Haha! Sitter i bibban efter en tidig morgon me boot camp, en sondrig dator hemma (igen) o 2 deadlines idag. Ska skriva mer om mitt Melbourne veckoslut senare, men maste bara skriva ett kort inlagg om va ja hitta i uni-kiosken. :).
Ja kande mig lite trott o behovde energi o for att int behova ga pa lunch snart igen tankte ja att ett mellanmal som "Up & Go - energize" can vara bra. Ni vet sanadar "shakes" me energi som kompletterar enkel mat. Nar ja skeptiskt sku kolla va burken inneholl sa blev min dag plotsligt uppiggad. Sa har star de pa sidan:
Up & Go Energize
Hi-performance body fuel
Finland
Energize is yet to be sold in Finland. But you'd swear blind that wasn't the case. They're constantly INVENTING NEW SPORTS. Wife-carrying, SWAMP-SOCCER and the national favourite ENDURANCE SAUNA - to name but a few. Is this because the Finns have too much energy? or TOO MUCH TIME on their hands? You decide. Certifiable.
hahahah! Fordomar fordomar, stammer sakert lika mycket in pa de att man tror att solen skiner hela tiden i Australien, alla surfar och man ser ormar overallt. Sa nar de kallt o trist o stressit kan ni ju atmisntone tanka pa att manniskor har nere tror att vi har for mycke tid och energi :0) haha!
Ha en super gloggrunda! Sku saa vilja vara dar ikvall! :)
Ps1. vaderleken fran forra kartan flyttas int me inlagget.. sa hmm.. darfor star de hobart mitt i ingenstans:) O de gar int att ta bort heller som ja gjorde me de andra.. weird!
Ps2. hui va den va acklig! kande nog ingen chokosmak som den lova :(
fredag 28 november 2008
torsdag 20 november 2008
* * * * * White Christmas * * * * *
| |
Jag blev helt sentimental igår när ja gick i matbutiken o hörde "White Christmas". Min kalender inom mig har helt enkelt int hängt me när ja ha bytt årstider.
Så fast vi alltid klagar på vädret hemma, och längtar efter sommaren hela året, så nog e ju den där undebara första SNÖN något helt otroligt. Såg idag att många hade "snow updates" på facebook. Och nog bor vi ju i rätt land för julen åtminstone. Jag hade trott att ja sku sakna hem före julen, iom att ja e en total julfreak.Men de kan man väl int undgå när man jobbar på Stocka eller har en total julfreak ti kompis också, som börjar dricka glögg i oktober.;) Men vintern e helt enkelt årstiden för julen. När man kan sitta o mysa framför brasan o dricka varmt, och vänta vänta o vänta på julgröten o skinkan.
Ja menar, jämför väderleksrapporterna för morgondagen och tänk på att de bara e 5 veckor kvar till jul! (woops, städerna ha btw hoppa lite:) Jag menar, herregud så ja älskar varmt o sol, men som ni kan se så e de ju ganska regnit här. Och ja måst nog säga att deras desperata försök att sälja att julprydnader känns så konstit. Idén me julljusen o lucia e ju att pigga upp i mörkret, här har man sol varje dag så va behövs de. Vi bor helt enketl i rätt land!
Tänk också på alla stackars aussiebarn som får lära sig "white christmas" eller andra julsånger som alla handlar om snö, när de antaligen aldrig ens sett snö. Vi bor helt enkelt i rätt land! Ja hade trott att ja sku sakna hem mer under julen (okej de ju ännu en tid dit) men iom vädret ha ja nog int alls samma känsla. Känns mer som maj hemma när de ibland e hett o så regnar de också. Men kanske nån av er kan spara en potatislåda i frysen o ett paket glögg så kan vi fira finsk jul när ja kommer hem :) (point Mamma)
Och sakna int ti sommaren som vi alltid gör - Njut av snön o den varma glöggen. De väl därför vi har gratis utbildning o får studiestöd - så vi ska ha råd att periodvis åka till södern o värmen. Men annars så har vi ju nog de ack så bra! :)
(Ps. I detta inlägg har ja inte tänkt på att vakna tidit upp o måsta skrapa bilrutan, eller cykla och glömma vantarna hemma, eller den fina snön som plötsligt blir slask o man helt enkelt alltid har fel skor, eller när man går ut i vått hår och de fryser.... hmmm. )
onsdag 19 november 2008
Boot Camp !
Hurra för morgonpigga Mickus:) Klockan e 9 på morgonen, ja sitter i bibban och har redan varit vaken i 4½ timmar! :) Okej, så morgonpigg har ja int blivit, men ja ha bestämt att de dags för en ny challenge i mitt liv:). Janina en tjej från Danmark som ja brukar träffa på gymmet och jag har nämligen börjat "Boot camp". De här e alltså en slags "armé-inspirerad" intensiv träningsform som pågår i 4 veckor. Måndag, onsdag o fredag från 6.15-7.30 på morgonen! Huhhu tänkte ja först, men guud va de kiva!
Idén me boot camp e alltså att man förutom att hoppeligen få en hel del bättre kondition o hoppeligen bli lite fastare, så få bättre sömn och helt enkelt må bättre. Först tänkte ja tiden e sjuk, iom att ja faktiskt steg upp 4.30 idag, o de ska ja göra i 4 veckor. För mig e de mera natt än morgon! Men hoppeligen kommer ja in i en bra rytm. De positiva e att ja e i gång i tid o tar datorn me ti skolan, så efter träningen går ja ti bibban, sitter här ett par timmar o sen så har ja ännu hela dagen framför mig.
De e både flickor o pojkar me, o övningarna påminner lite om arméövningar, men i "snällare" form. Våra instruktörer e superkivoga, men nog blir man ju lite frustrerad ibland när man helt enkelt e dööd:) Känns kiva att jobba såhär i grupp, eftersom de ju påminner om skoljumppan lite, o känns som en kiva omväxling från gymmet o simningen. Allti kiva att bli sporrad av andra. Men aldrig hade ja då trott att ja frivilligt sku göra piptestet:) haha!
Så före man börja sku man göra en health check. Dels för att se att man nu e helt okej för att börja o också för att efteråt kunna göra en likadan o hoppeligen se resultat. Så health checken gick förutom att mäta blodtryck, vikt o längd till att bli mätt omkring på alla ställen. Brösten, midjan, höften, låret, "haban" o sånt.. Haha, känns nog aldrig kiva att (en relativt söt) kille står o mäter en, men de ger ju motivation för att verkligen kämpa. Fast ja nu ha gått på gym ganska mycke, så ha ja nu också äti en hel del. Assignments utan choko e för mig som bastu utan dusch. Bad bad.. Men ska försöka skärpa mig nu. Här blir de ju verkligen sommar nu för julen så man kan int äta upp sig som hemma:)
Så första gången hade vi pip-test, situps o pushups test, o några andra muskeltest me. Sista gången ska vi ha samma för att jämföra resultaten. Idag hade vi boxning vilket e ganska nytt för mig, kiva men tungt. O sen när ja ren börja va semidöd sku vi ännu ut i regnet på länk. Hoho, men när man e i grupp så e de allti lättare:) . De som e kiva e att både måndag o fredag e de utomhus, vilket också e kiva variation från innepunttis o jumppatimmar.
Okej, alla mina timmar e över! Kan int fatta att de sant! Tiden ha gått sååå fort! Oj ja ha helt glömt att berätta hu nöjd min lärare Beth va över Finland. När hon kom tibax så kom hon så glatt ti mig o sa att hon älska Finland. O Åbo tyckte hon va en så ljuvlig stad. O hon sa att direkt när hon kommit in på konferensen hade Pirkko min lärare o Elvira min kompis (+Maria från TY?!) sagt så glatt "e du Mickus lärare". SÅ hon hade trivats jättebra! O veckan hon va där va typ en av de kallare veckorna här, så i grader va de nästan samma temperatur här o där! Så när ja fråga om de va kallt o ruskit, sa hon "nej inte alls, nästan samma som väderleken i Sydney" SÅ de va ju skönt!:) O hon har igen planer på att komma så då ska hon kontakta mig sa hon:)
Här sitter mina klasskompisar o studerar. Finns utebord me vägguttag för datorerna. Underbara underbara Australien
De va så kiva, hon va nämligen så nöjd me mig som utbytesstuderande sa hon.. Wooops, låter mega skrytit men de kändes kiva. För hon sa att de ha vari så roligt för henne att verkligen ha mig här o de ha öppna hennes ögon för att ta emot andra utisar. O så sa hon "I mean you're a good student, do you think it would be more difficult for someone else".. öö.. okej nog e ja semiokej men ja tror också vår nivå i Finland e ganska bra, för int e ja ju liskom bäst i klassen eller nå:) Men hon va så nöjd eftersom ja fick deras 5:A i hennes hemuppgift:) Men så sa hon också att ja ju e en social person o de ha säkert också hjälpt mig men de ha vari så kiva för henne att se att ja fått kompisar i skolan. O visst stämmer de! Ja menar ja ha ju haft turen att vara den enda utisen vilket ha gjort så mänskor ha vari lite "nyfiken" på mig. Många av de andra utisarna säger att de inte har en enda kompis från klassen! Helt sjukt! Men ja tror också de ganska mycke hu man gör de själv. ha kosntatera att man inte FÅR vänner, man ska verkligen vara AKTIV för att få bra vänner. O första intrycket e ju viktigt. Min kompis JEn sa en da när vi tala om att ja trivs så bra me dem o de så kiva att ja "hör me i gänget" att " hu sku vi int tycka om dig, vi älska dig från första början när du kom o sa "hi I'm Michaela from Finland, how are you girls" eller någo sånt.
