Tillbaka i Sydney - Australia Day

Efter 3 sköna och avslappnande veckor på östkusten var vi nu tillbaka i Sydney. Det kändes jätteskönt att komma hem efter allt resande, eftersom att "bo i en väska" och bära omkring på allt e ganska jobbigt. Och det bästa tyckte jag var att få mina rutiner tillbaka, som att äta hemmalagad mat och gå på jumppa. Men Jenny o Diki hade ännu några dagar kvar här. På lördagen gjorde vi skilda saker, de besökte akvariumet och titta på hajar. Vår kämppä har varit väldigt "busy" hela tiden efter att Karas kompis bodde där runt nyår och nu hade Maria varit där istället för mig, och stannade några dagar extra. Men kul var det, fastän de nog kändes lugnt och skönt efteråt också.

På söndagen gjorde vi ett måste, som också pappa gjorde när han besökte Sydney många år sedan. CLIMB THE BRIDGE. Över 1 miljon människor har alltså gjort detta, så det hör till de saker man bara MÅST göra i Sydney. Vi klättra alltså på Sydney Harbour Bridge, upp från ena sidan, sedan tvärs över och ner tillbaka. Jag trodde jag skulle vara superrädd för höjden men de var bara paha i början när man gick på galler och såg rakt ner. När vi kom på själva bron var det stadigt och brett och inte alls skrämmande. Och vilken fin utsikt! Det var lite mulet, men helt skönt så eftersom det dagen före hade varit 40 grader och man måste ha halare på. Så vi hade just perfekt:). På kvällen gick vi till Hugos på pizza. Detta är en jättekänd pizzarestaurang och bar/nattklubb med söndagspizza och drinks 5 dollar. Några andra än vi hade plnaerat att gå dit eftersom nästa dag var ledig, så efter en hel del köande, måste vi betala 20 dollar in (istället för 5), och 14/16 ? för drinkarna. Pizzan var ändå 5, men blev int så billigt i slutet:) Anyway de va kiva att se Hugos för de superpop här och jag har inte varit där förut, och efteråt gick vi till en billig bar istället:).

Australia Day, nationaldagen kan kallas för dagen då "britterna invaderade landet". Detta var alltså 1788 när britterna landsteg i Sydney och skapade en fångkoloni. Picnic på Australia Day är "the shit" och helst ska man vara iklädd den australiensiska flaggan. Vi firade i Botanic Gardens med flaggor och picnic, med Jenny, Diki, kämppisen Kara, Maria samt Rachel. En skön dag, men tråkigt nog var vädret inte så bra så de börja regna och vi kom hem. Vi fortsatte dock med olika drinking games och picnic hemma och hade en skön dag:).

Nästa dag bestod av en hel del farväl. Vi börja med brunch i Circular Quay. Maria åkte med samma plan som Jenny o Diki. Jenny o Diki ser ja ju snart igen, men att säga farväl ti Maria var nog lite tråkigt. Speciellt eftersom hon varit en av mina närmaste vänner, och fastän Danmark är nära till Finland vet ja att de aldrig kommer att bli lika igen, att vi kan chilla och se på tv, gå på bio och lunch nu o då. Så att vinka farväl vid tåget var nog jobbigt, men jag vet att vi kommer att ses igen! Det är bra med europeiska och speciellt skandinaviska nya kompisar:).

Tyvärr har ja inga egna foton att sätta upp från den inkommande månaden, eftersom min kamera drunkna :( Men här ser ni en karta över hur långt vi reste mellan Sydney och Port Douglas.

Östkusten 3 Cairns/Port Douglas

Regn regn regn, och superfuktit! Herregud min handduk torka int på typ en vecka, gissa hur fräscht den lukta. Men så är det i norr när de wet season och inte högsäsong. Men bra hade vi det ändå:). Vi åkte en hel dag upp buss till Cairns där det öste ner. Vi gjorde int så mycket annat än åt på hostellet och planera turer runt Port Douglas. Nästa dag åkte vi upp med en buss till Port Douglas. Förr var det staden dit det "finare folket" åkte. Nu är det ganska populärt, men de flesta backpackers "vet inte om det" och stannar i Cairns där de mycke party och sånt. Rachels pojkvän har jobbat som dykinstuktör på en av båtarna (de va där dom träffades) så hon rekommendera att åka upp dit, och tack vare henne fick vi superbillig dykning också :). Det var mulet och duggregna där också men vi piggade upp dagen med att dela världens största glassportion (Megagott, där va brownie, olika glassar, vispgrädde och chokosås:) ), och så gick vi omkring i "stan" och på sightseeing. Invånarantalet e väl runt 8000 så de skiljer sig in så mycket jämfört me hemma i Sjundeå, men där finns ju en hel de turister.

