunder men ja tror de typ bara var 30-40 sekunder. Awyay ja tror att vi snurra runt en gång o sen ”flög” och när fallskärmen kom upp var det som en stor bromsning och plötsligt blev allt tyst och lugnt, lite sådäör som på havet att ligga på en luftmadrass när de bleke. Jätteljuvligt! Jag rekommenderar de till alla och sku absolut göra de på nytt. Klart att de skrämmande , men superkiva! Ja har världens höjdskräck, ja menar ja kan inte ens titta ner från min förra balkong i Åbo. Men skydive e sååå högt så där e de nog bara galet. Och ja höll ögonen uppe hela tiden :) Hurraa!

Stränder / Surfning

Jag trodde att jag skulle ligga på stranden jättemycket när jag kom, men tiden går så fort så lätt märker jag att jag inte har varit på stranden på flera veckor. Här var typ 2 veckor med regn varje dag så de e ju en orsak, men helt enkelt att de tar så länge at åka dit + att det kanske inte känns lika viktigt som andra grejer. Så för tillfället är jag nog inte så brun alls. Och så påverkas man nog av deras hudcancer-varningar och många kompisar som verkligen e rädda för det. För det förstår man ju nog, när ja tänker på hur myke i solen jag redan har varit. Anyway jag hade hoppats att jag skulle surfa mer. Men helt samma med det, tiden har gått så hela tiden har ja tänkt att ja nog hinner. Men att bära med surfbrädan i bussen /färjan e nog ganska jobbigt. Anyway, ja älskar surfandet och ser fram emot att segla laser och hoppeligen vindsurfa hemma i Finalnd också. Vi har de nog bra där också :) Och min surfbräde e nu nånstans i världen påväg hem till en fin vägg med aussifoton på :)

Taronga zoo

I Australien finns de en hel del djur, och en hel del djurparker. Jag har sett oändligt med känguruer och krokodiler samt dingos, men taronga zoo har också andra djur som giraffer, lejon och elefanter. Så Kara min kämppis o jag åkte dit sista fredagen för att gå omkring och ha en skön dag.

Skolan

Skolan har ju redan länge varit över. Mina resultat var inte superbra, men det hade ja inte heller förväntat mig. Jag menar jag har lärt mig massor och har fått bra feedback för mina arbeten. Men systemet här e totalt annorlunda än hemma. De sådär studentsrkivningsmeininki så bara en viss procent kan få bra o sen går de ner. Desstuom hade ja tex en kurs som hette ”acquired och developmental language disorders”. Så i afasidelen gjorde ja ganska bra, men i den andra när vi hade grammatikanalys (jihuu) så inte så jättebra. Så sen drar de ner. Anyway ja ha lärt mig massor och är nöjd med kursvalet. Jag är ju också ”efter” med tanke på att de andra just blev klara. Iom att de har praktik hela tiden har e sååååå mycket mer erfarenhet än vi hemma.

Jag förde en blomma och kort till min lärare. Hon som var min professor har flyttat och ska börja med logopedi i Perth, så hon som var min ”andra huvudlärare” e nu ”professor”. Och hon sa att jag e den första exchange studerande EVER, alltså som int gjort hela min degree. Och de är så glada att ja ha klarat mig så bra så tack vare mig har de öppnat ögonen för att ta andra studeranden. När hon sa de så minns ja att på mitt antagningsbrev stod de att ”ja nog får komma på kurserna men de kan vara extremt svåra”. Men det va jättekiva att höra. Och hon va så nöjd så hon bad att om ja kanske kan skriva någon kort grej om min tid där för dem att sätta på hemsidan. Så de kändes kiva :)

Sista dagen ja var till skolan överraska speechie-kompisarna mig med ett armband, Vet ni sånadär pandora-armband som man kan lägga till "delar" typ smycken eller små miniatyrer. Så ja fick ett "M" och en graduationhatt :) Så de va helt supersnällt, de har alla såna o dom e så fina. Så nu sitter de på min handled tillsammans med de om Jessica lagat från Britsarna.