Här har ja just fått ut två hemuppgifter (som int gick så värst bra). Me 2 andra årets studerande.
Annars en sak som ja också försökt göra e att verkligen försöka ta reda på o hålla öronen öppna för händelser i Sydney. Tycker int om att bara gå på turistsaker utan verkligen försöka se o uppleva allt:) Nyheterna e ganska bra för dehär ändamålet, så igår var de enligt ten news "one of the most historical moments in australian filmhistory". Ni ha säkert alla ren hört om filmen "Australia" med Nicole Kidman o Hugh Jackman. Verka muuten supebra o har riktig aussiefiilis kuulemma! SÅ igår va de "world premiere" här i Sydney. Så de stängde några gator, hade en stor röd matta utanför huvudbiografen o så en massa inbjudna gäster. Vi försökte då gå dit för att få en skymt av kändisarna. O visst såg vi dem (tror vi åtmsitnoen haha). Åtmsintoen Nicole när hon steg ur bilen o ja tror att de va Hugh eller kanske hennes man?! hmm.. Men ett par sekunder av fame blev de när vi i regnet stod där efter en timme o fick se en skymt av henne. Tycker dock att de int e kändisarna som e de viktigaste, mer fiilisen där. Va ju int så stort som hollywood, men för Australien stort!
Röda mattan i regnet (kom dock regnskydd just efter dehär fotot)
Annars ha ja gjort på mina skoalrbeten som börjar bli ganska tungt.. Lämna första gången in ett arbete för sent... hmm. på måndagen iställer för fredagen. Några säger att de int spelar nån roll, så ja tror de upp ti läraren om hon sänker vitsordet. SÅ ja får hålla tummarna uppe! Har nu 3 arbeten kvar, men de börjar nog ta på...
Drinks me speechies (här från första årets). Från vänster: jag, Tiff, Rach, Ash, Jenny o min lärare Beth
På fredagen hade vi "drinks" me klassen o lärarna. SÅ kiva när ja känt att ja riktit hör in i klassen/klasserna. På lördagen var ja på "Rip Curls Girls go surfing" day. Försökte egentligen samla ihop en kasa tjejer som vill lära sig o surfa eftersom ja vill ha mer surfkompisar. Hade först 7 tjejer som va påväg, men eftersom de regna lte på morgonen o endel va sjuka/skolarbeten/krabbis så va de bara MAria o jag som gick. JA tyckte de va lite jobbit att gå en "kurs" igen för de bara ropa, kom närmare o vi måste surfa så nära tranden. Samtidigt sakna ja mitt egna v
bräde för de kändes annorlunda me dessa. Men okej va de.
På fredag kväll va de en tysk pojkes födelsedagsfest. Ganska lugn för min del. O på lördagen hade Sören "end om semester party" för typ alla danskar o en hel del andra. Stoor hemmafest o överdrivet kiva! Blev lite sent så nästa dags studerande va tungt. Men ändå satt ja där hela dagen.
På måndagen tyckte ja att ja måste belöna mig själv efter all sittning på bibban så ja gick på massage! Oh my goood, de va såå skönt! Världens bästa. O iom att ja gick till en beauty school där de ännu va studerande så kosta de bara 15 euro för en timme för hela kroppen. Såå skönt o behövdes verkligen!
OKej nu ska ja tibax ti mina skolarbeten, o på eftermiddage ska ja ti frissan. ;Mitt hår e kaaaaos! Men annars så säger ja ha de braaa! O om de alls underlättar er så regnar här också ganska mycke. Fast de varmt så ha de nog int varo så mycke sol, så tydligen e de int bara i Finland som vädre har nå feeeel.
Ha de bäst!
Idén me boot camp e alltså att man förutom att hoppeligen få en hel del bättre kondition o hoppeligen bli lite fastare, så få bättre sömn och helt enkelt må bättre. Först tänkte ja tiden e sjuk, iom att ja faktiskt steg upp 4.30 idag, o de ska ja göra i 4 veckor. För mig e de mera natt än morgon! Men hoppeligen kommer ja in i en bra rytm. De positiva e att ja e i gång i tid o tar datorn me ti skolan, så efter träningen går ja ti bibban, sitter här ett par timmar o sen så har ja ännu hela dagen framför mig.
De e både flickor o pojkar me, o övningarna påminner lite om arméövningar, men i "snällare" form. Våra instruktörer e superkivoga, men nog blir man ju lite frustrerad ibland när man helt enkelt e dööd:) Känns kiva att jobba såhär i grupp, eftersom de ju påminner om skoljumppan lite, o känns som en kiva omväxling från gymmet o simningen. Allti kiva att bli sporrad av andra. Men aldrig hade ja då trott att ja frivilligt sku göra piptestet:) haha!
Så före man börja sku man göra en health check. Dels för att se att man nu e helt okej för att börja o också för att efteråt kunna göra en likadan o hoppeligen se resultat. Så health checken gick förutom att mäta blodtryck, vikt o längd till att bli mätt omkring på alla ställen. Brösten, midjan, höften, låret, "haban" o sånt.. Haha, känns nog aldrig kiva att (en relativt söt) kille står o mäter en, men de ger ju motivation för att verkligen kämpa. Fast ja nu ha gått på gym ganska mycke, så ha ja nu också äti en hel del. Assignments utan choko e för mig som bastu utan dusch. Bad bad.. Men ska försöka skärpa mig nu. Här blir de ju verkligen sommar nu för julen så man kan int äta upp sig som hemma:)
Så första gången hade vi pip-test, situps o pushups test, o några andra muskeltest me. Sista gången ska vi ha samma för att jämföra resultaten. Idag hade vi boxning vilket e ganska nytt för mig, kiva men tungt. O sen när ja ren börja va semidöd sku vi ännu ut i regnet på länk. Hoho, men när man e i grupp så e de allti lättare:) . De som e kiva e att både måndag o fredag e de utomhus, vilket också e kiva variation från innepunttis o jumppatimmar.
Okej, alla mina timmar e över! Kan int fatta att de sant! Tiden ha gått sååå fort! Oj ja ha helt glömt att berätta hu nöjd min lärare Beth va över Finland. När hon kom tibax så kom hon så glatt ti mig o sa att hon älska Finland. O Åbo tyckte hon va en så ljuvlig stad. O hon sa att direkt när hon kommit in på konferensen hade Pirkko min lärare o Elvira min kompis (+Maria från TY?!) sagt så glatt "e du Mickus lärare". SÅ hon hade trivats jättebra! O veckan hon va där va typ en av de kallare veckorna här, så i grader va de nästan samma temperatur här o där! Så när ja fråga om de va kallt o ruskit, sa hon "nej inte alls, nästan samma som väderleken i Sydney" SÅ de va ju skönt!:) O hon har igen planer på att komma så då ska hon kontakta mig sa hon:)
Här sitter mina klasskompisar o studerar. Finns utebord me vägguttag för datorerna. Underbara underbara Australien
De va så kiva, hon va nämligen så nöjd me mig som utbytesstuderande sa hon.. Wooops, låter mega skrytit men de kändes kiva. För hon sa att de ha vari så roligt för henne att verkligen ha mig här o de ha öppna hennes ögon för att ta emot andra utisar. O så sa hon "I mean you're a good student, do you think it would be more difficult for someone else".. öö.. okej nog e ja semiokej men ja tror också vår nivå i Finland e ganska bra, för int e ja ju liskom bäst i klassen eller nå:) Men hon va så nöjd eftersom ja fick deras 5:A i hennes hemuppgift:) Men så sa hon också att ja ju e en social person o de ha säkert också hjälpt mig men de ha vari så kiva för henne att se att ja fått kompisar i skolan. O visst stämmer de! Ja menar ja ha ju haft turen att vara den enda utisen vilket ha gjort så mänskor ha vari lite "nyfiken" på mig. Många av de andra utisarna säger att de inte har en enda kompis från klassen! Helt sjukt! Men ja tror också de ganska mycke hu man gör de själv. ha kosntatera att man inte FÅR vänner, man ska verkligen vara AKTIV för att få bra vänner. O första intrycket e ju viktigt. Min kompis JEn sa en da när vi tala om att ja trivs så bra me dem o de så kiva att ja "hör me i gänget" att " hu sku vi int tycka om dig, vi älska dig från första början när du kom o sa "hi I'm Michaela from Finland, how are you girls" eller någo sånt.