På onsdagen åkte vi med Silversonic ut till Stora barriärrevet. Fastän vi "redan såg" det vid Whitsundays brukar man säga att de bättre destu mer norrut man kommer. Jenny och Diki snorklade idag igen, och hade sett en massa fina grejs, de otroligt hur klart vattnet verkligen är. Jag pröva på dykning och JAG TOTALT ÄLSKA DET! Förutom att mina dykinstruktörer var ganska söta så var det som en helt annan värld där nere. Fastän man redan när man snorklar ser en hel del så var nog detta något alldeles unikt. Så jag bestämde mig för att göra alla 3 dyk man kunde. Jag vill nog absolut ta dykcertifikat någon gång i livet. Vi såg en massa fina fiskar igen (man kände sig nästan som en fisk själv), en NEMO variant, men riktiga NEMO fanns där inte. Men vi såg en stor Maorifisk (eller hu de skrivs) och så såg ja e white tip HAJ! Megacoolt! Den simma under oss. Det gick mycket bra, vatten e nog mitt element och ja fick komplimanger för att ja var så lugn. Men varför sku ja int, de va helt super underbart!!

På kvällen träffade vi Mike som alltså e Rachels pojkväns kaveri som fixa oss billig dykning. Han anmälde oss som hans familj, haha! Så vi gick med honom till "Radio Port Douglas". Eftersom Dave (som var en av mina dykinstruktörer) och en annan kille hade en egen radioshow i den lokala radion. Så vi samlades i studion med några andra (också från dykbåten). Och superintressant var det. Vi fick också banda in "När vi e i Australien tycker vi om att lyssna på Radio Port Douglas" på både svenska o finska, som de kunde spela upp som reklam, haha!

På torsdagen åkte vi på en dagsutfärd ner från Port Douglas mot Cairns. Vägarna e krokiga men hade inte längre vatten på dem. (Det var det på en del ställen när vi kom eftersom det hade varit stora översvämningar där). Vi såg de vanligaste "sevärdheterna": Mossman Gorge (regnskog + en "flod" där man kunde simma), Krokodil"safaricruise" i Daintree River (tyvärr såg vi inga) och Hartleys Crocodilefarm. Och där fanns förutom en massa krokodiler också kängurur och koalor. Och de sjukaste av allt "Crocodile attack show!". Så jag/vi trodde att de typ sku ha en krokodil och mata den med en käpp så den hoppar, men så plötsligt kommer de en kille och går in i "buren" bredvid korkodilen.Om någon av er inte vet så attacker normala krokodiler vad som helst nära dem, coh de rekommenderar att hållas 5 meter bor från stranden när det kan finnas krokodiler. Så denna kille mata krokodilen med HANDEN och stod i vattnet bredvid krokodilen, samt slog den med en käpp på huvudet! Helt galet! Och ja va skiträdd att han sku bli uppäten. Men som tur gick de bra och ingen dog:).

Sista dagen i Cairns hade vi igen tur med vädret och chilla vid lagoonen. Man kan alltså inte simma i havet eftersom de inte riktit finns någon strand, och det finns både maneter och krokodiler i vattnet. Men vi chilla vid lagoonen, på hostellet, packade och Diki var en hjälte och dödade våra kackerlackor. I norr har det inte att göra med hygien utan de bara finns överallt, megaäckligt! Och i Airlie Beach lärde ja mig att dom tom. kan flyga, super obehagligt! Det som var jännä var "bandicoot" djur som ser ut som stora råttor som hoppar fram. Första gången vi såg dem blev vi nog rädda, men de tycks trivas där och är lika vanliga som våra harar. Följande morgon flög vi tillbaka till Sydney för att njuta av 4 citydagar som Jenny och Diki hade kvar:).

