Home sweet home

Hemma igen :) Det här inlägget hade jag tydligen skrivit redan efter hemkomsten men aldrig publicerat så nu får de publiceras samt ett slut på denna Aussie-blogg.

Nu har jag redan varit hemma nästan 7 veckor, och Australien känns sååå länge sen. Det har funnits blandade känslor och fastän det på ett sätt är jättekiva att vara hemma så saknar jag ofta tillbaka. Ändå vet jag att tiden där knappast skulle ha varit lika bra om jag skulle ha fortsatt, eftersom jag inte studerade längre. Det är skönt att vara tillbaka i vardagen här och studera, ha terapier och vara tillbaka i studielivet:) Partaj!

Jag mellanlandade efter Hong Kong i London, och fastän flyget från London till Helsingfors var kortast kändes det allra längst och jag hade supertråkigt. Jag hade varken tidningar eller nån bok och hade helt glömt att de inte visar filmer som på de större planen. Pappa var på Island och Mamma hade sent jobb som hon inte kunde byta bort, så ja visste att Dina o Raine sku komma emot. Många kanske funderar att de va konstit men för mig gick de bra. Jag har alltid tyckt att de stå stor grej när nån annan åker iväg, men nu så tycke ja int de va så hemskt märkligt o stort att man behöver fira me hela släkten emot. O dessutom sa ja ju ganska sent när ja kommer. Ja hade först velat överraska alla o komma tidigare än ja sagt. Men eftersom ja tänkte att de antagligen ändå skiter sig över facebook, så sa ja ändå rätt dag:). Ja hade ju bokat flygen så att ja just passligt sku hinna vara lite hemma i Sjundeå före NNs årsfest.

Många hade sagt att de ännu e "lite snö" kvar. När jag såg att "lite snö" nog betyder mer snö än typ nånsin ifjol kändes de som om ja sku ha sett snö första gången. Marken var helt vit när ja kolla ut från flygets fönster och jag var halt förvånad att de ännu var vinter, med tanke på hur vårigt det ofta är vid NNs årsfest. Dina o Raine var emot me finlands flagga o skumppa:) O de va superkiva att se dem :). Dina o jag åkte hem till Sjundeå, och när vi svängde in vid Sjundeås vägskäl så fanns där ett ljusrött stort hjärta på stolpen, ni vet ett sådant som när någon gifter sig. Jag bara sa "vem ska gifa sig?" o så läste jag att de stod "Mickus + Britt" hahahahha! :) För de som inte känner till kallar sig vi flickor i mitt hemmagäng för Britsarna. Typ sådär Britt-Mickus, Britt-Ida, Britt-Magda osv. De börja från en seko juttu o låter säkert konstit, men så e de bara:) O herregud så ja skratta. Vilken rolig överraskning. O de fanns inte bara en skylt, utan 8 ? på hela vägen hem. haha. O eftersom Sjundeå inte e världens största kommun så finns de säkert inte någon som inte märkt skyltarna. Efteråt fick ja höra att de gått en massa olika rykten bland "tanterna" på byn. en del ha trott att ja ha hitta mig en Britt, alltså engelsman, vissa har undrat vem som riktit gifter sig mitt i veckan o tom. sätter upp skyltar på busshållplatsen. en del har trott att två lesbiska ska gifta sig, och en stor del vet säkert inte alls vem ja e o har bara undrat någo eget:)

De kändes lite konstit att köra på höger sida, men man e ju så van så allt annat känns lika. Vissa förändringar fanns de ju ren på vägen, som Esson som ha blivi ABC. :). De va jättekiva att se Mamma o Toffer också (pappa kom ju först senare hem samma kväll). Vi åt mat, hemlagad helt simpel typ makaroni o köttbullar o de va supergott:). Sen så berätta ja nu en massa o vi tala, och så visa ja mina filmer från dykningen och fallskärmshoppet. Mitt i det så ringde de på dörren, men ja hörde inte ens det. O så tänkte ja att kanske de kan vara typ Veronica eller nån som kommer o säga hej, o så öppna ja dörren o där stod HELA gänget o alla mina närmaste kompisar hemifrån (eller int alla, men de flesta:) ). O vitsi så ja blev GLAD o helt sjukt överraskad: )
Jag hade verkligen inte tänkt att de skulle komma så det var en underbar överraskning:) WIhuu! :) Så kiva att se alla - och så hade mamma fixat lite mat och vin så de blev en ytterst kiva kväll :)
Skrivet 2010:
Efter det följde ett veckoslut med NN:s årsfest :) Jag sov hos Vicke och det var jättekiva men jag märkte nog att det var nånting konstigt med mig eftersom jag inte hade riktit likadan FIILIS som alltid annars. Kanske det var jet lag, kanske de var konstit att vara hemma, kanske det var det att jag saknade tillbaka.. vet inte. Det konstiga är att jag inte minns så mycket ifrån förra årsfesten och allt är lite suddigt (inte pga alkoholen) jag tror helt enkelt att de va situationen att komma hem o pang mitt i studiefesterna me alla kompisarna som var sååå kiva men samtidigt kanske lite too much. Det konstiga var också att jag hade väldigt ont i käkarna minns jag hela veckoslutet.. antagligen var jag så spänd så jag bet ihop tänderna och därför hade svårt att sova.. Konstit - har aldrig annars hänt!
Jag gick på föreläsning direkt nästa vecka och flyttade in i Kåren. Jag trivdes mycket bra med att bo på Kåren och det var riktigt kul att komma in i de finska studierna. Jag började ha terapi med 2 klienter under våren så de var intensivt och mycket på gång. Förstås var de underbart att vara tillbaka med alla kompisar. Det var också roligt när sommaren närmade sig och jag hade mycket att se fram emot. Men förstås saknade jag tillbaka alltid nu och då. Australien kommer ändå alltid att kännas som ett "hemma" för mig och alla nya vänner var plötsligt sååå långt borta.