Mamma o Pappa träffa på något 50 årskalas bekanta som berätta att deras dotter med familj bor i Sydney. Så ja sku barnvakta hennes barn ett par gånger men sen ändra de (o jag) planer så de blev aldrig av. Men henns pojke kan inte säga R så hon undra om ja sku vilja öva lite med honom. han hade gått hos talterapeut här men svenska R:et e ju annorlunda. Så ja träffa dem och de hade världens ljuvligaste familj. Förädrarna va ju unga så de va kiva att tala me dem o ja stanna där andra gången längre o drack vin o tala om allt möjligt. Och så hade de 3 pojkar som alla va helt extremt söta! Så ja fick helt ledsamt efter alla simskole och barnvaktsbarn. Ja hann bara se honom 2 gånger men gav mer tips för dem att öva, och de bästa av allt. När ja for dit första gången och åt middag först var de MAKARONILÅDA. Aldrig har så simpel mat varit så goood men de va just va som behövdes:) fastän ja nog lagat mat själv ha ja nog inte kockat väldigt mycket här alls, så de va supergott! De som ja vill ha e saarioinens leverlåda också:)

Huhhhuu, okej denna ”sammanfattning" blev inte så extremt kort, men de ha hänt så mycke. Ja skriver skilt ännu om mitt sista veckoslut med farewell party o hong kong. Jag vet att många säkert kommer att fråga ”hu va de”. Och ja vet att svaret är ”super”. Samtidigt är det svårt att sammanfatta 7½ månader på ett par meningar, och jag vet att fastän det är skoj att höra till en början så blir man nog uttråkad efter en stund. Jag menar please stop me om ja blir som i american pie ”one time at band camp”. Men detta är något man måste deal med när man varit utomlands. Många har ”varnat” och de sade de från ÅA på vårt utbytestillfälle att man ofta får någon”depression” när man kommer hem. Fast ja säkert kommer att ha stunder då ja saknar tillbaka e ja en person som tittar framåt i livet. När jag åkte varnade alla om en ”culturchock” som ja nog inte hade. Jag tror allt har att göra med INSTÄLLNING. Men fastän ja levde min dröm där så ha ja ju ett underbart liv hemma också. Inte åkte ja till australien heller för att lämna finland för att ja inte sku tycka om de. Nej, ja tror att de handlar om att ha en god inställning och se de positiva med vardagen. Jag menar många av mina fina minnen från Australien handlar om just dessa vardagssaker. Så tänk på de. I finland drömmer vi om resor och att göra saker. Men vad jag VET att ja kommer att sakna om ett par år när ja e färdig är lunch me med klassen i Arken, kvällspromenader längs ån, när "hela ÅA" samlas på Åbo Diskotek och alla underbara sitzer. Alla saker som verkar självklara men som när man inte gör dem känns viktiga. Så fastän ja för tillfället nog mest ser positivt med Aussina och speciellt min tid där, så tror ja nog att speciellt om ja sku stanna där längre sku ja måsta medge ”Borta bra men hemma bäst”

All good times come to an end

Jag kan int förstå att jag verkligen lämnat Sydney nu, sitter som bäst på flygfältet i Hong Kong. Jag har hela tiden tänkt att jag vill skriva bloggen i rätt ordning och inte lämna något bort, men eftersom jag inte velat "öda" sista tiden i Australien på att sitta o skriva vid datorn så blir de ändå nu någon slags sammanfattning av mina sista månader. För tillfället finns det blandade känslor inom mig. För en tid sedan kände jag nog att jag inte alls vill komma hem. inte för att jag inte skulle trivas hemma. Jag saknar ju nog familjen och kompisarna, men mera det att tiden här är över och kommer aldrig mer att bli densamma igen. Då skrev tror ja Malin ti mig att "nu ska du mentalt förbereda dig att komma hem", Tack för det för de stämmer helt rätt. Jag började sedan "mentalt" att ställa mig in på att jag faktiskt kommer hem och "all good times come to an end". Så efter det började ja mer och mer se fram emot att träffa alla kompisar (fast de ha ja nog ren länge velat göra). Och så märker jag att ja saknar mig familj. inte sådär att ja sku sitta o gråta och tänka på dem, men när ja talar med dem får ja lätt tårar i ögonen, och så tänker jag på hur skönt det ska vara att komma hem hem.