Östkusten 2 Fraser Island & Whitsundays

Efter en veckas resande fortsatte våra äventyr med camping och segling. Vi åkte från Hervey Bay ut till Fraser Island, världens största sandö för en 3 dagars - 2 nätters campingtur. Man kan åka ut till Fraser på egen hand, med en bokad tour eller så att man bokat en tour men inte har med någon guide. Det enda man måst ha e en 4 hjulsdriven bil. Vi och 7 andra (4 irlänska tjejer, 2 flickor + 1 pojke från England) blev en grupp. Och så fick vi direktiv om vad man sku köpa, packa och var köra på ön. Så efter att vi packat bilen full (och ganska trångt blev de nog med tält, sovsäckar, liggunderlag, matgrejer, all mat + alla personliga grejs) så åkte vi via butiken till Fraser Island färjan. Vår grupp var bra och hela resan kändes det att alla hjälpte till lika mycket. Vi var allt som allt 5 bilar som åkte iväg samtidigt, så med speciellt en annan bil rörde vi oss mycket.

Vägarna på Fraser e alltså inga "riktiga" vägar. Highwayn e på stranden! och har faktiskt hastighetsbegränsningen 80 km/h. Samma trafikregler som finns på fastlandet gäller där, och så finns de en del trafikmärken utsatta. Men vägarna e guppiga, och har djupa gropar, och om man har otur så fastnar man. Första backen var en tom. lite obehaglig upplevelse eftersom vi börja åka bakåt, men efter de gick de fint och bra och så "hoppade" vi vidare. Diki, killen från England och jag körde turvis och de andra höll upp stämningen på baksätet.

Första dagen stoppade vi vid en sjö Lake Wabby och pga hettan var ett svalt dopp superskönt. Vissa åkte ner på body/boogieboards ner för sanden in i vattnet. Vi stannade också i Eli Creek där de fanns en lite "å" man kunde gå i ner till havet. Havet möter alltså sötvatten där. I tid förrän det blev mörkt sökte vi oss till första campingstället där vi träffa några andra bilar. Vi satte upp tälten (som i vårt hade en för lång stång så vi fick sova med en stor grop i mitten) och lagade hamburgare som middag. Sedan drack vi "goon" (lådvin) med de andra och spelade drinking games samt tala om allt möjligt. Vi hade råkat stanna i dingonas revir, för omkring oss hade vi hela tiden en massa dingos. De ser söta ut, helt som hundar. Men de kan skada människor och man ska vara försiktig att inte skrämma dem. Så att springa o pissa i skogen var nog lite skrämmande. Men bra gick de:)

Nästa morgon kunde vi inte köra iväg eftersom tidsvattnet var högt och bilvägen som alltså var strandkanten var under vatten. Så vi gick till ett vrak i närheten, Maheno Wreck och titta på de. Man får tråkigt nog inte simma i havet runt Fraser eftersom där finns både hajar, maneter och starka strömmar. Idag var de lite regnit så efter klockan 1 när vi kunde köra iväg åkte vi o titta på Indian Head (en utsiktsplats). Vi hade planerat att åka o simma till Champange pools, men tydligen hade många fastnat där så vi åkte istället tillbaka till Eli Creek och campingplats nummer 2. Vi hade alltså inte lov att stanna över natten på de campingställena med wc och vatten men vi campa i natt igen me andra bilar. Vi åt supergod spagetti o köttsås och chilla vid tälten. På dagarna stannade vi dock på servicestationer o diska och köpte is och vatten.

Sista dagen vakande vi redan 5.30. Jag körde idag ganska mycket o vitsi de va roligt! Så humor att hoppa omkring längs vägarna, o ja börja helt sakna lastbilskörandet som ja senast gjorde i bilskolan. Men att köra bekvämt för de andra i bilen e nog svårt, nästan omöjligt pga sandvägarna. Vi åkte idag iväg före tidsvattnet kom och stannade vid Lake McKenzie som är en alldeles underbar sjö med vit sand och kristallklart vatten. Vi låg där och njöt, hade lunch och åkte hemåt mot hostellet. Vi tog sedan nattbussen norrut till Airlie Beach efter 3 upplevelserika dagar:).


