Julen Scandinavian + Aussie style

Att fira julen på andra sidan jordklotet, utan sin familj och släktingar kan för många kännas jobbigt och som något de inte skulle vilja göra. Själv trodde jag att julen skulle ge mig hemlängtan. MEN att testa på en jul någon annanstans kändes som en ny tradition som man ändå lite känner till. Jag är mycket glad för att ja va här. De ju ändå bara en av MÅNGA jular hemma. Dessutom kände ja nog inte mycke hemlängan iom att här var varmt och skönt och de helt enkelt inte kändes som juletider. Jag firade en mycket händelserik jul både scandinavian way och the aussie way. Ganska olika var de nog, men superskoj båda två! :)

Julaftons dagen firade jag med mina kämppisar Raphaela och Kara ( som e min nya kämppis, ha ja berätta de?). Vi gick ut och äta lunch (haha, i en sportsbar, men billigt o gott va de:) ). Sen när vi kom hem böt vi julklappar. Vi hade köpt ti varandra och så när vi öppnade dem tog Raphaela fram ett paket som hon packat in. Ett paket från min familj, som hon inte velat berätta att kommit före på julafton. Va skoj och vilken överraskning! Mamma (antar ja) hade packat en massa små paket med finska (o svenska) överraskningar o så fick ja personliga hälsningar av alla. Olika fazerschokon, svensk damtidning och ett snösmycke (+ örhängen av Dina). och så hade mamma satt med några julprydnader som ja kunde ha här i kämppän. Vitsi de va skoj eftersom ja int hade vänta mig någo (sorry familjen, men ja vet hu slöa vi e me att faktiskt SKICKA iväg saker;) ). Av kämppisarna fick ja pretty woman på dvd, choko (mycket ohälsosamt) och så foton av min stora favorit Hugh Jackman :) haha!

Raphaela i mitten, Kara och jag med våra julklappar



Julaftons kvällen hade ja blivit inbjuden att fira med de danskarna som var kvar i Sydney. Jag hade egentligen inte umgåtts med dem så jättemycket, men tyckte alltid de var jätteskoj o träffa dem oftast på danska fester. och de bjöd mig med, vilket ja uppskattade mycket. De var kiva att fira en skandinavisk jul som var ganska lika som vår, men ändå annorlunda. Vi var fem tjejer och en kille; Camilla, Alexandra, Amalie, Pia och Rasmus.

Vi åt en massa underbar julmat som Alexandra o Amalie hade lagat. Fastän de int var helt typisk finsk mat, var de ändå samma kryddor o samma "feelis" i maten, så de kändes juliskt. Som t.ex. "risalamande" som e kall risgrynsgröt. Alexandra hade också lite judiska traditioner, som en skitdyr och namigod vodka :) haha! Blev en hel del mer alkohol än hemma i Sjundeå, men de väl inte så kosntit när man e ung. Efter maten gjorde vi något som alla gör i Danmark och jag alltid velat = dansa runt julgranen. Fastän flickorna hade dekorerat Alexandras lägenhet med julprydnander och hade lagat klädställningen till en julgran gick vi ut i Hyde Park och dansade runt den stora julgranen där. haha, så security gubben skrattade. Några sånger var nya, men de flesta kunde ja sjunga på svenska när de andra sjöng på danska (t.ex. nu e de jul igen). haha! Vitsi va skoj de var! Efteråt gick vi tillbaka till Alexandras kämppä och utbytte julklappar (vi hade "secret santa"). Jag fick en stranddyna, en strandboll och spelkort med nakna killar. När klockan närmade sig 2 åkte de andra på bar (som de väl int hade kommit in till så sent) men jag åkte hem för att förebereda mig för e tidig morgon = Juldagen.

På juldagsmorgonen hade ja skype-date med familjen och släktingarna som firade julen hos oss i Sjundeå. De va kiva att se alla o Toffer öppnade glatt mina paket och visade vad ja fått:) Tack för dem kusiner! De va skoj att tala me alla, och de va så funny när min kämppis vakna så hade mamma, pappa, Dina o Toffer trängt sig in alla för att rymmas i samma kamerabild. Haha! Så de pigga nog upp både min och hennes dag:)