Så egentligen känner jag nog mig redo att komma hem. Och det tror jag att jag också ställt in mig på för att helt enkelt klara av situationen. Jag menar när ja kom hit visste ja att ja kommer att se alla igen och situationen högst antaligen kommer att vara ganska lika. Nu vet ja att fastän ja sku komma hit tibax sku de aldrig bli lika igen, att ja sku studera och träffa lika mycket människor. Jag är så tacksam för att ja kom hit och skulle inte ångra en sekund av tiden här. Jag har verkligen levt som i den drömmen jag redan haft i flera år (som började när jag funderade på utbyte i gymnasiet). Jag har trivats varje dag, inte för att ja e deprimerad i Finland men ja måste nog säga att ja varit superlycklig här. Jag tror helt enkelt att ja är en person som egentligen borde ha blivit född i Australien, jag älskar människorna, attityden, accenten och det äventyrliga livet samt stränder och vattenliv. Men som tur ha vi hemma finska skären:)

Som ja sa så "all good times come to an end". Jag tror denna tid är bäst att åka. Jag är jätteglad att ja stanna lite längre än de flesta utisar för ja ha hunnit med så mycket, och samtidigt känns de nu som rätt att åka hem. För de första ha ja inga pengar, och att jobba här e jobbigt me visum och sånt. För de andra så ha mina kompisar börja skolan igen och har fullt upp med det, och om ja sku vara här men inte vara i skolan sku ja nog får slött. Dessutom ha ju ren mina flesta andra kompisar åkt hem. Så nu känner jag mig redo att komma hem, och de sista dagarna som har varit väldigt jobbiga o gråtiga för mig så ha ja nog bara tänkt att ja vill komma hem o krama om mamma. (guud nu fick ja tårar i ögonen igen, usch va ja blivit känslig). Anyway, de e sjukt hur nära man blir med många kompisar på några månader så att säga farväl till dem var jobbigt. Dessutom har jag kanske också blivit lite förtjust i en aussiekille så fastän jag vetat att jag slutligen åker hem så e de ju nog svårt. Och så älskar ja ju landet och speciellt Sydney och läget där ja bodde.

MEN jag ser fram emot att komma hem. Att träffa alla mina underbara kompisar hemifrån, höra om hur de har det samt gå på NNs årsfest om en vecka, jihuu!:) Jag ska bo på Kåren när ja kommer hem. Detta är något som ja aldirg sku ha kunnat tänka mig före, eftersom ja bott ensam i 3 år, men efter att ja bott tätt och också rest en hel del i hostell så har ja inget emot de. Dessutom e de superbilligt och ja kan flytta ut till sommaren:)

Så nu när äventyret börjar ta slut så har ja ändå ett kort nytt äventyr på vägen. Jag stannar nämligen i Hong Kong 3 dagar. Jag landade här 5 och klockan är nu 7 på moron. Så ja ska skriva lite och sen ge mig iväg på nya äventyr.:)

Snart ses vi, hurra! :)

Tillbaka i Sydney - Australia Day

Efter 3 sköna och avslappnande veckor på östkusten var vi nu tillbaka i Sydney. Det kändes jätteskönt att komma hem efter allt resande, eftersom att "bo i en väska" och bära omkring på allt e ganska jobbigt. Och det bästa tyckte jag var att få mina rutiner tillbaka, som att äta hemmalagad mat och gå på jumppa. Men Jenny o Diki hade ännu några dagar kvar här. På lördagen gjorde vi skilda saker, de besökte akvariumet och titta på hajar. Vår kämppä har varit väldigt "busy" hela tiden efter att Karas kompis bodde där runt nyår och nu hade Maria varit där istället för mig, och stannade några dagar extra. Men kul var det, fastän de nog kändes lugnt och skönt efteråt också.

På söndagen gjorde vi ett måste, som också pappa gjorde när han besökte Sydney många år sedan. CLIMB THE BRIDGE. Över 1 miljon människor har alltså gjort detta, så det hör till de saker man bara MÅST göra i Sydney. Vi klättra alltså på Sydney Harbour Bridge, upp från ena sidan, sedan tvärs över och ner tillbaka. Jag trodde jag skulle vara superrädd för höjden men de var bara paha i början när man gick på galler och såg rakt ner. När vi kom på själva bron var det stadigt och brett och inte alls skrämmande. Och vilken fin utsikt! Det var lite mulet, men helt skönt så eftersom det dagen före hade varit 40 grader och man måste ha halare på. Så vi hade just perfekt:). På kvällen gick vi till Hugos på pizza. Detta är en jättekänd pizzarestaurang och bar/nattklubb med söndagspizza och drinks 5 dollar. Några andra än vi hade plnaerat att gå dit eftersom nästa dag var ledig, så efter en hel del köande, måste vi betala 20 dollar in (istället för 5), och 14/16 ? för drinkarna. Pizzan var ändå 5, men blev int så billigt i slutet:) Anyway de va kiva att se Hugos för de superpop här och jag har inte varit där förut, och efteråt gick vi till en billig bar istället:).