Planerna var att åka på en 2 dagars seglats runt Whitsundays direkt när vi kom till Airlie Beach. Men nu hade vi kommit norrut i Australien vilket betyder WET SEASON! Vintern e nästan bästa turistvädret i norr eftersom sommaren är superhet, extremt fuktig och MEGAREGNIG. Och när de regnar e de alltså int sådär lite regn som hemma, utan de faktiskt öser ner, och kan göra de hur länge som helst. Så fastän de var varmt var de super dystert och grått, och vår seglats hade blivit inställd. Själv blev ja nog superstörd o tyckte "va gör nu lite regn", för påriktit, regn och hav e int så dålig kombination. Ändå nu efteråt så var de nog bra att de ställde in den eftersom vi hörde om andra som åkt ut i regnet, haft alla kläder fuktiga o bara sutti inne och blivit fulla. Men som ni säkert ha märkt ha vi tagi de ganksa lugnt och inte festat nästan alls. Vi hade alla samma inställning att hemma kan man festa mer och här lönar de sig att uppleva sol och de långa dagarna. Men idag regnade de så mycke så int hade vi ju något annat val än att PARTA:) Och vitsi det behövdes tydligen för vi hade helt sjukt kiva. Vi bodde första natten på ett lite bättre hostell och spelade alltså drinking games me "kämppisarna" och gick ut på en bar med live musik. Och megabra fiilis! Kvällen slutade med att vi stannade vid lagoonen och hoppade i, haha! Vi trodde int först man fick göra de, och försökte sådär sneaky sneaky att vakten sku lämna oss, men sen när vi fråga om man får simma sa han "förstås, men bara ni håller underkläderna på".

Nästa dag blev de "sightseeing" (airlie e int så stort) shopping, solning (fast sen börja de regna), byte av hostell och bokande av nya seglingsturer. Idag hade vi kameraolycka 1. Jennys kamera bestämde sig för att flyga i lagoonen, och den va alltså int ens en månad gammal.... Megastörande.. Men i kamerabutiken sa de att de ren va många andra som också plumsat i dit, så av de kan man bara lära sig att vattentät e "the shit". Önskar att ja också haft en sån.

Istället för att åka på övernattningsseglats som vi först hade hoppast på, bokade vi nu 2 dagsturer. Och en hel del pengar sparade vi på de sättet. Vi åkte på lördagen ut till det yttre barriärrevet, till en pontoon som hade alla möjliga vattenaktiviteter. De rekommenderade att yttre revet är bättre eftersom de regnat så mycke så vattnet hålls grumlit flera dagar nära öarna, men utåt är det klart. Och rätt hade de. På pontoonen som alltså fanns mitt i ingenstans fanns en vattenrutschbana, man kunde snorkla o dyka, undervattensbåtar, undervattens"observatorium" och så var vår Megakatamaranmotorbår fastkopplat med stående bord o megagod mat:). Vi bestämde att snorkla och också njuta på soldäcket, och förstås så testa ja ju rutschbanan :). Men tiden gick supersnabbt. Snorklandet var underbart. Så klart vatten och jättefina koraller och fiskar. Det ser verkligen ut helt som i TVn eller på bilder. Kanske inte lika fina färger men nog nästan. Man blir helt förvånad över hur gula, blåa o orange fiskar kan vara. Man sku kanske tro att barriärrevet synns ovanför vattnet eftersom de ofta är fotat uppifrån och man ser det tydligt. Men de lever ju under vattnet så man ser inget annant än vanligt havsvatten och turkosa skiftningar från närmare håll.

På söndagen åkte vi på en seglats med Camira. Idag åkte vi till Whitehaven beach som e ett måste och runt de olika öarna på Whitsundays. Vi stanna o snorkla idag igen, men det var typ mitt i en farled med grumligt vatten och int alls så fint som igår. Så ja e faktiskt glad att vi åkte ut till yttre reve dagen före. Men idag var de mer en relaxing day, och vi solade, löhö, åt en massa och så fanns de "all you can drink öl och vin". Och tro de eller int, men vi drack int någo (förutom lite vin när min kamera gick sönder för att lugna ner mig:) ). När vi va längre utåt beövde man inte ha någon våtdräkt, men idag måste man ha, för att skydda sig mot maneter. Det känns så dumt när vattnet är varmt och de är hett att klä på sig en våtdräkt. Men vi hade skönt och de va faktiskt en lugn dag. Solen sken, och vågorna va nog ganska stora men de stritta int alls eftersom båten va ganska stor. Men så plötsligt, vinkeln måste ha blivit fel mot vågen så kom de en superdusch på mig. Säkert typ 30 liter vatten på BARA mig. Alla andra runt mig var helt torra men jag blev dyblöt. Alla skratta först och ja själv med, förrän ja märkte att ja hade min kamera i handen. Fastän den va inne i fodralet och i mina händer gick den sönder av saltvattent:( Kamera accident 2. Och accident 3 var väl det att jag måste ha lämnat min engångsundervattenskamera på båten för ja hitta den aldrig efteråt :(. Men en skön dag och verkligen relaxing var den. Och vi hade tur med vädret båda dagarna eftersom de va soligt fastän de regnat konstant i 1½ vecka. På kvällen var jag röd som en tomat och mådde dåligt (fast ja använde nog solkräm). Jag kände mig jättesjuk och hade säkert mycket paha solsting. I rummet blev de jakt på världens största kackerlacka. Uiii! men ytterst roligt när våra tjejkämppisar jaga den till döds. De hostellet där vi nu boddde var superbilligt, bara 18 dollar per natt. Men vi hade också kackerlackor, en råtta i vår trappa och kuulemma bodde en pythonorm under köket. Så de va verkligen skönt att fara vidare nästa dag:)