Juldagen firade jag med Rachel's familj som jag redan tidigare träffat. De är så öppna för oss internationella studerande så de kanadensiska tjejerna var också inbjudna. De bjöd mig redan länge sen så d kändes kiva att veta planerna redan i god tid. De var bara Trish av kanadensarna som kom + hennes pojkvän, jag och så Rachel's familj + ett par mommor och sånt:). Rachel har 2 systrar (Cloe och Min) och en bror (Tom) som alla e runt 20 år. När ja kom dit på förmiddagen var första frågan om ja vill ha vin eller champange. typ 10-11 på förmiddagen. Vår jul i finland brukar vara ganska lugn, med lite glögg oh vin, men Aussie style verkar den vara mer alkoholbaserad och GALEN! HAHA. Sjukt skoj också! Förstås beror de säkert på familjen, men ja tror de vanliga e att istället äta en stor lunch o sen dricka än att ha en massiv middag som vi. Ja, de vet ni ju säkert ren vid de här läget att de firar julen på juldagen och deras julafton e som vår 23.12. De hade delat julklapparna på juldagsmorgonen före vi kom. Vi böt också julklappar och så gav familjen också en julklapp ti mig.

Vi åt lunch som var megagod! Maten påminde om vår sommarmat, mera lätt men ändå mycke. Och så fanns där ju nog också kalkon och skinka. Men shit va dessertbordet va bra! Mega massor olika kakor, glasser och kex. SÅÅÅÅ gott! I matbordet hade vi roligt och tala om dittan och dattan. De hade (mega aussiegrej, o säkert också i usa) såna där smällar, alltså smällkarameller som man drar i och så finns där en överraskning (som ett påskägg) och en gåta eller en vits. Och så en papperskrona:) Så sen satt vi me dom på, och efter maten skrev vi på varandra något namn på en kändis och så sku man gissa vem man va genom att fråga frågor (t.ex. e de en artist, e de en han osv.). Efter maten hoppa vi i poolen för att sen relaxa lite och småningom gå på "efterfest" ti grannarna.

Rachels familj har som tradition att gå till deras grannar en bit bort på juldagen. Hennes föräldrar hade träffat paret på en Contiki resa i Europa när de va unga (samma researrangör som ja va på NZ med). Sen hade de hållit god kontakt och när familjen flyttade till Sydney bestämde de sig för att flytta till samma kvarter. Hos dem var de lite mer familjer, och mycket ungdomar så de va skoj. De hade en bardisk som var "the place to be" och pappan i huse hade all sorts dricka som han dela ut. Okej, nu låter de megaspurgut för min familj hemma, men de va kul eftersom alla föräldrar o barn va där och alla va lite småfulla. Och dom va så trevliga så de va kul att lära känna dem. De hade en "bong" eller va heter nu igen ett sån dänt långt glasrör (typ en kolv sådär från kemman). Och så sku vi ha tävling hu snabbt man kan dricka ur den. De roliga va, att alla va me, också mammorna som nog inte var så snabba:) Själv så gick de ju riktit bra efter all träning i akademikvarteren, fastän min dricka råka vara absinth blandat med energidricka:).

När klockan blev mer och mänskor satt om kring och tala och ja tänkte att nu behövs de nog någo program så sa ja att "nu ska vi nog gå ut o ha lite skoj". Tidpunkten var utmärkt eftersom alla va glada men ännu på benen:) okej, int va nu egentligen mänskorna så jättefulla, ja överdriver kanske lite. Ja drog Anssus lek som hon introducera för oss på midsommaren, ni vet den från hennes tutorträff. Man ska stå i en ring och sjunga den där sången som alla kan men ja vet int va den heter, men den som kan sjungas "vantarna mera, vill int ha vantarna mera.." så vi sjöng typ kvantanamera.. och så ska man sjunga mellan varje mening "tsh tsh tsh tsh, uh ah!" och göra med höften först sidorörelser och sen bak och fram. haha! Och de roliga e när någon mokar och sätter höften fram när den framför sätter bak :). Nåja, ringen blir mindre och till sist så ska man sätta sig ner i knäet på den bakom sig. Haha! Detta var en stor succé och ännu nästa dag tackade familjen Rachel's familj för att de tagit med en sådan underhållande tjej. Så de va ju kul:). Sen hade andra lite olika lekar så vi lekte ute på gräsmattan. T.ex. norsk fylla men med en sopkvast uppåt iställe, och sen lite andra roliga lekar. Vi tar dem sen på sommarfesten när vi har sommar-os, okej :).