Australia Day, nationaldagen kan kallas för dagen då "britterna invaderade landet". Detta var alltså 1788 när britterna landsteg i Sydney och skapade en fångkoloni. Picnic på Australia Day är "the shit" och helst ska man vara iklädd den australiensiska flaggan. Vi firade i Botanic Gardens med flaggor och picnic, med Jenny, Diki, kämppisen Kara, Maria samt Rachel. En skön dag, men tråkigt nog var vädret inte så bra så de börja regna och vi kom hem. Vi fortsatte dock med olika drinking games och picnic hemma och hade en skön dag:).

Nästa dag bestod av en hel del farväl. Vi börja med brunch i Circular Quay. Maria åkte med samma plan som Jenny o Diki. Jenny o Diki ser ja ju snart igen, men att säga farväl ti Maria var nog lite tråkigt. Speciellt eftersom hon varit en av mina närmaste vänner, och fastän Danmark är nära till Finland vet ja att de aldrig kommer att bli lika igen, att vi kan chilla och se på tv, gå på bio och lunch nu o då. Så att vinka farväl vid tåget var nog jobbigt, men jag vet att vi kommer att ses igen! Det är bra med europeiska och speciellt skandinaviska nya kompisar:).

Tyvärr har ja inga egna foton att sätta upp från den inkommande månaden, eftersom min kamera drunkna :( Men här ser ni en karta över hur långt vi reste mellan Sydney och Port Douglas.

Östkusten 3 Cairns/Port Douglas

Regn regn regn, och superfuktit! Herregud min handduk torka int på typ en vecka, gissa hur fräscht den lukta. Men så är det i norr när de wet season och inte högsäsong. Men bra hade vi det ändå:). Vi åkte en hel dag upp buss till Cairns där det öste ner. Vi gjorde int så mycket annat än åt på hostellet och planera turer runt Port Douglas. Nästa dag åkte vi upp med en buss till Port Douglas. Förr var det staden dit det "finare folket" åkte. Nu är det ganska populärt, men de flesta backpackers "vet inte om det" och stannar i Cairns där de mycke party och sånt. Rachels pojkvän har jobbat som dykinstuktör på en av båtarna (de va där dom träffades) så hon rekommendera att åka upp dit, och tack vare henne fick vi superbillig dykning också :). Det var mulet och duggregna där också men vi piggade upp dagen med att dela världens största glassportion (Megagott, där va brownie, olika glassar, vispgrädde och chokosås:) ), och så gick vi omkring i "stan" och på sightseeing. Invånarantalet e väl runt 8000 så de skiljer sig in så mycket jämfört me hemma i Sjundeå, men där finns ju en hel de turister.

På onsdagen åkte vi med Silversonic ut till Stora barriärrevet. Fastän vi "redan såg" det vid Whitsundays brukar man säga att de bättre destu mer norrut man kommer. Jenny och Diki snorklade idag igen, och hade sett en massa fina grejs, de otroligt hur klart vattnet verkligen är. Jag pröva på dykning och JAG TOTALT ÄLSKA DET! Förutom att mina dykinstruktörer var ganska söta så var det som en helt annan värld där nere. Fastän man redan när man snorklar ser en hel del så var nog detta något alldeles unikt. Så jag bestämde mig för att göra alla 3 dyk man kunde. Jag vill nog absolut ta dykcertifikat någon gång i livet. Vi såg en massa fina fiskar igen (man kände sig nästan som en fisk själv), en NEMO variant, men riktiga NEMO fanns där inte. Men vi såg en stor Maorifisk (eller hu de skrivs) och så såg ja e white tip HAJ! Megacoolt! Den simma under oss. Det gick mycket bra, vatten e nog mitt element och ja fick komplimanger för att ja var så lugn. Men varför sku ja int, de va helt super underbart!!