De här va typ första gången som ja bränt mig här i Australien. Jag har nog varit mycket försiktig och använt solkräm. Nu när ja försökte använda mindre faktor så är resultatet dehär. Men nästa dag va de int alls rött mer. Konstit nog. Men antagligen ger de mig ett par extra rynkor:)

Östkusten 1 Sydney --> Hervey Bay

3500 km i buss på 20 dagar, snorklande + dykande, sol, hällregn och underbara upplevelser hade vi under vår östkustresa. Östkusten e ett av Australiens måsten, och en av de resorna som ALLA gör. Men östkusten e kanske längre än många tror och fastän kartan inte ser så stor ut är avstånden långa. Men som tur finns de en massa olika alternativ hur man kan resa, och det är egentligen ganska billigt.

Fastän Jenny o Diki stannade en hel månad här nere så kändes de nästan för kort när vi planerade. Efteråt sku ja ändå säga att de va just perfekt. Så vad vi gjorde var att åka till de mest sevärda o populära ställena o göra "de mesta alla gör". Jag hade kollat upp men kompisar som också rest med olika alternativ och vad de rekommenderade.

Vi hade ett busspass mellan Sydney och Cairns som lät oss ha hur många på- och avstiningar på 2 månader. Vi åkte några nattbussar som gjorde att vi spara pengar på boende, och sparade tid. Helt bekvämt om man fick bra sömn, och när man e ung klarar man bra av sånt:) Speciellt eftersom vi sedan kunde slöa hela dagen...

På måndagen åkte vi från Sydney upp till Byron Bay. Vi hade försökt boka hostell före men hittade inget ledigt så vi tänkte att vi bokar där. När vi kom var vi dock int de enda... För precis ALLT var nämligen fullbokat. De billigaste alternativet var 300 dollar per natt. Shit! Så efter en funderare o vi ville ju inte lämna Byron så köpte vi ett tält för 100 dollar. För 4 personer och så högt att vi (eller int Diki) kunde stå i de.:) Campingställena va också ganska fulla så vi fick rum på Belongil Fields ca 2 km från city. Men de gick bra att gå o taxin var billig delat med 3. Byron Bay är ett riktigt sommar inneställe och mångas favoritställe längs östkusten. Där finns en fyr, stränder, surfare och massa surfshops. Så vi låg på stranden, shoppade och åt som alla andra backpackers på "Cheeky Monkeys" för 5 dollar. Vi gick första kvällen upp till fyren som är Australiens östligaste punkt, o de nog otroligt här när man tittar ut mot havet och bara ser
horisont.
Jenny och Diki åkte också på en surfkurs en dag och så åkte vi och paddla. Meningen var att hoppeligen se delfiner runt kanoterna, men tråkigt nog såg vi inga, men så e de när de natur och int fejk. Men vi åkte samma dag till ett sköldpadde-rescue centre, så de va som ett sjukhus för skadade sköldpaddor. Campandet var hur skoj som helst, förutom de extremt störande fåglarna som började skrika kl 6 på moron. Men annars va de jättekiva, och vi hade bra med rum och både duschar o wc va fräscha. :) När vi åkte sålde vi tältet till campingen för 50 dollar, så riktit bra deal blev det:)