Efter alla lekar var klockan ändå kanske bara runt 9-10 på kvällen. Vi gick hem till Rachel's hus där ja värmde glögg som ja hade köpt från Ikea. De flesta tyckte om de (eller så va dom bara artiga) och själv tyckte ja de va gott nu när de va lite svalare. på dagen sku man nog int ha kunna dricka de när de va så varmt. Vi såg på en film med systrarna men de sluta me att vi alla somna framför tvn.

Nästa dag titta ja lite på cricket eftersom de börjar Hela familjen Groves
julannandag, boxing day och de typ de man ska göra då.
Rachel's pappa fösökte lite förklara
reglerna o ja försto nog lite, men eftersom en match kan hålla på i 5 dagar bestämde ja nog att de int e en sport för mig:). Vi åkte på en dagsutfärd till ett ställe som liknande lite Finlands skärgård. De va ett sund med båthamn. Vi åt våra take away mega goda chickenburgers där och hade en skön dag med familjen. Efteråt åkte jag hem.

Det var en upplevelse att fira julen såhär men en "riktig" aussiefamilj. Konstigt att klä sig i sommarklänningar, äta mycket dessert och hoppa i poolen rakt efter maten (då ja normalt försöker gömma min mage så mycket som möjligt.. ni vet sådär när man sätter på sig lite lösare byxor än vanligt för att orka mer, haha, eller sen e de bara jag:) ). Ändå tror ja att julen e större för oss hemma iom att vi egentligen firar den fler dagar. De e ju också den som piggar oss upp i höstmörkret och därför väntar vi så mycke på den. Här verkar alla vänta mer på sommaren, o så plötsligt e de också jul. Och så går den så snabbt över också. Så fast de va en underbar jul som nog ger mig goda minnen och kanske idéer hem :), så måst ja nog säga att nästa jul ska vara skön att fira på "Rätt" sätt med julkyrka, risgrynsgröt, glögg och potatislåda! :) Och så vill ja se på joulutarina som e världens julfiilishöjare!

Men nog ha de ju julfiilis här också. En dag efter boot camp när ja steg in i bussen var busschauffören utklädd till julgubben, han hade dekorerat hela bussen med julpynt och spela julsånger:) oj va ja tyckte om de! Och så finns de reklamer när julgubben går o surfar, och så hänger han också på stränderna. De positiva e att när här ändå blir mörkt så piggar nog julljusen upp stämningen på kvällarna, till skillnad från en finsk sommar. Men med tanke på att alla julsånger e om snö och jul så kan man väl bara konstatera att vi bor i rätt land. :)

Nya Zeeland 15-23.12

Vad mycket fint jag har fått uppleva! Den 14 december kom Anne som studerat i Brisbane en termin hit till Sydney. Efter lite city sightseeing och en hel del prat och prat och prat åkte vi iväg mot Nya Zeeland på måndagen. Vi flög till Christchurch på södra ön och skulle åka med Contiki tours på en 7 dagar "Scenic Southern" tour. Som tur deklararede vi våra äppel som vi hade som morgonmål eftersom vi annars skulle ha fått flera hunda dollars böter. Och äpplena fick vi inte ta in i landet, för att de kuulemma kan sprida typ sjukdomar, bakterier eller va de nu va. Efter en mycket kort natt (flera nätter speciellt för Anne) vaknade vi tidigt för att söka oss mot hotellet varifrån touren började. I början var vi trötta och ganska osociala och hade en hel del att bara tala med varandra om, men efter ett par dagar märkte vi att gruppen var den bästa man kan önska och resultatet blev en oförglömlig vecka med de finaste upplevelserna, bästa resekompisarna och galnaste skrattstunderna. Följ med i "Scenic Southern - runt södra ön"

Dag 1, Christchurch till Lake Ohau:

Att Nya Zeeland har 4 miljoner invånare och 36-38 miljoner får är kanske ngt nytt för dig. Att en och samma ö kan se så varierande ut var väldigt nytt för mig. Man har ju sett "sagan om ringen" och drömt om att få se de ljuvliga landskapen men att verkligen sitta i bussen och njuta av landskapen var väldigt fint, och det såg så olika ut på bara den södra ön. Och så lätt och skönt att ha en guide som berättade allt. Han var dessutom Maori (ursprungsbefolkning, så vi fick höra en massa intressant med Anne på frambänken). Vi hade tänkt att turen sku vara ganska enkel eftersom den var semi-billig och riktad till unga resenärer. Ni vet sådär småshabbiga hostell och enkel mat som vi måste hjälpa till att laga. Men istället var det verkligen en skön "vacation" med 3 rätters middag (okej egentligen int så bra efter boot camp) varje dag, hotell med fräscha rum och egna badrum och spa på hotellen. Men det kände vi att vi behövde, och speciellt när man bor med andra mänskor och inte har haft våra mammor och laga god mat så kändes de skönt att få relaxa.

