Farewell Sydney

Megastress! Att lämna ett ställe efter 7 månader e inte bara sorgligt utan också en hel del jobb. Avsluta hyreskontrakt, avsluta elkontrakt, kolla att allt e okej me skolan, skicka extra saker hem osv. Och så packa packa alla mängder jag shoppat. Jag vet att min pappa antagligen kommer att stå med yxan redo när ja kommer hem eftersom ja vet att ja ödat en massa pengar. Samtidigt hade ja int med nästan någo o också de sade "du köper sen där". Och fastän många sedan lämnar hela deras "förra garderob" så tycker ja att varför ska man slänga kläder som man sku kunna använda? Ja menar slitna eller för små kläder e en annan sak. Men fina kläder kan ja nog inte lämna. Så ja packa först en hel del och skickade det hem med ett annat fyg. Om man har under 100 kg e de oftast billigare att skicka med flyg än båt o då tar de bara en vecka också :). Så 43 kg skicka ja hem (där va också mitt surfbräde som ja hade stora issues med - sälja eller spara?!) fastän de säkert sku ha varit smartare att sälja behövde ja nästan int betala någo extra för att skicka den hem. och framför mig har ja en vision att de kan stå i ett hörn med foton på. Så ja tror de nog va smart. Den e ju så fin:)

På fredagen hade ja mitt farewell party. Jag var helt förvånad att så många kunde komma och ja blev helt rörd över hu många goda kompisar jag fått (för ja hade egentligen inte gjort så stor deal av de). För där va ju int någo av de andra utisarna. Så mest av de första årets speechies, och några från andra året med, samt ett par "extra" kompisar o så mina kämppisar. Jag bjöd på lite snacks o billigt vin :) Så vi stanna hemma ända till 12 (som e superlänge i sydney där man normalt går ut 8-9 tiden). Så sen va de ju nog för sent att gå nånstans "fancy" så vi gick till Jacksons on George som påminner om Affes. Där finns 2 våningar och vi stanna längst ner där de spela golden oldies som spice girls o annat bra. Så vi dansa o shaka och de va nog en av de bästa kvällarna för mig, fastän de va supersvårt att säga farväl till alla. Fastän ja inte var full och normalt inte gråter så lätt så kunde ja int göra nå annat. Men en lyckad kväll var det nog:)


Kämppisarna, jag, Kara o Raphaela



På lördagen åkte ja till Bondi för att njuta av "den sista solen" också eftersom jag inte solat på länge. Jag gick på ärenden och gjorde lite shopping och på kvällen firade vi Karas födelsedag. Vi stannade först hemma och gick sedan till Argyle som e en av mina favoritbarer på the Rocks. Kvällen var helt okej, men eftersom vi va lite slut från gårdagen va de lite slö fiilis. Dessutom börja ja inse allvaret me att åka hem + att vi alla va extremt störda på killar just då. Så kvällen blev ganska kort, men helt okej ändå:). Och när vi kom hem hade vi normalt flicksnack som har varit det bästa med att bo med dem!

På söndagen överraskade vi kara med presenter och kaka på morgonen

På söndagen packade ja mina grejer (som blev mycket mer än ja trodde att ja hade kvar). Vi hade lunch med kämppisarna och så gjorde ja mina sista ärenden. På kvällen var ja extremt lipig och eftersom jag inte sovit mycket på sistone var ja helt slö i bollen. Så ja visste att ja sku ha lite för mycke bagage, men ja hade ganska extremt för mycket så ja fick betala extra. De var ändå snälla för ja måste bara betala 10 kg extra fastän ja egentligen hade 20 kg extra. ja vet, massor o då hade ja ren skickat. Så då blev ja ju ännu mera gråtig så ja såg säkert ut som nån sku ha dött. När ja kom in i planet somnade ja direkt efter maten o sov hela vägen till hong kong. När ja vaknade var ja en ny människa, har inte fällt en tår efter de och ser MASSOR fram emot att se alla hemma!:) jag tror att jag förstått som ja ren sagt flera gånger "all good times come to an end". Nu ska ja springa till flyget från London o så e next stop FINLAND!!!

Sista tiden down under

Okej som jag redan skrivit typ 100 gånger så går ju tiden så otroligt fort. De helt sjukt ju! Men så nu ska ja försöka skriva en (kort?) sammanfattning över de sista veckorna. Mest för min egen del så att det känns att hela min Australien tid finns med i min dagbok. Också eftersom det inte riktit känns aktuellt att skriva mer om Australien när ja kommer hem. Ja antar att mitt liv fylls av både sociala o kivoga händelser samt skolstress o jobb när ja e ”back to reality”. Fastän bloggskrivandet ibland varit litet stressande, eftersom jag har en känsla att ja alltid vill skriva ALLT o sen när ja blir efter e de så mycke att ta i tu me, så har ja ändå tyckt mycket om att göra de. För mig har de också varit ett sätt att förutom att hålla kontakten med er därhemma också själv analysera om vad jag gjort och varit med om. Många säger att man inte riktit förstår vad som hänt förrän efteråt när man först har tid att tänka hur mycket man varit med om. Själv som ni vet så ha ja drömt om Australien i flera år och den drömmen som jag hade har verkligen uppfyllts. Jag har njutit varje dag och varit extremt lycklig. Samtidigt som ja redan skrev i förra inlägget ska de bli superkiva att se alla därhemma, med en början med NNs årsfest :)