Efter 3 underbara och soliga dagar i Byron åkte vi norrut mot Surfers Paradise på Guldkusten. Guldkusten är alltså typ 70 km ? lång strand, och Surfers är en ganska stor stad dit speciellt surfarna hittar. Vi stannade bara en natt i Surfers och bestämde oss för att åka till en av temaparkerna som är väldigt pop. Vi valde "Wet N' Wild" som är en vattenpark med rutschbanor och dylikt, och hade toppenväder! Skitkul fastän de va långa långa köer. På kvällen när vi gick till middag stannade vi "snabbt" i Valleygirl för att kurkka in. Efter 1 timme kom Jenny o jag ut med flera klänningar per man och Diki satt på en bänk och åt snacks:) Haha, men så e de att resa me tjejer:). Normalt shoppa han faktiskt mest!!;) Hard Rock café var fullt så de blev "Vegas" rump steak iställe.

Nästa dag fortsatte vi på en kort resa upp till Brisbane som är huvudstad i Queensland och är Australiens tredje största stad efter Sydney och Melbourne. Och väldigt "Stadig" var den nog, inga stränder och sådant, utan en flod som rann längs staden. Vi åkte färja i floden, simmade i lagoonen som är den stora, konstgjorda poolen istället för stränderna samt gick omkring på marknaden där. På kvällen blev det middag i hostellets restaurang och filmen Marley & Me. Nästa dag fortsatte vi med en lång bussresa till Hervey Bay där vi förberedde oss för 3 dagar på Fraser Island. :)

Jenny och Diki på besök - NYÅR i Sydney

Mellandagarna spenderade jag hur man oftast gör de, åt mycke choko och såg på en hel del filmer. Så mest slöade jag bara med mina rumskompisar. Och så var jag på stranden samt skötte en del ärenden som jag gjorde före Jenny o Diki kom. Planeradet av deras tid här gjorde ja ganska långt före de kom, men först efter att de kom bokade vi in resor för att alla sku vara överens om pengar och äventyr:).

Så tisdagen 30.12 åkte jag emot dem till flygfältet. När jag kom dit såg jag en hel del paparazzis stå nedanför en rulltrappa. Jag frågade en säkerhetsvakt om alla som kommer med inrikesflyg (de mellanlandade i Melbourne) kommer ner här, och hon svarade, "vad väntar du på". Och så sade jag "Melbourne flyget" och hon sa "Jo, och vi väntar alla på henne, Paris Hilton" haha. Så Jenny o Diki var i samma flyg som hon. Men de hade inte sett henne eftersom hon då högst antaligen åkte första klass:) Men så stod ja då där med min finlandflagga och väntade på dem. Paris kom och såg precis lika ut som en barbiedocka i verkligheten också, och på bara några sekunder var hon försvunnen. Själv försökte ja också ta foton, men någon framtid som paparazzi tror jag inte jag har eftersom det enda jag fick på bild var hennes bröst (haha, eller kanske ja sku vara just en bra paparazzi egentligen).

Jenny o Diki kom ut senare och inte från samma håll, men oj va de va skoj att se dem! De kändes ju nog int som att de va så länge sen ja träffa Jenny för efter bara någon minut var man updated om vad båda gjort. Diki som alltså e Jennys pojkvän sen typ ett halvt år har jag inte känt så bra, men nu känner ja nog honom mycket bra:) Och han var ju egentligen på ett litet test om om han egentligen e värd att vara henne spojkvän, o fint gick de:)

De var förstås trötta efter deras långa flyg (som dessutom blev längre än planerat när de missade deras connection flight). Vi gick runt i Circular Quay, tittade in i opera huset, njöt av Botanic Gardens och jag visade dem mina "hemkvarter". Det blev en tidig kväll, men bra så, eftersom nästa dag var nyårsafton.

Sydneys fyrverkerier är "the place to be" i världen och fastän jag sett en massa vykort av fyrverkerierna och vetat att de är stora var de ändå mycket fascinerande. De har 2 fyrverkerier, ett klockan 9 (för alla barn) stort men inte supermäktigt, och det stora kl.12 förstås. Det stora skjuter de både från bron, från operahuset och olika andra ställen i city. Superfint! Så för att se hela bron sku de bästa ju varit att ha en båt, men eftersom vi tyvärr inte kände någon med båt, bestämde vi oss för att Botanic Gardens e bra. De hade olika sektioner, med både biljettområden och gratisområden. Vi försökte oss in på området för 20 000 !! personer, och efter 5 timmars köande (MEGAlång kö, längsta ja nånsin sett) så var vi inne på området. Det var soligt och extremt hett och vi firade med danskarna, Sören, Michael, Alexandra, Amelie osv.