Idag åkte vi genom fina landskap, såg en massa får och kossor, Lake Tekapo som var en turkosblå stor sjö (det var dock mulet så man såg inte alperna så jättebra), Mt Cook som är NZ högsta berg och så avslutade vi dagen vid Lake Ohau. Efter en liten powernap, ett hett! spa och lite vin hade vi en lugn kväll i baren. Ganska tidigt gick vi i säng och skönt och smart var det:).

Utsikten från första övernattningsstället

Dag 2, Lake Ohau till Milford Sound:

Regn och rusk vaknade vi till, men så är det ofta på NZ. Idag var det också en hel del resande för att stanna på vissa fina naturställen. Vi stannade också i en fruktbutik där vi köpte kiwiglass och kiwichoko (glassen namiii chokon hmmm). Vi fyllde också vattenflaksorna rakt från en bäck ur bergen. På kvällen kom vi till Milford Sound fjorden där vi skulle på en "kryssning". En skön liten kryssning med en massa stora och mäktiga vattenfall på sidorna. Vi stannade och paddla kajak,och så måste vi ju visa vår finska sisu med att simma i de 12-15 gradiga vattnet. Och skönt var det efteråt. God mat (och extremt mycket!) och spel kväll som "gissa vem/arvaa kuka" var på programmet. I vår "hytt" bodde vi med 2 tjejer från Lichtenstein. Och kan ni tänka er att deras dialekt var ganska lika som svenska!! :) Helt otroligt. Vi märkte det när vi såg delfinder från båten och de sa "två delfiner":).

Paddling, kolla in regnbågen i bakgrunden :)

Dag 3, Milford Sound to Queenstown:

På morgonen fortsatte "kryssningen" och vi såg sälar (som ja dock missa, woops). Vi åkte en underbart vacker väg längs sjöar och stannade på vissa "naturställen". Vi stannade i Arrowtown där vi såg guldvaskning och köpte chokofudge, namii! Idag var de också dags för bungy hoppning! Ja har världens höjdskräck och måst säga att fast de sku vara hur coolt som helst att hoppa bungy så sku ja nog aldrig kunna göra de. Visserligen gick tanken igenom mitt huvve, men för att sedan konstatera att enda orsaken ja sku vilja göra de e för att kunna säga att ja gjort de, så tänkte ja att de int e värt de. O fast de flesta efteråt säger hu coolt de e, så att se när en del skaka o va skiträdda före de hoppa så måst ja säga att ja e så lättad att ja int ens försökte. För ja fick nog en kick bara av att titta på. Vi var alltså på Kawarau Bridge, som alltså e stället där Bungyhoppningen började! Så på samma ställe, ner i floden, 43 meter högt.

Shiiiit! Framför Kawarau BridgeVissa hoppade med "dippning" i vattnet, så huvudet eller överkroppen blev våta. Och faktiskt så hoppade halva Contikigruppen där, Va modigt! En del som var riktiga crazymodiga bestämde att under de kommande dagarna göra 3 bungyhopp. Detta var de första. Det andra var i Queenstown, ungefär lika högt men ovanför staden några hundra meter rakt in i skogen. Och de sista, MEGAGALET Nevisbungy, som e 134 METER högt! Högst i världen tror jag. Av att bara titta på de som hoppades videon blev ja riktit skraj. De först e "CRAZYSHIT" som Anne sa efter att hon hoppade fallskärm. :).