Här har ja just fått ut två hemuppgifter (som int gick så värst bra). Me 2 andra årets studerande.
Annars en sak som ja också försökt göra e att verkligen försöka ta reda på o hålla öronen öppna för händelser i Sydney. Tycker int om att bara gå på turistsaker utan verkligen försöka se o uppleva allt:) Nyheterna e ganska bra för dehär ändamålet, så igår var de enligt ten news "one of the most historical moments in australian filmhistory". Ni ha säkert alla ren hört om filmen "Australia" med Nicole Kidman o Hugh Jackman. Verka muuten supebra o har riktig aussiefiilis kuulemma! SÅ igår va de "world premiere" här i Sydney. Så de stängde några gator, hade en stor röd matta utanför huvudbiografen o så en massa inbjudna gäster. Vi försökte då gå dit för att få en skymt av kändisarna. O visst såg vi dem (tror vi åtmsitnoen haha). Åtmsintoen Nicole när hon steg ur bilen o ja tror att de va Hugh eller kanske hennes man?! hmm.. Men ett par sekunder av fame blev de när vi i regnet stod där efter en timme o fick se en skymt av henne. Tycker dock att de int e kändisarna som e de viktigaste, mer fiilisen där. Va ju int så stort som hollywood, men för Australien stort!
Röda mattan i regnet (kom dock regnskydd just efter dehär fotot)
Annars ha ja gjort på mina skoalrbeten som börjar bli ganska tungt.. Lämna första gången in ett arbete för sent... hmm. på måndagen iställer för fredagen. Några säger att de int spelar nån roll, så ja tror de upp ti läraren om hon sänker vitsordet. SÅ ja får hålla tummarna uppe! Har nu 3 arbeten kvar, men de börjar nog ta på...
Drinks me speechies (här från första årets). Från vänster: jag, Tiff, Rach, Ash, Jenny o min lärare Beth
På fredagen hade vi "drinks" me klassen o lärarna. SÅ kiva när ja känt att ja riktit hör in i klassen/klasserna. På lördagen var ja på "Rip Curls Girls go surfing" day. Försökte egentligen samla ihop en kasa tjejer som vill lära sig o surfa eftersom ja vill ha mer surfkompisar. Hade först 7 tjejer som va påväg, men eftersom de regna lte på morgonen o endel va sjuka/skolarbeten/krabbis så va de bara MAria o jag som gick. JA tyckte de va lite jobbit att gå en "kurs" igen för de bara ropa, kom närmare o vi måste surfa så nära tranden. Samtidigt sakna ja mitt egna v
bräde för de kändes annorlunda me dessa. Men okej va de.
På fredag kväll va de en tysk pojkes födelsedagsfest. Ganska lugn för min del. O på lördagen hade Sören "end om semester party" för typ alla danskar o en hel del andra. Stoor hemmafest o överdrivet kiva! Blev lite sent så nästa dags studerande va tungt. Men ändå satt ja där hela dagen.
På måndagen tyckte ja att ja måste belöna mig själv efter all sittning på bibban så ja gick på massage! Oh my goood, de va såå skönt! Världens bästa. O iom att ja gick till en beauty school där de ännu va studerande så kosta de bara 15 euro för en timme för hela kroppen. Såå skönt o behövdes verkligen!
OKej nu ska ja tibax ti mina skolarbeten, o på eftermiddage ska ja ti frissan. ;Mitt hår e kaaaaos! Men annars så säger ja ha de braaa! O om de alls underlättar er så regnar här också ganska mycke. Fast de varmt så ha de nog int varo så mycke sol, så tydligen e de int bara i Finland som vädre har nå feeeel.
Ha de bäst!
tisdag 11 november 2008
Lycka - orättvisa (+studiebesök)
Ibland funderar jag på hur lycklig jag för tillfället är. I klassen skulle vi för redan flera veckor analysera vår egna "quality of life" och efter en snabb funderare skulle jag säga 8-9/10. Vi skrev också ett av hemarbetena om samma rubrik och en speciell klientgrupp. Efteråt fortsatte jag fundera på min egna situation. Jag känner mig verkligen lycklig nu, men de gör jag väl den mesta tiden. Förstås kommer det perioder när man känner sig nere och stressad eller funderar på hu man nånsin ska hitta en bra man, bli rik eller kunna hjälpa sina kompisar som är nere eller familjemedlemmar som e sjuka. Men för de mesta sku jag analysera mitt egna liv som positivt. Jag tror också att man själv kan påverka sin "quality of life" en hel del. Men förstås händer de saker som man bara inte kan göra något åt. Oftast handlar de då om sjukdomar, och tragiska sådana. Här i Australien känner jag mig extra glad, tar ingen stress över småsaker, blir inte lättirriterad på saker jag hemma skulle bli, och eftersom jag vet att de e en kort period vill jag ta allt ut av den. Har faktiskt inte gråtit en enda gång (förutom vid filmer;) och nästan i dataservicen när ja sto me tårar i ögonen.. min dator har alltså fortfarande samma fel, o ja tror de fixat fel del...)Jag är väldigt tacksam för att jag fick platsen hit via ÅA, och funderar samtidigt hur lyckligt lottad jag var för de, eftersom flera andra mycket duktiga studerande också ansökte om den. Minns när jag satt uppe i logopedins vind och läste mailet att jag fått platsen - ett litet glädjerop skrek jag nog, eftersom jag velat de så länge. SAmtidigt är det intressant att se hur olika kulturer och världen är. "hotellet/boendet/colleget" där jag bodde de första 10 dagarna var lite religiöst. Inte så jag skulle ha märkte de på nå extra sätt, men där fanns ett kapell fast i huset, och man fick inte dricka alkohol där. För mig störde de int alls, men sku nog int vilja bo där hela terminen. Har annars också träffat en hel mänskor som kan gå vilda alla lördag kvällar i baren, men som går till kyrkan varje söndag. De helt enkelt så annorlunda än för oss i Finland, då man nästan måste vara 60+ för att gå ti kyrkan. Här samlas ungdomar för kyrka och middag.
Men poängen var ändå de, att på stället jag bodde de första 10 dagarna gick jag en dag in till tv-rummet och satt ner mig. I rummet satt 2 flickor och jag fråga vad vi sku se på (eftersom vi dagen före sett en bra film). Hon svara "my prayer".. och efter några va? så förstod ja att ja hört rätt. Jag är superdålig på religioner så e int helt säker, men jag tror att hon var från Indien och hade hinduism som sin religion. Så eftersom jag just satt ner mig kunde ja ju av artighet inte gå bort, och tänkte de kunde vara intressant att se vad det var. Flickan hade hemlängtan så därför ville hon se sin familj. Och hennes "prayer" var alltså en bön eller mera en bönestund för hela hennes stora släkt för att tacka Gud att hon fått utbytesplatsen och hennes kompis kommit in till ett annat universitet (väl). Så de satt alla på golvet, och flickorna var uppklädda och alla sjöng och slog me klockor.. o de va alltså frågan om ett 30-tal släktingar. Jag tänkte då hur olika kulturer verkligen är, eftersom detta antaligen kan jämföras med våra nordiska "avskedsfester". Jag kände mig så typiskt ytlig på nå sätt, och samtidigt kändes de som en lättnad att verkligen få tro vad man vill och inte "måsta" vara med i en sådan kultur som begränsar och "bestämmer" vad man ska tro på.
Nu kommer ni att undra om jag fått ett slag i huvudet och blivit religiös.. det har jag inte. men ibland funderar jag nog på att livet är orättvist. Jag menar förstås är jag glad att jag själv och min familj är (ganska) frisk (mamma operera just knä, men annars ok), men samtidigt funderar jag hur snabbt något kan hända som ändrar hela situationen. Detta är mest på grund av ett tråkigt fall i klassen.