På kvällen träffade vi Mike som alltså e Rachels pojkväns kaveri som fixa oss billig dykning. Han anmälde oss som hans familj, haha! Så vi gick med honom till "Radio Port Douglas". Eftersom Dave (som var en av mina dykinstruktörer) och en annan kille hade en egen radioshow i den lokala radion. Så vi samlades i studion med några andra (också från dykbåten). Och superintressant var det. Vi fick också banda in "När vi e i Australien tycker vi om att lyssna på Radio Port Douglas" på både svenska o finska, som de kunde spela upp som reklam, haha!

På torsdagen åkte vi på en dagsutfärd ner från Port Douglas mot Cairns. Vägarna e krokiga men hade inte längre vatten på dem. (Det var det på en del ställen när vi kom eftersom det hade varit stora översvämningar där). Vi såg de vanligaste "sevärdheterna": Mossman Gorge (regnskog + en "flod" där man kunde simma), Krokodil"safaricruise" i Daintree River (tyvärr såg vi inga) och Hartleys Crocodilefarm. Och där fanns förutom en massa krokodiler också kängurur och koalor. Och de sjukaste av allt "Crocodile attack show!". Så jag/vi trodde att de typ sku ha en krokodil och mata den med en käpp så den hoppar, men så plötsligt kommer de en kille och går in i "buren" bredvid korkodilen.Om någon av er inte vet så attacker normala krokodiler vad som helst nära dem, coh de rekommenderar att hållas 5 meter bor från stranden när det kan finnas krokodiler. Så denna kille mata krokodilen med HANDEN och stod i vattnet bredvid krokodilen, samt slog den med en käpp på huvudet! Helt galet! Och ja va skiträdd att han sku bli uppäten. Men som tur gick de bra och ingen dog:).

Sista dagen i Cairns hade vi igen tur med vädret och chilla vid lagoonen. Man kan alltså inte simma i havet eftersom de inte riktit finns någon strand, och det finns både maneter och krokodiler i vattnet. Men vi chilla vid lagoonen, på hostellet, packade och Diki var en hjälte och dödade våra kackerlackor. I norr har det inte att göra med hygien utan de bara finns överallt, megaäckligt! Och i Airlie Beach lärde ja mig att dom tom. kan flyga, super obehagligt! Det som var jännä var "bandicoot" djur som ser ut som stora råttor som hoppar fram. Första gången vi såg dem blev vi nog rädda, men de tycks trivas där och är lika vanliga som våra harar. Följande morgon flög vi tillbaka till Sydney för att njuta av 4 citydagar som Jenny och Diki hade kvar:).

Östkusten 2 Fraser Island & Whitsundays

Efter en veckas resande fortsatte våra äventyr med camping och segling. Vi åkte från Hervey Bay ut till Fraser Island, världens största sandö för en 3 dagars - 2 nätters campingtur. Man kan åka ut till Fraser på egen hand, med en bokad tour eller så att man bokat en tour men inte har med någon guide. Det enda man måst ha e en 4 hjulsdriven bil. Vi och 7 andra (4 irlänska tjejer, 2 flickor + 1 pojke från England) blev en grupp. Och så fick vi direktiv om vad man sku köpa, packa och var köra på ön. Så efter att vi packat bilen full (och ganska trångt blev de nog med tält, sovsäckar, liggunderlag, matgrejer, all mat + alla personliga grejs) så åkte vi via butiken till Fraser Island färjan. Vår grupp var bra och hela resan kändes det att alla hjälpte till lika mycket. Vi var allt som allt 5 bilar som åkte iväg samtidigt, så med speciellt en annan bil rörde vi oss mycket.

Vägarna på Fraser e alltså inga "riktiga" vägar. Highwayn e på stranden! och har faktiskt hastighetsbegränsningen 80 km/h. Samma trafikregler som finns på fastlandet gäller där, och så finns de en del trafikmärken utsatta. Men vägarna e guppiga, och har djupa gropar, och om man har otur så fastnar man. Första backen var en tom. lite obehaglig upplevelse eftersom vi börja åka bakåt, men efter de gick de fint och bra och så "hoppade" vi vidare. Diki, killen från England och jag körde turvis och de andra höll upp stämningen på baksätet.