Vi kom till vårt lyxiga motell/hotell/lodge eller va de nu va i Queenstown där vi sku vara några nätter. Fastän Anne o ja int rymdes i samma rum o först vi va lite bittra fick vi båda en massa nya kompisar och kom på ett nytt sätt in i gruppen. Dessutom hade vi olika propgram för de kommande dagarna, så fastän Anne och jag hade hu kiva som helst tisammans var detta säkert bäst. Hela gruppen åt middag idag på Skyline restaurangen i Queenstown dit man måste åka upp med Gondolhiss. En helt underbar utsikt och världens bästa buffé!
Efter typ 10 kg av mat så fortsatte natten ganska vilt. Vår guide gjorde klart för oss att man lever bara en gång och antagligen bara e där en gång så man ska "absolut int ångra någo" o parta på. Okej de här kan tolkas roisit men mest va de så att man int går i säng i tid för att orka, för man orkar nog:). Vi gick först ti Buffalo som hade "buffUGLY" med tjejer som dansa som i Coyote Ugly på bardisken. Fastän säkert killarna gillar de mest måst ja säga att ja tyckte de va coolt, för de va alla så bra på att dansa så de gav megafiilis! Efteråt gick vi till en annan bar där de först va dött, men efter vår "grupp sång" så blev de fiilis! Gruppsången är "How far we come" (Matchbox 20) som de spela varje morgon och då måste alla dansa i bussen. Första dagen var de bara Anne, jag o en annan som dansa men sista dagen stod precis alla upp. MEGABRA MENO!
Dag 4: Queenstown

Dag 4 + 5 spenderades i Queenstown som är känt som "Adventure-Adrenalin capital of the world". Rätt stämmer de eftersom de finns oendligt med äventyr och crazyga saker man kan pröva. Själv har ja redan tänkt på att ja måst övervinna min höjdskräck med att hoppa fallskärm, men efter att ja föreslog de ti Anne och hon blev tyst och skeptisk så beslöt ja att göra de i Sydney med logopedikompisarna. Anne hade dock blivit övertalat av mig ändå så hon var supermodig och hoppade:). Själv behöll ja mig mer på marken och gjorde vattenaktiviteter som mer e min grej. :). Idag sov vi längre efter den sena kvällen och hade lunch på "Fergburger" som e en "must do" i Queenstown. Herregud världens största o bästa hamburgare va där nog, och ja hade en me brie o annat gott, nami! Jag gjorde "MAD DOG river boarding" idag där man åkte på en boogie board = body board i en flod och åkte med strömmarna så ibland sjönk man ner i vattnet av olika strömmar. Helt supercoolt! Eftersom ja ändå e ganska van me vatten sku de ha kunna vara ännu mer extremt tyckte jag, men man förstår ju att de int kan ha helt galet när där kan vara oerfarna mäsnkor. Men superskoj o en massa söta killar som ledare:).

Efteråt var vi helt frusna så vi gick till hotellets spa med mina rumskompisar. Efter middag på hotellet gick vi till "minus 5" baren i city. En sån finns i Sydnet Circular Quay och tom. i Finland ju, men ja ha int vari ti den så de va faktiskt helt skoj. Glasen var också is och man fick på Aussie Ugg boots och vinterkläder. Så de kändes lite som hemma för en tid. Men måst medge att de faktiskt kändes helt sjukt kallt så en halv timme var mer än enough. Och sen sakna ja nog int hem:). Efter de gick vi runt på lite olika barer men vi hade en tidig morgon så de blev inte för sent.

Dag 5: Queenstown

Idag hade jag bokat in jetboating. Vi åkte alltså me en jetboat som e typ som en formulabåt, de drar in vattnet under den och sprutar ut de bakifrån och kan köra megasnabbt och göra 360 graders svängningar. Desstuom går den bara typ 15 cm djupt. De coola me åket var att det var i en flod med bergskanter så de kändes som att vi krocka hela tiden. Och han körde typ 20 cm ifrån "Väggarna" CRAZY!. Fick höra senare att någon visst dött där när den verkligen krockade och föll upp o ner. Tur att ja inte visste de. De regna en hel massa så regnet var som spikar i ansiktet, men coolt var de ändå. Vi sku sedan ghöra "white water rafting" men pga för mycket regnfall och eftersom de sku vara för häftigt måste vi göra de i en annan fors istället. Det är alltså när man sitter i en gummibåt och åker ner i en fors. Lite tråkigare och inte lika mycket action så ja va lite besviken men några ordentliga vågar och strömmar fick vi nog. Men vi fick se en del ställen från Sagan om ringen. Efter en till fergburger åkte vi upp med gondolen för att titta när de andra hoppade bungy igen, denna gång i det hoppet man gjorde "ovanför" city. Man fick springa och inte bara stiga ut så hoppena såg roliga ut. På kvällen gick vi till en restaurang som var i en gammal rättegångssal, "Guilty". Vi fick världens dyraste och minsta sallad, haha, så efter lite extra franskisar och kakao på Starbucks hade vi en riktig tjejkväll med skvaller och historier från "all over the world".
Dag 6: Queenstown till Franz Josef Glacier

