All good times come to an end

Jag kan int förstå att jag verkligen lämnat Sydney nu, sitter som bäst på flygfältet i Hong Kong. Jag har hela tiden tänkt att jag vill skriva bloggen i rätt ordning och inte lämna något bort, men eftersom jag inte velat "öda" sista tiden i Australien på att sitta o skriva vid datorn så blir de ändå nu någon slags sammanfattning av mina sista månader. För tillfället finns det blandade känslor inom mig. För en tid sedan kände jag nog att jag inte alls vill komma hem. inte för att jag inte skulle trivas hemma. Jag saknar ju nog familjen och kompisarna, men mera det att tiden här är över och kommer aldrig mer att bli densamma igen. Då skrev tror ja Malin ti mig att "nu ska du mentalt förbereda dig att komma hem", Tack för det för de stämmer helt rätt. Jag började sedan "mentalt" att ställa mig in på att jag faktiskt kommer hem och "all good times come to an end". Så efter det började ja mer och mer se fram emot att träffa alla kompisar (fast de ha ja nog ren länge velat göra). Och så märker jag att ja saknar mig familj. inte sådär att ja sku sitta o gråta och tänka på dem, men när ja talar med dem får ja lätt tårar i ögonen, och så tänker jag på hur skönt det ska vara att komma hem hem.

Så egentligen känner jag nog mig redo att komma hem. Och det tror jag att jag också ställt in mig på för att helt enkelt klara av situationen. Jag menar när ja kom hit visste ja att ja kommer att se alla igen och situationen högst antaligen kommer att vara ganska lika. Nu vet ja att fastän ja sku komma hit tibax sku de aldrig bli lika igen, att ja sku studera och träffa lika mycket människor. Jag är så tacksam för att ja kom hit och skulle inte ångra en sekund av tiden här. Jag har verkligen levt som i den drömmen jag redan haft i flera år (som började när jag funderade på utbyte i gymnasiet). Jag har trivats varje dag, inte för att ja e deprimerad i Finland men ja måste nog säga att ja varit superlycklig här. Jag tror helt enkelt att ja är en person som egentligen borde ha blivit född i Australien, jag älskar människorna, attityden, accenten och det äventyrliga livet samt stränder och vattenliv. Men som tur ha vi hemma finska skären:)

Som ja sa så "all good times come to an end". Jag tror denna tid är bäst att åka. Jag är jätteglad att ja stanna lite längre än de flesta utisar för ja ha hunnit med så mycket, och samtidigt känns de nu som rätt att åka hem. För de första ha ja inga pengar, och att jobba här e jobbigt me visum och sånt. För de andra så ha mina kompisar börja skolan igen och har fullt upp med det, och om ja sku vara här men inte vara i skolan sku ja nog får slött. Dessutom ha ju ren mina flesta andra kompisar åkt hem. Så nu känner jag mig redo att komma hem, och de sista dagarna som har varit väldigt jobbiga o gråtiga för mig så ha ja nog bara tänkt att ja vill komma hem o krama om mamma. (guud nu fick ja tårar i ögonen igen, usch va ja blivit känslig). Anyway, de e sjukt hur nära man blir med många kompisar på några månader så att säga farväl till dem var jobbigt. Dessutom har jag kanske också blivit lite förtjust i en aussiekille så fastän jag vetat att jag slutligen åker hem så e de ju nog svårt. Och så älskar ja ju landet och speciellt Sydney och läget där ja bodde.

MEN jag ser fram emot att komma hem. Att träffa alla mina underbara kompisar hemifrån, höra om hur de har det samt gå på NNs årsfest om en vecka, jihuu!:) Jag ska bo på Kåren när ja kommer hem. Detta är något som ja aldirg sku ha kunnat tänka mig före, eftersom ja bott ensam i 3 år, men efter att ja bott tätt och också rest en hel del i hostell så har ja inget emot de. Dessutom e de superbilligt och ja kan flytta ut till sommaren:)

Så nu när äventyret börjar ta slut så har ja ändå ett kort nytt äventyr på vägen. Jag stannar nämligen i Hong Kong 3 dagar. Jag landade här 5 och klockan är nu 7 på moron. Så ja ska skriva lite och sen ge mig iväg på nya äventyr.:)

Snart ses vi, hurra! :)