Stämningen inne på området var festival-lik, och påminde också om Hangö regattan. Men tiden gick förvånansvärt snabbt fastän vi köade sen 11 på moron. Och värt var väntan. Fyrverkeriet var enormt och sååå fint! Efteråt kom vi hem via min kämppä o alla tog en snabb dusch samt klädde upp sig, Vi fortsatte ti Ivy som e en av mina favoritbarer och hade kiva, i typ 1½ timme. För de stängde redan kl 3 fastän vi betalat 70 dollar för biljetterna! Nåjaa, ett lyckat nyår var de ändå, o antagligen enda nånsin i Sydney.

Till höger slutexplosionen i fyrverkerierna

Under Jenny, Diki, Sören o jag i Ivy


På nyårsdagen åkte vi till Manly beach och solade. Jenny och Diki var lika ivriga som jag när ja kom hit på alla surf- och beachbutiker. På kvällen träffade vi danskarna och åkte till Centennial Park på utebio - Grease! En underbar o ny upplevelse! Nästa dag träffade vi mina speechiekompisar på Freshwater beach. På kvällen åt vi kängurupizza (faktiskt riktit gott) och hade ett litet Pubcrawl med min kämppis Kara och hennes kompis Erin som också var här från USA.

Dagarna gick snabbt, och vi hade mycket att se o göra för att Jenny o Diki sku få allt ut av Sydney. På lördagen åkte vi till DFO = Direct facrory outlet som ni säkert kan gissa att e billig shopping!:) De var in heaven, själv åkte ja hem tidigare. På kvällen blev de sightseeing i Darling Harbour och "3D-bio"på världens största IMAX med "Haunted Castle".

På söndagen åkte vi till Blue Mountains på en dagstrip. De finns många olika turer med olika priser o olika aktiviteter. Vår var inte den billigaste, men vi åkte till djurparken där Jenny blev förälskad i både koalor och kängurur. Vi stannade alltså först i Featherdale Wildlife Park, där man får paja koalor, kängurur och se de mesta aussiedjuren. Vi fick se hur man ska kasta boomerang, hade lunch med frukttestning, dvs. som vintestning med med exotiska frukter istället. Vi såg "3 Sisters" som e en stenformation, "the thing to see i Blue Mountains".

Framför 3 sistersVi åkte en superbrant gondol ner och gick runt i regnskogen och åkte upp med världens brantaste tågskena. Vi stannade i en karkkibutik o kan ni tänka er - de hade fazers blå!!! Meganamiii! Så förstås måste ja köpa de:) På hemvägen stannade vi o såg ett vattenfall (med typ int någo vatten), såg Olympiastadion från OS 2000 och åkte färga tillbaka med Parramatta river till city med fin utsikt över staden. På kvällen blev det Max Brenner (världens godaste choko-efterrätter). På måndagen åkte Jenny o Diki till Bondi, ja träffa en kompis och så åkte vi iväg upp längs östkusten. Vi hade 3 underbara veckor med otroliga upplevelser, sol, regn och mycke buss-sittande framför oss.

Den stora tragedin - Skogsbränderna

Jag börjar med att säga att jag är okej, för dem som undrar. Men de har säkert de flesta gissat eftersom jag bor i city och inte nära Melbourne där de stora bränderna är. Vilket förfärlig tragedi! Idag har det varit sorgedag med flaggorna på halvstång. Jag måste erkänna att jag inte köper dagstidningen, och eftersom jag inte prenumererar på någon tidning läser jag "världsnyheterna" ofta från HBLs hemsida (kanske också för att Australien ibland e lite isolerat och inte ens skriver om allting internationellt). Men ja brukar försöka se på nyheterna i TVn, som jag detta veckoslut nog missat en del när jag jobbade (skriver mer om de senare). Jag visste att runt 70 personer hade dött i bränderna ett par dagar sen, men jag måste säga att skogsbränder ju nog är så vanligt här att jag inte lagt en massa extra uppmärksamhet till dem. Förrän igår och idag. Redan före jag kom sade någon "oj där är ju alltid skogsbränder", vilket stämmer, jag har flera gånger kännt rökluft utanför city, det helt enkelt hör till till de heta somrarna. men dessa bränder, denna nationella sorg är något helt annat. Men efter att jag tom märkte att HBL har de som första nyheter, mamma skrev ett långt mail och jag såg på nyheterna här som bara handlade om de förstod jag allvaret.