Idag körde vi längs sjöar och västkusten. Vi stanna tex o se på ett mega vattenfall och åkte till Westland National Park och Franz Josef Glacier. Anne och jag hade valt att göra glaciärhiken så med vår guide Matias (?) från Argentina som var ny och inte kunde så mycket engelska klättrade vi upp ca 700 trappsteg och sedan upp på glaciären. Detta tog några timmar och vi hade riktigt skoj med vår grupp när vi gjorde "kämpa på" armysånger, med "We're Contiki yes indeed, but we don't have very much speed". Själv har jag stått på glaciären på Island så fastän detta var en upplevelse så kändes de ganska lika. På kvällen gick vi o titta på de mest otroliga lysmaskarna nånsin. Lite skrämmande var det nog eftersom skogen var lite "blair witch project" men tack vare min pannlampa och extra ficklampor vågade vi oss förbi "danger" skyltarna och hittade en skog full med lysmaskar. Det var helt som en stjärnhimmel på marken! Helt otroligt, såna ögonblick man inte ens får på foto!

Dag 7: Franz Josef Glacier till Christchurch

Anne och jag med buss-djuren Shaggy & Phoebe

Sista dagen på touren. Åkte tex förbi stället där de filmat in "Naarnia" och så stannade vi och fotade får som ja hade önskat hela vägen:) haha. Anne och jag satt nästan alltid längs fram i bussen. Vi hade hur kiva som helst och vår guide Brendan eller Randy-Daddy som ja kalla honom och busschaufför Danny var mycket underhållande. Förutom att deras skämt var ytterst bra så taima de alltid musiken med något ögonblick. Så de hade oftast något bra skämt och så kom musiken på. Tex i en lång tunnel kom de batman och när vi sku åka hem "leaving on a jetplane". Låter kanske inte så speciellt nu, men nästan varje sång var verkligen uttänkt.


Brendan och viVi stannade idag i en liten city Hokitika och tittade på jadestens smycken. På kvällen hade vi middag i ett hotell (där Anne o jag inte bodde) och så fortsatte kvällen med KARAOKE. Haha, vitsi vi hade helt sjukt skoj och de va så längesen ja sjöng karaoke. Och de bästa var att hela gänget verkligen var med och sjunga.

Dag 8: Hem till Sydney

Idag hade vi en citydag i Chirstchurch me Anne. Vi gick till ett museum där vi bl.a. sökte efter Annes släktingar, såg hur de reste ti Sydpolen och lärde oss (haha behövdes) lite om sydpolen. Där fanns en hel massa intressanta grejer och de va gratis:). Vi gick runt i stan som hade spårvagnar som påminde om San Fransisco och å-båtar som i Venedig. Flyget till Sydney gick bra och där välkomnade oss Annes aussiekompis (som bott hos Anne i Finland) med svenska julsånger som "tänd ett ljus" och Carolas sånger. Hur bra va int de! De var ju faktiskt ren 23.12, helt sjukt efter en vecka i "isolering" från all julstress. Jag hade redan länge funderat på att gå på en julkonsert i Operahuset, men eftersom vi sku vara hemma kl 18 o den börja 19 så våga ja int köpa biljetter. Vi va tidigt hemma så jag rusade dit för att fråga om biljetter. De sa "Tyvärr så e de slut" men när ja svängde om så skrek flickan "vänta" och så fick jag bilejtter på 7nde raden i mitten. Typ de bästa ma kan ha för typ ingenting! Så efter en riktig familjekonsert med White Chsitmas och Last Chirstmas + ett par aussiesånger hade ja ypperlig julstämning och var redo för Jul :)

Jag är glad för att jag åkte till Nya Zeeland. Fastän Australien är stort så känns de att NZ ändå är "så nära" fast de egentligen int e) så de var definitivt värt att åka dit. Dock måst ja säga att om man int e väldigt äventyrsladdad och mest åker dit för naturen skulle Island vara ett närmare och billigare alternativ. Själv har ja varit 2 gånger på Island och skulle jättegärna åka på nytt. Underbara vattenfall och glacärer finns ju där också, så landen påminer mycket om varandra. De som var jännä på NZ är att klimatet säkert e typ ganska samma som i Finland, och där fanns flera sommarblommor och träd som vi också har hemma. Så de kändes intressant efter Australien där e inte finns typ någo likheter i växtligheten. Men en underbar resa och såå kul att se Anne när vi båda har liknande erfarenheter från terminen här:).