Första dagen stoppade vi vid en sjö Lake Wabby och pga hettan var ett svalt dopp superskönt. Vissa åkte ner på body/boogieboards ner för sanden in i vattnet. Vi stannade också i Eli Creek där de fanns en lite "å" man kunde gå i ner till havet. Havet möter alltså sötvatten där. I tid förrän det blev mörkt sökte vi oss till första campingstället där vi träffa några andra bilar. Vi satte upp tälten (som i vårt hade en för lång stång så vi fick sova med en stor grop i mitten) och lagade hamburgare som middag. Sedan drack vi "goon" (lådvin) med de andra och spelade drinking games samt tala om allt möjligt. Vi hade råkat stanna i dingonas revir, för omkring oss hade vi hela tiden en massa dingos. De ser söta ut, helt som hundar. Men de kan skada människor och man ska vara försiktig att inte skrämma dem. Så att springa o pissa i skogen var nog lite skrämmande. Men bra gick de:)

Nästa morgon kunde vi inte köra iväg eftersom tidsvattnet var högt och bilvägen som alltså var strandkanten var under vatten. Så vi gick till ett vrak i närheten, Maheno Wreck och titta på de. Man får tråkigt nog inte simma i havet runt Fraser eftersom där finns både hajar, maneter och starka strömmar. Idag var de lite regnit så efter klockan 1 när vi kunde köra iväg åkte vi o titta på Indian Head (en utsiktsplats). Vi hade planerat att åka o simma till Champange pools, men tydligen hade många fastnat där så vi åkte istället tillbaka till Eli Creek och campingplats nummer 2. Vi hade alltså inte lov att stanna över natten på de campingställena med wc och vatten men vi campa i natt igen me andra bilar. Vi åt supergod spagetti o köttsås och chilla vid tälten. På dagarna stannade vi dock på servicestationer o diska och köpte is och vatten.

Sista dagen vakande vi redan 5.30. Jag körde idag ganska mycket o vitsi de va roligt! Så humor att hoppa omkring längs vägarna, o ja börja helt sakna lastbilskörandet som ja senast gjorde i bilskolan. Men att köra bekvämt för de andra i bilen e nog svårt, nästan omöjligt pga sandvägarna. Vi åkte idag iväg före tidsvattnet kom och stannade vid Lake McKenzie som är en alldeles underbar sjö med vit sand och kristallklart vatten. Vi låg där och njöt, hade lunch och åkte hemåt mot hostellet. Vi tog sedan nattbussen norrut till Airlie Beach efter 3 upplevelserika dagar:).


Planerna var att åka på en 2 dagars seglats runt Whitsundays direkt när vi kom till Airlie Beach. Men nu hade vi kommit norrut i Australien vilket betyder WET SEASON! Vintern e nästan bästa turistvädret i norr eftersom sommaren är superhet, extremt fuktig och MEGAREGNIG. Och när de regnar e de alltså int sådär lite regn som hemma, utan de faktiskt öser ner, och kan göra de hur länge som helst. Så fastän de var varmt var de super dystert och grått, och vår seglats hade blivit inställd. Själv blev ja nog superstörd o tyckte "va gör nu lite regn", för påriktit, regn och hav e int så dålig kombination. Ändå nu efteråt så var de nog bra att de ställde in den eftersom vi hörde om andra som åkt ut i regnet, haft alla kläder fuktiga o bara sutti inne och blivit fulla. Men som ni säkert ha märkt ha vi tagi de ganksa lugnt och inte festat nästan alls. Vi hade alla samma inställning att hemma kan man festa mer och här lönar de sig att uppleva sol och de långa dagarna. Men idag regnade de så mycke så int hade vi ju något annat val än att PARTA:) Och vitsi det behövdes tydligen för vi hade helt sjukt kiva. Vi bodde första natten på ett lite bättre hostell och spelade alltså drinking games me "kämppisarna" och gick ut på en bar med live musik. Och megabra fiilis! Kvällen slutade med att vi stannade vid lagoonen och hoppade i, haha! Vi trodde int först man fick göra de, och försökte sådär sneaky sneaky att vakten sku lämna oss, men sen när vi fråga om man får simma sa han "förstås, men bara ni håller underkläderna på".