Förra fredagen fick vi nämligen höra att en flicka från klassen hamnat på sjukhus. Jag känner ju förstås henne, men har inte umgåtts mycket med henne. Vi fick inte veta vad orsaken var. Men igår fick vi sorgebudskapet - hon har en hjärntumör och är bara lite på 20! Hur kan livet vara så orättvist?! Hon är egentligen från Canada med en kinesisk bakgrund, så alla hennes "riktiga" kompisar och pojkvän är hemma i Canada när hon får höra de. Hennes mamma hade som tur kommit hit och hennes syster studerar på andra magistersklassen, men att höra de fick mig bara att öppna ögonen och känna hur lycka plötsligt kan svänga till total orättvisa! Åtminstone, så opererades hon idag, och operationen hade gått bra, men mer vet vi inte ännu. Man får bara hoppas att de inte blir några komplikationer. Fastän de sade att den var liten och de såg positivt ut, så funderar ju förstås hon och vi andra som vet teorin bakom hjärnskador på hur mycket de verkligen kan påverka. Men ibland får man väl tro att de kanske finns en Gud eller någon snäll vilja som också ger henne lycka!
Okej, till mer oseriösa skriverier. IMORGON E MIN SISTA SKOLDAG! Tääk.. hela perioden ha gått sååå fort så de helt sjukt! Men ännu har jag 5 stora assignments så har ju nog en hel del skolarbeten kvar. Men känns nog synd att terminen verkligen e över! Jag är så glad att ja kan stanna här lite längre, eftersom de flesta utisarna åker iväg för att resa nu före de far hem i december. Shiit! Förra fredagen var det "end of semester party" för alla utisar, med sjörövartema. Var kiva att se de flesta utisarna, men samtidigt synd eftersom de ju säkert var sista gången jag såg en del av dem, speciellt de som jag inte umgåtts något extra mycket med. På lördagen hade en norsk kille (som hör till danska gänget) fest i Bondi. Coolt me hemmafest eftersom de blir så mycke springande på barer o nattklubbar- o mina pengar börjar seriöst ta slut!
I Finland får man betala sig sjuk i punanaamio om man vill ha en utklädningsoutfit.. eller sy själv som ja brukat göra. Här e de bara att gå till en "dollar shop" o man hittar dräkter för 15 dollar (7-10 euro) o peruker för ännu billigare!
Annars så har jag också upplevt några intressanta studiebesök. Med kursen "Aural habilitation" har vi varit till ett hörselcentrum med underbara praktiskta övningar och "riktiga fall". Vi har varit där 3 långa dagar och fått se olika terapier, både me talterapeut och audiolog = hörseltestning, en "parent panel" där 3 föräldrar och 1 22-årig pojke berättade om egna erfarenheter med hörselskadan. Föräldrarna hade alltså barn med hörselskada o berättade om sorgen när de fick veta de, till hur de klarat sig och vad de önskar talterapeuten gjorde. De var tårar och skratt och intressant att få veta verkliga fall hur man ska "behandla familjen". Förutom pojken som också var hörselskadad fick vi höra en "livsberättlese" av en universitetsstuderande som klarat sig bra i livet trots hörselskadan. Hon har nu startat ett företag med mentorverksamhet för ungdomar med hörselskada. Vi gjorde också en hel de praktiska övningar som lektionsplaner och case studies samt kolla på olika videoexempel. I början av mina logopedistudiera när man läste om en massa barn med olika störningar eller svårigheter att Susanna sa "efter alla kurser kommer ni att tro att ni aldrig får normala barn., men de går nog över när ni blir äldre". Och den känslan hade vi nog då. Samtidigt börjar min känsla nu att vara mer "so what om barnen sku ha svårigheter, de finns hjälp för allt och allt blir bättre o bättre hela tiden" Så länge föräldrarna tänker positivt, hittar tid och är motiverade för terapi så kan nog barnen klara sig bra ändå. Min kompis Tiff sa en gång ett bra uttryck eftersom hon berätta om hennes väninna som hade 2 barn med någo syndrom om ja minns rätt. Och hon hade sagt till henne "känn dig int som de e fel på dig att du fått dessa barn (vilket många gör), känn de istället som en gåva, eftersom du fått dessa barn för att du KAN sköta om dem, til skillnad från många andra föräldrar". Så de va ett ganska fint uttryck tycker ja.. Okej, nu funderar ni nog va de riktit gått åt mig.. ja tror de mest e av alla mina skolarbeten ja börjar bli deep o filosofisk:)
"Mitt" bord i hörselcentret: The Shepherd centre med andra årets studerande
Ett annat superintressant studiebesök vi gjorde (4 från klassen per gång) var till 2 stamningsgrupper. Jag har inte läst kursen om stamning som de från första årets studerande gjort, men jag åkte ändå med på besöket. Vi fick alltså vara med i 2 olika stamningsgrupper och verkligen öva själva också. För de första va de superintressant att bara träffa så många personer som stammar, och också att få höra om deras erfarenheter samt se hur de övar. För de som inte vet så finns de inte en terapi som sku hjälpa för alla mänskor som stammar, utan en massa olika som kanske en av dem passar för en speciell person. Den ena gruppen bestod av 5-6 äldre män som alla stammat redan lääänge. De övade långsamt tal, då man alltså verkligen säger allt mycket långsammare för att känna hur munne formas och på de sättet undvika stamning. Fast de först kanske kändes lite fånigt, speciellt när ja tänkte på hu de sku se ut om tex vår klass sku stå o öva dedär, men när de var deras vardag och liv så blev ju situationen helt annan. O vitsi de va lärorikt, O ganska svårt också! Andra gruppen bestod av cirka 10 unga killar i mest 20-30 års ålder (+ 2 flickor, men mer pojkar stammar). Denna terapi basera sig på att ta en djupt andetag, ganska kraftfullt före man börja tala för att undvika att stamma. Vi öva att hålla korta tal på de sätte och igen, vad intressant! Och bara att tala med dem om deras erfarenheter, se dem misslyckas och också lyckas tror jag att ger mig mycket i framtiden. Och terapin hade verkligen funkat på dem. Dessa grupper träffades alltså 1 gång i månaden, för en hel dag. De leddes inte av någon talterapeut men av andra som stamma och som "specialiserat" sig på metoden.
Som kevennys idag blir att berätta om Movember som är en ganska rolig välgörenhetsgrej här (o väl också i Canada åtminstone.. säkert annanstans också). Under november månad ska alltså männen inte raka sig utan låta skägget o mustashen växa fritt. Så ska man be om sponsorer som betalar någon dollar eller mer för denna välgörenhet. Välgörenhetspengarna går till prostatacancer och depression. Så därför är alla så skäggiga här nu (som tur inte förevigt;) ). I slutet av månaden ordnas de en stor fest för alla som klarat av detta, Haha, va funny! :) Orsaken e egnetligen den att män sällan går till läkaren när de har problem, eftersom de tror de e coola o klarar sig. Därför vill den årliga kampanjen ändra de.
Ha de bra - nu tillbaka till skolarbetena...!
Men poängen var ändå de, att på stället jag bodde de första 10 dagarna gick jag en dag in till tv-rummet och satt ner mig. I rummet satt 2 flickor och jag fråga vad vi sku se på (eftersom vi dagen före sett en bra film). Hon svara "my prayer".. och efter några va? så förstod ja att ja hört rätt. Jag är superdålig på religioner så e int helt säker, men jag tror att hon var från Indien och hade hinduism som sin religion. Så eftersom jag just satt ner mig kunde ja ju av artighet inte gå bort, och tänkte de kunde vara intressant att se vad det var. Flickan hade hemlängtan så därför ville hon se sin familj. Och hennes "prayer" var alltså en bön eller mera en bönestund för hela hennes stora släkt för att tacka Gud att hon fått utbytesplatsen och hennes kompis kommit in till ett annat universitet (väl). Så de satt alla på golvet, och flickorna var uppklädda och alla sjöng och slog me klockor.. o de va alltså frågan om ett 30-tal släktingar. Jag tänkte då hur olika kulturer verkligen är, eftersom detta antaligen kan jämföras med våra nordiska "avskedsfester". Jag kände mig så typiskt ytlig på nå sätt, och samtidigt kändes de som en lättnad att verkligen få tro vad man vill och inte "måsta" vara med i en sådan kultur som begränsar och "bestämmer" vad man ska tro på.
Nu kommer ni att undra om jag fått ett slag i huvudet och blivit religiös.. det har jag inte. men ibland funderar jag nog på att livet är orättvist. Jag menar förstås är jag glad att jag själv och min familj är (ganska) frisk (mamma operera just knä, men annars ok), men samtidigt funderar jag hur snabbt något kan hända som ändrar hela situationen. Detta är mest på grund av ett tråkigt fall i klassen.