De förklarar denna dag som den sorgligaste efter andra världskriget och den värsta naturkatastrofen i Australiens historia. För tillfället är den 135 personer som dött, över 700 hus som brunnit ner och flera tusen som saknar hem. Och detta pga av den hemska hettan och torkan. Dessutom är de ganska säkra på att en del av bränderna är anlagda, vilket de förklarar som massmord. Australien e ju stort som ni vet, så här i sydney city påverkas man inte av de stora bränderna. I New South Wales som e delstaden sydney ligger o tror jag att det för tillfället är 8 bränder, så nationalparker har förstörts men det är inget som söderut. De stora bränderna är alla norr och runt Melbourne. Skrämmande nära Melbourne faktiskt när ja tänker på hur långt utanför city många av mina kompisar bor här.


Fastän jag som Sydney city människa inte kommer i kontakt med offer eller bränderna förutom i nyheterna måste jag säga att alla hemska nyheter får mig att känna mig så bortskämd. Här mår jag hur fint som helst, och vissa har dött, haft släktingar som dött eller har misst precis all egendom. De visade mycke "möten" i kommuner dit de tror att bränderna sprids. Deras budskap har varit "defend if you think you can, or leave early". Jag tyckte först att vilket dumt påstående, eftersom klart husen brinner ner. Och de har också funderat om de kanske inte var så smart. Men de sade i tvn att det normala som finns i "brandguiden" är att "stanna inne i husen, gå inte ut eftersom branden borde gå över på 6 minuter och inte förstöra hela huset. Och skogsbränder har de ju varje sommar. Men dessa har varit något alldeles annorlunda än vanligt. Hela husen har brunnit ner, och både bilar, träd och hus har exploderat av hettan. De intervjuade barn som förklarade hur de sett eldväggar komma emot dem, som exploderat. Ush! Och nästan inget går att göra. De som också ville leave early har inte förstått hur snabbt de betyder. En kvinna berättade att hennes dotter ringde o sa att hon måste lämna huset, men sen gick det inte mera att ringa eftersom nätet inte fungerade. Så hennes son kom och söka henne, och hon som bara skulle in o söka hundarna o några värdefulla minnessaker kände ren röken i huset. Probelmet är att vinden vänder och redan lågorna från röken sätter husen i brand, inte bara elden. Så de hade kört raserfart, också genom eld till lägret där armén och röda korset har tält och hus för de drabbade. Och så har de flesta dött, antingen inne i huset eller uppbrända i bilarna, Många har kört krockar, eftersom elden gjort vägarna kolmörka, och man får bara hoppas de skadats och dött före de brunnit. usch usch!

Nåja, med detta inlägg vill jag bara skriva hur jag upplevt bränderna hittils. Helt förskräckliga och samtidigt känns de så långt ifrån. Kunde nästan vara i ett annat land. Själv ska ja försöka donera blod imoron och ja kolla me röda korsen om de behöver volunteers, så de borde ringa tibax så ja får veta. Så vänligt som alla australienare mottagit mig känner jag att de det minsta jag kan göra. Och så får man bara hoppas att de slutar brinna och inga fler dör.

De som jag och säkert många funderar på e hur hemskt de e att alla saker e försvunna, speciellt gamla foton och minnen, Men de flesta familjer de intervjuat säger "vi kan nog bygga nytt, men vi e glada att vi lever". De flesta har mist någon granne eller anhörig som själv bor i området, och tänk er att på ett par minuter försvinner allt och de enda du äger är kläderna du har på dig. De bor i tält och bilar (någon bodde 4 personer i en bil, vuxna). Men australien e ju ändå e "bra" land så de borde nog bli bra till sist så familjerna har en chans till ett framtida liv.

Tänkte mest skriva för att ni vet att ja e okej, och de nog int finns nån risk för mig att hamna i en brand. Och samtidigt hur lycklig jag är att vara hemma i trygga sydney och har gjort mina resor som inte kunde göras nu (hela cairns o allt e ju översvämmat igen, men krokodilattacker o sånt). Sköt om er! Snart ses vi, bara 4½ vecka kvar :) / :(