Nästa dag blev de "sightseeing" (airlie e int så stort) shopping, solning (fast sen börja de regna), byte av hostell och bokande av nya seglingsturer. Idag hade vi kameraolycka 1. Jennys kamera bestämde sig för att flyga i lagoonen, och den va alltså int ens en månad gammal.... Megastörande.. Men i kamerabutiken sa de att de ren va många andra som också plumsat i dit, så av de kan man bara lära sig att vattentät e "the shit". Önskar att ja också haft en sån.

Istället för att åka på övernattningsseglats som vi först hade hoppast på, bokade vi nu 2 dagsturer. Och en hel del pengar sparade vi på de sättet. Vi åkte på lördagen ut till det yttre barriärrevet, till en pontoon som hade alla möjliga vattenaktiviteter. De rekommenderade att yttre revet är bättre eftersom de regnat så mycke så vattnet hålls grumlit flera dagar nära öarna, men utåt är det klart. Och rätt hade de. På pontoonen som alltså fanns mitt i ingenstans fanns en vattenrutschbana, man kunde snorkla o dyka, undervattensbåtar, undervattens"observatorium" och så var vår Megakatamaranmotorbår fastkopplat med stående bord o megagod mat:). Vi bestämde att snorkla och också njuta på soldäcket, och förstås så testa ja ju rutschbanan :). Men tiden gick supersnabbt. Snorklandet var underbart. Så klart vatten och jättefina koraller och fiskar. Det ser verkligen ut helt som i TVn eller på bilder. Kanske inte lika fina färger men nog nästan. Man blir helt förvånad över hur gula, blåa o orange fiskar kan vara. Man sku kanske tro att barriärrevet synns ovanför vattnet eftersom de ofta är fotat uppifrån och man ser det tydligt. Men de lever ju under vattnet så man ser inget annant än vanligt havsvatten och turkosa skiftningar från närmare håll.

På söndagen åkte vi på en seglats med Camira. Idag åkte vi till Whitehaven beach som e ett måste och runt de olika öarna på Whitsundays. Vi stanna o snorkla idag igen, men det var typ mitt i en farled med grumligt vatten och int alls så fint som igår. Så ja e faktiskt glad att vi åkte ut till yttre reve dagen före. Men idag var de mer en relaxing day, och vi solade, löhö, åt en massa och så fanns de "all you can drink öl och vin". Och tro de eller int, men vi drack int någo (förutom lite vin när min kamera gick sönder för att lugna ner mig:) ). När vi va längre utåt beövde man inte ha någon våtdräkt, men idag måste man ha, för att skydda sig mot maneter. Det känns så dumt när vattnet är varmt och de är hett att klä på sig en våtdräkt. Men vi hade skönt och de va faktiskt en lugn dag. Solen sken, och vågorna va nog ganska stora men de stritta int alls eftersom båten va ganska stor. Men så plötsligt, vinkeln måste ha blivit fel mot vågen så kom de en superdusch på mig. Säkert typ 30 liter vatten på BARA mig. Alla andra runt mig var helt torra men jag blev dyblöt. Alla skratta först och ja själv med, förrän ja märkte att ja hade min kamera i handen. Fastän den va inne i fodralet och i mina händer gick den sönder av saltvattent:( Kamera accident 2. Och accident 3 var väl det att jag måste ha lämnat min engångsundervattenskamera på båten för ja hitta den aldrig efteråt :(. Men en skön dag och verkligen relaxing var den. Och vi hade tur med vädret båda dagarna eftersom de va soligt fastän de regnat konstant i 1½ vecka. På kvällen var jag röd som en tomat och mådde dåligt (fast ja använde nog solkräm). Jag kände mig jättesjuk och hade säkert mycket paha solsting. I rummet blev de jakt på världens största kackerlacka. Uiii! men ytterst roligt när våra tjejkämppisar jaga den till döds. De hostellet där vi nu boddde var superbilligt, bara 18 dollar per natt. Men vi hade också kackerlackor, en råtta i vår trappa och kuulemma bodde en pythonorm under köket. Så de va verkligen skönt att fara vidare nästa dag:)


De här va typ första gången som ja bränt mig här i Australien. Jag har nog varit mycket försiktig och använt solkräm. Nu när ja försökte använda mindre faktor så är resultatet dehär. Men nästa dag va de int alls rött mer. Konstit nog. Men antagligen ger de mig ett par extra rynkor:)