Förra fredagen fick vi nämligen höra att en flicka från klassen hamnat på sjukhus. Jag känner ju förstås henne, men har inte umgåtts mycket med henne. Vi fick inte veta vad orsaken var. Men igår fick vi sorgebudskapet - hon har en hjärntumör och är bara lite på 20! Hur kan livet vara så orättvist?! Hon är egentligen från Canada med en kinesisk bakgrund, så alla hennes "riktiga" kompisar och pojkvän är hemma i Canada när hon får höra de. Hennes mamma hade som tur kommit hit och hennes syster studerar på andra magistersklassen, men att höra de fick mig bara att öppna ögonen och känna hur lycka plötsligt kan svänga till total orättvisa! Åtminstone, så opererades hon idag, och operationen hade gått bra, men mer vet vi inte ännu. Man får bara hoppas att de inte blir några komplikationer. Fastän de sade att den var liten och de såg positivt ut, så funderar ju förstås hon och vi andra som vet teorin bakom hjärnskador på hur mycket de verkligen kan påverka. Men ibland får man väl tro att de kanske finns en Gud eller någon snäll vilja som också ger henne lycka!
Okej, till mer oseriösa skriverier. IMORGON E MIN SISTA SKOLDAG! Tääk.. hela perioden ha gått sååå fort så de helt sjukt! Men ännu har jag 5 stora assignments så har ju nog en hel del skolarbeten kvar. Men känns nog synd att terminen verkligen e över! Jag är så glad att ja kan stanna här lite längre, eftersom de flesta utisarna åker iväg för att resa nu före de far hem i december. Shiit! Förra fredagen var det "end of semester party" för alla utisar, med sjörövartema. Var kiva att se de flesta utisarna, men samtidigt synd eftersom de ju säkert var sista gången jag såg en del av dem, speciellt de som jag inte umgåtts något extra mycket med. På lördagen hade en norsk kille (som hör till danska gänget) fest i Bondi. Coolt me hemmafest eftersom de blir så mycke springande på barer o nattklubbar- o mina pengar börjar seriöst ta slut!
I Finland får man betala sig sjuk i punanaamio om man vill ha en utklädningsoutfit.. eller sy själv som ja brukat göra. Här e de bara att gå till en "dollar shop" o man hittar dräkter för 15 dollar (7-10 euro) o peruker för ännu billigare!
Annars så har jag också upplevt några intressanta studiebesök. Med kursen "Aural habilitation" har vi varit till ett hörselcentrum med underbara praktiskta övningar och "riktiga fall". Vi har varit där 3 långa dagar och fått se olika terapier, både me talterapeut och audiolog = hörseltestning, en "parent panel" där 3 föräldrar och 1 22-årig pojke berättade om egna erfarenheter med hörselskadan. Föräldrarna hade alltså barn med hörselskada o berättade om sorgen när de fick veta de, till hur de klarat sig och vad de önskar talterapeuten gjorde. De var tårar och skratt och intressant att få veta verkliga fall hur man ska "behandla familjen". Förutom pojken som också var hörselskadad fick vi höra en "livsberättlese" av en universitetsstuderande som klarat sig bra i livet trots hörselskadan. Hon har nu startat ett företag med mentorverksamhet för ungdomar med hörselskada. Vi gjorde också en hel de praktiska övningar som lektionsplaner och case studies samt kolla på olika videoexempel. I början av mina logopedistudiera när man läste om en massa barn med olika störningar eller svårigheter att Susanna sa "efter alla kurser kommer ni att tro att ni aldrig får normala barn., men de går nog över när ni blir äldre". Och den känslan hade vi nog då. Samtidigt börjar min känsla nu att vara mer "so what om barnen sku ha svårigheter, de finns hjälp för allt och allt blir bättre o bättre hela tiden" Så länge föräldrarna tänker positivt, hittar tid och är motiverade för terapi så kan nog barnen klara sig bra ändå. Min kompis Tiff sa en gång ett bra uttryck eftersom hon berätta om hennes väninna som hade 2 barn med någo syndrom om ja minns rätt. Och hon hade sagt till henne "känn dig int som de e fel på dig att du fått dessa barn (vilket många gör), känn de istället som en gåva, eftersom du fått dessa barn för att du KAN sköta om dem, til skillnad från många andra föräldrar". Så de va ett ganska fint uttryck tycker ja.. Okej, nu funderar ni nog va de riktit gått åt mig.. ja tror de mest e av alla mina skolarbeten ja börjar bli deep o filosofisk:)
"Mitt" bord i hörselcentret: The Shepherd centre med andra årets studerande
Ett annat superintressant studiebesök vi gjorde (4 från klassen per gång) var till 2 stamningsgrupper. Jag har inte läst kursen om stamning som de från första årets studerande gjort, men jag åkte ändå med på besöket. Vi fick alltså vara med i 2 olika stamningsgrupper och verkligen öva själva också. För de första va de superintressant att bara träffa så många personer som stammar, och också att få höra om deras erfarenheter samt se hur de övar. För de som inte vet så finns de inte en terapi som sku hjälpa för alla mänskor som stammar, utan en massa olika som kanske en av dem passar för en speciell person. Den ena gruppen bestod av 5-6 äldre män som alla stammat redan lääänge. De övade långsamt tal, då man alltså verkligen säger allt mycket långsammare för att känna hur munne formas och på de sättet undvika stamning. Fast de först kanske kändes lite fånigt, speciellt när ja tänkte på hu de sku se ut om tex vår klass sku stå o öva dedär, men när de var deras vardag och liv så blev ju situationen helt annan. O vitsi de va lärorikt, O ganska svårt också! Andra gruppen bestod av cirka 10 unga killar i mest 20-30 års ålder (+ 2 flickor, men mer pojkar stammar). Denna terapi basera sig på att ta en djupt andetag, ganska kraftfullt före man börja tala för att undvika att stamma. Vi öva att hålla korta tal på de sätte och igen, vad intressant! Och bara att tala med dem om deras erfarenheter, se dem misslyckas och också lyckas tror jag att ger mig mycket i framtiden. Och terapin hade verkligen funkat på dem. Dessa grupper träffades alltså 1 gång i månaden, för en hel dag. De leddes inte av någon talterapeut men av andra som stamma och som "specialiserat" sig på metoden.
Som kevennys idag blir att berätta om Movember som är en ganska rolig välgörenhetsgrej här (o väl också i Canada åtminstone.. säkert annanstans också). Under november månad ska alltså männen inte raka sig utan låta skägget o mustashen växa fritt. Så ska man be om sponsorer som betalar någon dollar eller mer för denna välgörenhet. Välgörenhetspengarna går till prostatacancer och depression. Så därför är alla så skäggiga här nu (som tur inte förevigt;) ). I slutet av månaden ordnas de en stor fest för alla som klarat av detta, Haha, va funny! :) Orsaken e egnetligen den att män sällan går till läkaren när de har problem, eftersom de tror de e coola o klarar sig. Därför vill den årliga kampanjen ändra de.
Ha de bra - nu tillbaka till skolarbetena...!
måndag 10 november 2008
Melbourne Cup
Våren är här och redan länge har butikerna svämmat över med färgglada sommarklänningar och fräscha sommarhattar och fascinators (håraccessoarer). Spring races är alltså här, vilket betyder hästkapplöpningarna.
När jag var liten ville jag ibland bli en jockey, eftersom jag älska att galoppera snabbt. När jag blev äldre och titta på pretty woman eller My fair lady drömde jag om att få gå på en hästkapplöpning och klä upp mig fint, samt "leka rik" haha, och slå vad på olika hästar. Men jag visste inte ens att de verkligen ordnas, och är en stor tradition här i Australien. Det ordnas flera olika races i Australien, och varje stad har egna områden för de, men Melbourne är huvudstaden för hästracen. Och därför härstammar ju alltså Melbourne Cup därifrån. Såhär beskriver vår klassansvariga Marina vad de e:
"the Melbourne Cup is a horse race held on the first Tuesday of November. It's known as 'the race that stops the nation' as most people in Aus have placed a bet on a horse (or 10!) and everyone usually watches the race. Lots of people go out to lunch or have lunches on at work, they get dressed up (hats are big) and the alcohol usually flows freely. It's an Australian tradition!"
Redan över en månad har restauranger och barer reklamerat Melbourne cup menyer och erbjudanden. Och som tur visste Rachel min aussievän att om de en gång e Melbourne cup så ska de upplevas på riktit och på rätt ställe!
Min klänning hitta jag alltså när vi va me flickorna i Hunter Valley. Och eftersom den är gul-orange tänkte ja att de säkert e lätt att hitta skor o väska. Men fel hade jag. De mera in me ljusröda skor och om jag såg en väska som var bra skulle den antagligen inte ha matchat me skorna. Men ett par dagar före Melbourne Cup så jag i ett skyltfönster en matchande väska med skor. Men när jag gick in o såg klacken så tänkte ja "herregud". Över 10 cm åtminstone, vilket e såå mycke mer än ja nånsin sku använda. Men i Australien sägs de (eller så säger åtminstone mina kämppisar, haha) at klackarna aldrig e för höga här o kjolen aldrig för kort! Och de kan bra stämma in, eftersom jag märker att mina kjolar som redan tidigare varit som bälten, nu mera kan klassificeras som halsband...;) Men alla använder höga skor här faktiskt.