Uppdatering PAHASTI

Haloj på er alla! Och usch va ja int ha skrivi på länge. Har helt enkelt vari så busy me resande o sånt så ju mer o mer som de händer vet ja att destu mer ska ja skriva:). Så härefter kommer uppdateringar från julen, Nya Zeeland resan och öskusten. Jenny och Diki har alltså varit här en månad nu, och igår åkte de hemåt. En upplevsefull månad har de verkligen varit och massor underbara ställen har vi sett:) Jag har också upplevt Aussiejulen, nyåret i Sydney och Australia Day. Tiden har gått såå fort och snart (måst) ja komma hem. Eller måst och måst. För tillfället vill jag inte alls lämna Australien. Visserligen saknar ja alla er därhemma och ser en massa positivt med det, men samtidigt vet jag att min tid här e över och ja antagligen aldrig mer kommer att leva i Sydney cbd (central business district) 300 meter från Operahuset. Och de svåra blir ju också att veta att jag antaligen inte kommer att träffa en stor del av min nya kompisar.

SAmtidigt har jag redan måstat säga många farväl. Fastän jag gråter som en flod när ja kollar på sorgliga filmer så e ja int så jätte emotionell och gråtig i farväl. Jag brukar inte se de som farväl utan mer som ett "vi ses igen" adjö. När ja sa hejdå till familjen i Helsingfors-Vanda hade vi hu skoj som helst, inget gråt eller sånt. Man kan ju alltid komma tillbaka. De var inte förrän ja satt i planet, och de gasade iväg när de sku lyfta som ja brast ut i gråt, men direkt tänkte ja "skärpning" de här ha ju varit min dröm i typ 10 år, o Australien Here I come! De blir helt enkelt verkligt först när man gör de och verkligen e på väg. Men int ha ja nu sutti o sörjt här heller. Jag försöker tänka "lev här och nu" och hellre har ja bra här nu o kommer hem o fortsätter o njuter där som ja alltid gjort. Än att sakna hem här och hemma sakna hit. Men nu har de flesta andra utbytesstuderandena åkt iväg. De har gått helt bra eftersom ja int riktit förstår att ja kanske inte ser dem igen på LÄnge. JA tror att ja förstår de först sen när ja själv åker hem, men igår när Maria åkte iväg som har varit en av mina bästisar va de nog lite tråkigt. Men Skandinavien e ju litet så de nou hätä:).

Annars har ja nog allt bra på den här sidan av jordklotet. Har riktit sommarlov för fullt (har inte varit utan jobb såhär länge sen ja var 13 år). Ja tror ja ska fösöka få något jobb för de sista veckorna eftersom ja verkligen int ha nå pengar, men iom att ja nu är här på turistvisum måste ja isåfall jobba svart. Får se hur de går:)

Annars har ja ju hört tråkiga saker hemifrån som alltid känns jobbit när man e så långt borta och inte kan vara där och hjälpa och stöda (Ika ja tänker på dig). De är speciellt såna tillfällen som får en att tänka på hur viktiga barndomsvänner och också nyare vänner och släktingar är. Fastän jag bra kunde tänka mig ett liv här i Australien skulle ja ALDRIG kunna lämna alla kompisar och släktingar i "kris". FAstän upplevelser och äventyr är något som i dessa dagar betonas mycket sku ja ändå säga att "growing old together" betyder mest. Nu menar ja kanske inte flicka-pojke utan mera familje, kompisaktigt. Här e man så isolerad så fast dagens teknologi nog är väldigt bra, så är man nog hemskt långt ifrån och känner sig ganska "liten". Tack vare HBL vet ja ändå de mesta om vad som håller på i svenskfinland, och så hjälper ju nog facebook en också. :) Men i mer personiga relationer e de nog "plats o ställe" som gäller, och detta e typ så långt bort som man bara kan komma.

Men nu kommer här lite uppdatering i olika rubriker:) Ja ska sätta foton me för ha en fiilis att texterna kan bli långa.

Sköt om er därhemma!