Skorna var egentligen lite för små för mig, men när jag trängde foten in som Askungens styvsystrar så tänkte ja nog att "waaaau". De va ju så somriga, så perfekt för races! Och flickan i butiken sa att hon hade likadana o hade töjt ut dem me att gå omkring i sockor i dem. Så dagarna före Melbourne Cup gick ja omkring hemma med strumpor i skorna och au au au de tog sjukt! Tänkte ja aldrig sku klara mig, men ska man vara fin får man lida pin.
THE shoes - o fast ja hade strumpbyxesockor i dem var de au au auuu
Dagen var äntligen här och efter hårlockning, strykning, sminkning och annat nödvändigt var min kämppis Ana o jag redo att åka iväg. Vi träffade Tiff, Rachel, Rachels pojkvän och ett annat par vid 11-tiden och åkte iväg mot Randwick som är Sydney's största hästrace plats. Underbart fina tjejer med ljuvliga kläder och hattar och stilga män i väst och skjorta. Solen sken med det var vindigt. Vi såg alltså 9 live races och det stora Melbourne racet på en stor screen. Så dagen gick mest ut på att dricka skumppa, slå vad på olika hästar och heja och hoppas man vunnit nånting. Det gick alltså till så att om de t.ex. sku ha funnits 10 olika hästar som tävla så hade alla olika chans att vinna. Så de som var mest populära hade kanske 5 som värde (häst A), och de som inte var populära så hade typ 100 dollars värde (häst B). Man kunde sedan "bet" på antingen vinst eller plats, coh vinst var ju mera värt. Så om jag skulle ha slagit vinst på häst A för 1o dollar och den sku ha vunni så sku ja ha vunnit ungefär 50 dollar (värdet ungefär gånger 10). MEN ifall jag slagit 10 dollar vad på häst B och den vann skulle jag ha vunnit 1000 dollar! Wuhuu! Hoppas de nu gick rätt, låter lite för mycke tycker jag, men ungefär sådär va de iallafall:)
Rachel och jag med våra bets för Melbourne Cup. Jag trodde jag gjort bra val, men vann inget på hela dagen :)
Men herregud så mina fötter va sjuka i mina enorma klackar. Hur som helst va ja super nöjd med dagen och efter races blev det middag och flipflops på mina fötter. En lyckad dag och underbar tradition trots inga vinster. Kändes som "bättre folk" fiilis att stå där me skumppan i handen och heja på hästarna. Men sjuukt kiva va de!
Hela gänget
När jag var liten ville jag ibland bli en jockey, eftersom jag älska att galoppera snabbt. När jag blev äldre och titta på pretty woman eller My fair lady drömde jag om att få gå på en hästkapplöpning och klä upp mig fint, samt "leka rik" haha, och slå vad på olika hästar. Men jag visste inte ens att de verkligen ordnas, och är en stor tradition här i Australien. Det ordnas flera olika races i Australien, och varje stad har egna områden för de, men Melbourne är huvudstaden för hästracen. Och därför härstammar ju alltså Melbourne Cup därifrån. Såhär beskriver vår klassansvariga Marina vad de e:
"the Melbourne Cup is a horse race held on the first Tuesday of November. It's known as 'the race that stops the nation' as most people in Aus have placed a bet on a horse (or 10!) and everyone usually watches the race. Lots of people go out to lunch or have lunches on at work, they get dressed up (hats are big) and the alcohol usually flows freely. It's an Australian tradition!"
Min klänning hitta jag alltså när vi va me flickorna i Hunter Valley. Och eftersom den är gul-orange tänkte ja att de säkert e lätt att hitta skor o väska. Men fel hade jag. De mera in me ljusröda skor och om jag såg en väska som var bra skulle den antagligen inte ha matchat me skorna. Men ett par dagar före Melbourne Cup så jag i ett skyltfönster en matchande väska med skor. Men när jag gick in o såg klacken så tänkte ja "herregud". Över 10 cm åtminstone, vilket e såå mycke mer än ja nånsin sku använda. Men i Australien sägs de (eller så säger åtminstone mina kämppisar, haha) at klackarna aldrig e för höga här o kjolen aldrig för kort! Och de kan bra stämma in, eftersom jag märker att mina kjolar som redan tidigare varit som bälten, nu mera kan klassificeras som halsband...;) Men alla använder höga skor här faktiskt.
Skorna var egentligen lite för små för mig, men när jag trängde foten in som Askungens styvsystrar så tänkte ja nog att "waaaau". De va ju så somriga, så perfekt för races! Och flickan i butiken sa att hon hade likadana o hade töjt ut dem me att gå omkring i sockor i dem. Så dagarna före Melbourne Cup gick ja omkring hemma med strumpor i skorna och au au au de tog sjukt! Tänkte ja aldrig sku klara mig, men ska man vara fin får man lida pin.
THE shoes - o fast ja hade strumpbyxesockor i dem var de au au auuu
Dagen var äntligen här och efter hårlockning, strykning, sminkning och annat nödvändigt var min kämppis Ana o jag redo att åka iväg. Vi träffade Tiff, Rachel, Rachels pojkvän och ett annat par vid 11-tiden och åkte iväg mot Randwick som är Sydney's största hästrace plats. Underbart fina tjejer med ljuvliga kläder och hattar och stilga män i väst och skjorta. Solen sken med det var vindigt. Vi såg alltså 9 live races och det stora Melbourne racet på en stor screen. Så dagen gick mest ut på att dricka skumppa, slå vad på olika hästar och heja och hoppas man vunnit nånting. Det gick alltså till så att om de t.ex. sku ha funnits 10 olika hästar som tävla så hade alla olika chans att vinna. Så de som var mest populära hade kanske 5 som värde (häst A), och de som inte var populära så hade typ 100 dollars värde (häst B). Man kunde sedan "bet" på antingen vinst eller plats, coh vinst var ju mera värt. Så om jag skulle ha slagit vinst på häst A för 1o dollar och den sku ha vunni så sku ja ha vunnit ungefär 50 dollar (värdet ungefär gånger 10). MEN ifall jag slagit 10 dollar vad på häst B och den vann skulle jag ha vunnit 1000 dollar! Wuhuu! Hoppas de nu gick rätt, låter lite för mycke tycker jag, men ungefär sådär va de iallafall:)
Rachel och jag med våra bets för Melbourne Cup. Jag trodde jag gjort bra val, men vann inget på hela dagen :)
Men herregud så mina fötter va sjuka i mina enorma klackar. Hur som helst va ja super nöjd med dagen och efter races blev det middag och flipflops på mina fötter. En lyckad dag och underbar tradition trots inga vinster. Kändes som "bättre folk" fiilis att stå där me skumppan i handen och heja på hästarna. Men sjuukt kiva va de!
Hela gänget
söndag 2 november 2008
Surfbrädor, julgranar, Rugby och Halloween
Haloj på er alla och jess äntligen har jag mina å, ä och ö-prickar tillbaka:) Idag är de torsdag o nästsista veckan i skolan.. och usch va ja tycker de sorgligt! Sku såå gärna stanna en termin till. Jag trivs såå bra med studierna. Och inte är de bara studierna här, utan hela sanningen att jag snart (1,5-2 par år men ändå) kommer att bli klar från ÅA också... Och ja trivs ju såå me studielivet! Så därför sku ja kunna studera här en tid till och sen komma hem o studera ännu mer:) Fast ja antar att de kommer en period just före man blir klar då man faktiskt väntar på de. Mina klasskompisar från andra årets studerande blir ju klara nu till jul, så de är åtminstone mycket ivriga på att komma ut i arbetslivet och verkligen göra de man studerat till:)
Äntligen ha ja fått min egna dator tillbaka från servicen o hoppeligen borde allt funka bra nu... men den verkar nog ännu vara lite trög när ja sätter på den, så ja hoppas verkligen att den int har nå annat fel också! Min hårdskiva va alltså sönder så allt e "bye bye all gone". Men som tur fick ja den på en sista gång före den cräscha helt, så ja har backup på alla foton o skolarbeten.. Och hoppeligen finns alla gamla bilder på backup i Finland, men de ja ganska säker på. MEN all musik får ja ladda om.. jej.. Och alla program. Och man tänker int ens på hur många program man har... Så windows cdna + office cdn fick ja alltså från Finalnd.. De gick int att sätta aussiewindows på datorn, antagligen också när vi har annat tangentbord... Och som tur så hade ja me mig cdna för trådlöst internet (mitt e alltså sönder så ja använder en minnespinne me adsl) och cdn för min mp3. Annars sku ja int heller kunna använda de. Så dumt att allt e på cdn! Men verkar fixa sig bra nu:) Och ja e så glad att ha min dator tibax. Fast ja ha kunna låna min kämppis dator så e man nog megalost när man e van att ha en egen. Och studerande ha int gått så effektivt heller...:S
Men tibax till rubriken.. Ja ha köpt en surfbräda.. Jee , o den e LJUSRÖD! Megafiiin! Ja tycker massor om den.. o helt bra tror ja också den e. Ja gick ensam ti butiken i Manly, varifrån vi ha hyrt surfdrädor förut och danska killarna köpte sina. Dom e jättesnälla där och brukar ge ett rimligt pris. Så ja kom dit o sa att ja vill ha en begagnad och billig eftersom ja int ska vara här så länge... Försäljaren sa att de begagnade e runt 250 dollar o nya billiga runt 300-400. Och så fråga ja hu ja kan göra när ja far hem, om ja kan sälja den tibax ti dem. Och han sa att de nästan smartare att köpa en billig ny som nästan kostar samma sak eftersom ja på de sätte får mer tibax... Men deras brädor va alla ganska tråkiga... vita me bara någon rand med färg.. OCh jag ville ju ha en flickig! Men där va en som va sååå fin! Så ja bara måste ha den! Men den kosta 670 dollar, vilket va lite för mycke tyckte jag.. Men han va så snäll så ja fick ett superpris, den underbara ljusröda brädan och en väska + benrem och allt extra för 450 dollar.. och tack vare kursen blir de typ hälften i euro. Så ett bra fynd!:) Jee! Men de andra som jobba där va nog mega "do you understand how good that price is".. Men ibland e de bra att vara fattig, blond och ung:)
Julgranar... Julen har kommit till Sydney! Helt sjukt! Jag fick någon chock när jag gick förbi Myers (Stocka här) coh såg julgranar med massor me lampor och "krääsä". Fast de redan en tid sålt julchoko o sånt så måst ja nog säga att granarna chockera mig extra mycket. När de blir varmare här e de så svårt att förstå att de verkligen e NOVEMBER ren! Shit! Men snart kan man väl börja lyssna på julsånger, undrar hu de ska gå:)
Som vanligt ha här hänt en hel del igen:
Veckoslutet för 2 veckor sen (25-26) tog jag de ganska lugnt.. Inga fester utan mer chill och filmer stil. Jag hade en liten paus från skolarbetena, men tråkigt nog så hade int de andra de.. hmm.. så ingen va riktit ivrig på att göra mycket. Och de så konstit hur alla fester samlar på sig på samma dag, på fredagen ville jag nämligen göra någo, men fick int riktit nån me, o på lördagen när ja egentligen int kunde göra någo så hade ja 4 ställen att gå till. Men iallafall:
På fredagen var jag till Bondi beach me Oda o Camilla. Efter de gick jag på en promenad längs "Sculptures by the sea" som e en 2 veckor lång "happening" mellan Bondi Beach och Tamarama beach. Jag älskar att göra riktit Sydneystuff som också invånarna här gör. Och detta rekommendera en tant från vattenjumpan mig.
På lördagen hade jag ju hoppats på min sandboarding och whalewatching tour som blev inställd. Men istället gick jag ju och köpa mitt surfbräde. När jag låg där på brädan i vattnet och njöt av solen tänkte ja bara på hur underbart livet är. Stunder man vill minnas hela livet! På kvällen gick ja o "heja" på Rachel, hennes pojkvän o Tiff som gick en cancerwalk. Helt ljuvligt när de ordnar så mycket olika maraton och "walks" omkring här. mest för välgörenhetsändamål. Eftersom denna "walk" va ganska sent o ja nästa dag sku gå långt så gick ja int den (o så sku ja träffas för några drinks me skandinaviska tjejerna). Men ja blev så ivrig när jag så en massa ljusröda utklädda människor gå precis utanför lägenheten så ja ringde Tiff o sa att ja kommer o fota:). Ljuvligt när de ordnar saker som de här och folk verkligen ställer upp.
Så på söndagenn var de dags för min lilla promenad, 25 KILMOETER! Shiit! Mina klasskompisar ha vari ganska ivriga me olika spring och sånt. När ja just hade kommi var de me i "city to surf" där de sprang 14 ?km runt city. Människorna brukar klä ut sig så flickorna hade superman kläder med "spl = speech language pathologist" på bröstet. Vilken succé de hade gjort. Så ja ha efter de tänkt att ja sku vilja joina något liknande.. Men springning e int riktit min grej,.. o så ordnas de ju allti på veckosluten;). Men nu var de dags för mig att utmana mig själv. De var alltså "7 bridges walk" där man gick runt city och över 7 broar, including Harbour bridge förstås! Så efter mental förberedelse, ordentlig energipasta ett par dagar före, skavsårsskydd i skorna och nya strumpor va de dags att gå. En ljuvlig promenad och ja fick se många nya o fina sidor av city.. men lång va den... HUhhu.. Gick ändå bättre än ja trott, men när vi satt ner oss i "Pancakes on the rocks" efteråt så kändes de nog i fötterna.. tog riktit sjukt när fötterna sväller och man har samma skor på. Ja gick alltså me Trish från första året och de andra från andra årets studerande. Och stolt e ja över mig själv:) En superkiva dag med underbart solsken men ändå lite vind så de int blev för hett!
Framför vår sista och sjunde bro, Harbour Bridge! Team 7!
På kvällen for Oda, CAmilla, Maria och jag (o där va egentligen massor andra utisar också) o se på Rugby, Australien-Nya Zealand. De va Rugby World Cup Leagues öppningsceremoni samtidigt så riktit kiva! Vi försto först int så mycke av spelet men vi fråga några aussiekillar framför oss som förklara reglerna. Kiva spel att se på, o riktig aussiefiilis med våra flaggor! :)
Förra veckan va ganska chill som veckorna ha bruka bli. Skoldagarna e ganska långa o sen när man kommer hem e de ganska sent + att alla ha skolarbeten att laga. Kämppisen Raphaela hade sin kompis Claudia här en vecka efter att de varit i Thailand och hon va supersokj. Så under veckan ha vi mest chilla me Claudia, Raphaela och Ana min nya kämppis. På fredagen va de varmaste dagen på länge här, 36 grader! SHiiit! Så ja for lite o surfa o låg på stranden, nog för att de va mulet, men iom att de va så varmt så va de bara skönt. Solsken sku ha vari sjukt!
Claudia uppe till vänster och Georgina Anas kompis till höger.
Och på soffan Jag, Ana och Raphaela.
På kvällen va de ju Halloween så ja hade blivit bjuden ti "halloweenparty canadian style". O de passa ju mig när kanadensarna verkligen firar halloween! SÅ Heather från andra årets studerande som bor i ett stort hus hade fixat fint party me dekorationer och god mat. Alla hade klätt ut sig till bl.a. Dracula, djävul, bi, flintstones, fjäril och fransk konstnär.-Själv va ja polis, semi anständig;). Eftersom vi mest va flickor o några pojkvänner tog festen ganska tidit slut och Trish från första årets studeranden o jag for till studentbyn på efterfest. Vi försökte gå omkring o hitta en fest men iom att de hade varit problem på festerna där hade security stängt alla fester... SÅ när vi gick där såg vi några pojkar som spela fotboll utanför huset.. o vi gick dit o ja sa (utklädd ti polis i kjol) "guuys, we got a complain that you have been having too much noise..".. o de trodde på mig!! ahaha! Så en kille börjar "oh sorry no it's not us" o en annan någo liknande. Vi blev helt chockade att de trodde, men sen förstod en kille o sa "guuys, I think she's just kidding" hahaha! Funny!
Trish och jag
På lördagen gick ja o försökte hitta skor, väska o en fascinator för Melbourne Cup och på kvällen gick vi ut i King's Cross. Ja va int så länge o söndagen va också lugn.
Melbourne Cup va ljuuvlig, ja ska skriva ett annat inlägg om de. Men först tillbaka till min hemuppgift... Huhhu, har lite svårt me att hitta motivation. Ha de bra! :)
Äntligen ha ja fått min egna dator tillbaka från servicen o hoppeligen borde allt funka bra nu... men den verkar nog ännu vara lite trög när ja sätter på den, så ja hoppas verkligen att den int har nå annat fel också! Min hårdskiva va alltså sönder så allt e "bye bye all gone". Men som tur fick ja den på en sista gång före den cräscha helt, så ja har backup på alla foton o skolarbeten.. Och hoppeligen finns alla gamla bilder på backup i Finland, men de ja ganska säker på. MEN all musik får ja ladda om.. jej.. Och alla program. Och man tänker int ens på hur många program man har... Så windows cdna + office cdn fick ja alltså från Finalnd.. De gick int att sätta aussiewindows på datorn, antagligen också när vi har annat tangentbord... Och som tur så hade ja me mig cdna för trådlöst internet (mitt e alltså sönder så ja använder en minnespinne me adsl) och cdn för min mp3. Annars sku ja int heller kunna använda de. Så dumt att allt e på cdn! Men verkar fixa sig bra nu:) Och ja e så glad att ha min dator tibax. Fast ja ha kunna låna min kämppis dator så e man nog megalost när man e van att ha en egen. Och studerande ha int gått så effektivt heller...:S
Men tibax till rubriken.. Ja ha köpt en surfbräda.. Jee , o den e LJUSRÖD! Megafiiin! Ja tycker massor om den.. o helt bra tror ja också den e. Ja gick ensam ti butiken i Manly, varifrån vi ha hyrt surfdrädor förut och danska killarna köpte sina. Dom e jättesnälla där och brukar ge ett rimligt pris. Så ja kom dit o sa att ja vill ha en begagnad och billig eftersom ja int ska vara här så länge... Försäljaren sa att de begagnade e runt 250 dollar o nya billiga runt 300-400. Och så fråga ja hu ja kan göra när ja far hem, om ja kan sälja den tibax ti dem. Och han sa att de nästan smartare att köpa en billig ny som nästan kostar samma sak eftersom ja på de sätte får mer tibax... Men deras brädor va alla ganska tråkiga... vita me bara någon rand med färg.. OCh jag ville ju ha en flickig! Men där va en som va sååå fin! Så ja bara måste ha den! Men den kosta 670 dollar, vilket va lite för mycke tyckte jag.. Men han va så snäll så ja fick ett superpris, den underbara ljusröda brädan och en väska + benrem och allt extra för 450 dollar.. och tack vare kursen blir de typ hälften i euro. Så ett bra fynd!:) Jee! Men de andra som jobba där va nog mega "do you understand how good that price is".. Men ibland e de bra att vara fattig, blond och ung:)
Julgranar... Julen har kommit till Sydney! Helt sjukt! Jag fick någon chock när jag gick förbi Myers (Stocka här) coh såg julgranar med massor me lampor och "krääsä". Fast de redan en tid sålt julchoko o sånt så måst ja nog säga att granarna chockera mig extra mycket. När de blir varmare här e de så svårt att förstå att de verkligen e NOVEMBER ren! Shit! Men snart kan man väl börja lyssna på julsånger, undrar hu de ska gå:)
Som vanligt ha här hänt en hel del igen:
Veckoslutet för 2 veckor sen (25-26) tog jag de ganska lugnt.. Inga fester utan mer chill och filmer stil. Jag hade en liten paus från skolarbetena, men tråkigt nog så hade int de andra de.. hmm.. så ingen va riktit ivrig på att göra mycket. Och de så konstit hur alla fester samlar på sig på samma dag, på fredagen ville jag nämligen göra någo, men fick int riktit nån me, o på lördagen när ja egentligen int kunde göra någo så hade ja 4 ställen att gå till. Men iallafall:
På fredagen var jag till Bondi beach me Oda o Camilla. Efter de gick jag på en promenad längs "Sculptures by the sea" som e en 2 veckor lång "happening" mellan Bondi Beach och Tamarama beach. Jag älskar att göra riktit Sydneystuff som också invånarna här gör. Och detta rekommendera en tant från vattenjumpan mig.
På lördagen hade jag ju hoppats på min sandboarding och whalewatching tour som blev inställd. Men istället gick jag ju och köpa mitt surfbräde. När jag låg där på brädan i vattnet och njöt av solen tänkte ja bara på hur underbart livet är. Stunder man vill minnas hela livet! På kvällen gick ja o "heja" på Rachel, hennes pojkvän o Tiff som gick en cancerwalk. Helt ljuvligt när de ordnar så mycket olika maraton och "walks" omkring här. mest för välgörenhetsändamål. Eftersom denna "walk" va ganska sent o ja nästa dag sku gå långt så gick ja int den (o så sku ja träffas för några drinks me skandinaviska tjejerna). Men ja blev så ivrig när jag så en massa ljusröda utklädda människor gå precis utanför lägenheten så ja ringde Tiff o sa att ja kommer o fota:). Ljuvligt när de ordnar saker som de här och folk verkligen ställer upp.
Så på söndagenn var de dags för min lilla promenad, 25 KILMOETER! Shiit! Mina klasskompisar ha vari ganska ivriga me olika spring och sånt. När ja just hade kommi var de me i "city to surf" där de sprang 14 ?km runt city. Människorna brukar klä ut sig så flickorna hade superman kläder med "spl = speech language pathologist" på bröstet. Vilken succé de hade gjort. Så ja ha efter de tänkt att ja sku vilja joina något liknande.. Men springning e int riktit min grej,.. o så ordnas de ju allti på veckosluten;). Men nu var de dags för mig att utmana mig själv. De var alltså "7 bridges walk" där man gick runt city och över 7 broar, including Harbour bridge förstås! Så efter mental förberedelse, ordentlig energipasta ett par dagar före, skavsårsskydd i skorna och nya strumpor va de dags att gå. En ljuvlig promenad och ja fick se många nya o fina sidor av city.. men lång va den... HUhhu.. Gick ändå bättre än ja trott, men när vi satt ner oss i "Pancakes on the rocks" efteråt så kändes de nog i fötterna.. tog riktit sjukt när fötterna sväller och man har samma skor på. Ja gick alltså me Trish från första året och de andra från andra årets studerande. Och stolt e ja över mig själv:) En superkiva dag med underbart solsken men ändå lite vind så de int blev för hett!
Framför vår sista och sjunde bro, Harbour Bridge! Team 7!
På kvällen for Oda, CAmilla, Maria och jag (o där va egentligen massor andra utisar också) o se på Rugby, Australien-Nya Zealand. De va Rugby World Cup Leagues öppningsceremoni samtidigt så riktit kiva! Vi försto först int så mycke av spelet men vi fråga några aussiekillar framför oss som förklara reglerna. Kiva spel att se på, o riktig aussiefiilis med våra flaggor! :)
Förra veckan va ganska chill som veckorna ha bruka bli. Skoldagarna e ganska långa o sen när man kommer hem e de ganska sent + att alla ha skolarbeten att laga. Kämppisen Raphaela hade sin kompis Claudia här en vecka efter att de varit i Thailand och hon va supersokj. Så under veckan ha vi mest chilla me Claudia, Raphaela och Ana min nya kämppis. På fredagen va de varmaste dagen på länge här, 36 grader! SHiiit! Så ja for lite o surfa o låg på stranden, nog för att de va mulet, men iom att de va så varmt så va de bara skönt. Solsken sku ha vari sjukt!
Claudia uppe till vänster och Georgina Anas kompis till höger.
Och på soffan Jag, Ana och Raphaela.
På kvällen va de ju Halloween så ja hade blivit bjuden ti "halloweenparty canadian style". O de passa ju mig när kanadensarna verkligen firar halloween! SÅ Heather från andra årets studerande som bor i ett stort hus hade fixat fint party me dekorationer och god mat. Alla hade klätt ut sig till bl.a. Dracula, djävul, bi, flintstones, fjäril och fransk konstnär.-Själv va ja polis, semi anständig;). Eftersom vi mest va flickor o några pojkvänner tog festen ganska tidit slut och Trish från första årets studeranden o jag for till studentbyn på efterfest. Vi försökte gå omkring o hitta en fest men iom att de hade varit problem på festerna där hade security stängt alla fester... SÅ när vi gick där såg vi några pojkar som spela fotboll utanför huset.. o vi gick dit o ja sa (utklädd ti polis i kjol) "guuys, we got a complain that you have been having too much noise..".. o de trodde på mig!! ahaha! Så en kille börjar "oh sorry no it's not us" o en annan någo liknande. Vi blev helt chockade att de trodde, men sen förstod en kille o sa "guuys, I think she's just kidding" hahaha! Funny!
Trish och jag
På lördagen gick ja o försökte hitta skor, väska o en fascinator för Melbourne Cup och på kvällen gick vi ut i King's Cross. Ja va int så länge o söndagen va också lugn.
Melbourne Cup va ljuuvlig, ja ska skriva ett annat inlägg om de. Men först tillbaka till min hemuppgift... Huhhu, har lite svårt me att hitta motivation. Ha de bra! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