När man åker utomlands tror jag att det är viktigt att komma ihåg att vara öppen och aktiv. Många av mina upplevelser är sådana som jag själv tagit reda på och bara bestämt att ja vill göra (t.ex. poledancing, båtmässan, modeshowen i början osv). Så fastän Sydney har en massa turistattraktioner sku ja säga att de ”extra” grejerna också är mycket värdefulla. I början sade några att ”nu ha de nog varit ganska lugnt på en tid”. Men för mig är de lugnt om de vill de. Också hemma tycker ja om att göra saker och åka på utfärder. Fastän det ofta kostar hittar man ju nog billiga ”resor” också. Kompisar får man inte heller av att ”bara vara”. Man måste vara aktiv och ivrig och hålla kontakten med dem, och nu efteråt kan ja lätt säga att ja ha många nya personer i mitt hjärta. Fastän de kommer att vara annorlunda än kompisarna hemma eftersom jag inte kommer att se dem på samma sätt är det otroligt hur nära man kan bli på en kort tid.

När man åker utomlands tror jag också det är viktigt att kunna tycka om sig själv och umgås för sig själv :) haha. Jo ja ha varit på bio ensam ett par gånger och i slutet gjorde ja en hel del turistgrejs som jag mest gjorde ensam. Både för att de inte fanns så många som inte hade gjort de sakerna och också för att ja trivs med det. Och så tror ja att de viktigt att int ”ta stress!. Jag är ingen ”biatch” hemma men ja lovar att alla tjejer känner igen fenomenet ”snacka bakom ryggen”. Jag menar inte rakt ”skit” men ni vet sånadär grejer som alltid samma människor gör som alla e störda på men ingen säger till om. Ni vet när man direkt när telefon ringer vet vad som hänt. Men det är också för att alla har sin historia, och speciellt i svenskfinland där kretserna e små går allas liv ihop med varandra. Det sköna här har varit att jag varken talat eller hört illa om nästan någon. Visserligen talar man ju inte illa om folk som man inte känner så bra, men saker att ”Ta stess över andras beteenden” har varit sköna att vara utan. Själv vet ja att fastän ja hemma försöker att inte bry mig blir ja nog störd på en del grejs, Ni vet sådär när någon hånglat med någons ex, eller när någon e så typiskt ”den” och bla bla bla. Här ha ja faktiskt int blivit störd eller ens funderat mer utan helt enkelt inte ens blivit störd i kämppän fast vi bott tätt (bara ett par gånger). Anyway, hur som helst hemma tror ja också man gör de för att man känner alla så bra o vill väl.. Nu låter de här megaseko men ja hoppas nån förstår :)

Okej anyway. ”Jag kom, ja såg, jag sergrade”. Jag hade ”my time of my life”. Varje ögonblick har varit en upplevese och jag tror de också e eftersom jag varit öppen för allt. Samtidigt har ja förstås tänkt på alla hemma o vår fina skärgård samt varit avundsjuk på att ni äntligen haft en ordentlig vinter. Jag studerade och är supernöjd med mina kurser. Jag klarade kurserna och känner att ja lärt mig en massa nytt. Jag fick en hel del nya goda kompisar och min engelska skäms ja inte för att tala inför många människor. Jag fick njuta av det underbara strandlivet och testa surfning, skydive och att dyka. Jag fick bo mitt i centrala sydney och känna på storstadslivet (som är ganska olika Åbo), och få klä upp mig i en massa fina klänningar som de har. Och så blev ja till sist kär också, och fick ha en liten sommarromans före jag åkte. Så det enda negativa vad jag kan säga e att både min dator och min kamera gick sönder. För teknologin där e skit, och min kännykkä får inte heller alltid meddelanden hemifrån. Så denna dröm blev verkligen e fullbordad dröm, och därför känns de bra att komma hem nu. När de e som bäst. Så hemma när de mörkt kan ja drömma om att sitta på gräsmattan i skolan och äta lunch, klä upp mig till operahuset eller min stranddate med vilda delfiner i vattnet. På samma sätt som jag i Sydney tog fram glöggen och tittade på fotoalbumet jag fick av ”hemmakompisarna” när ja sakna hem. Anyway, ja hoppas ni inte blir störda om ja talar om Australien och jag vet att många läst min blogg aktivt, vilket också e skoj! Och fastän jag har massor med nya minnen och kompisar så finns de alltid plats för er och minnen hemifrån. Jag vet att redan första veckoslutet hemma kommer att ha nya bra minnen från NNs årsfest (minnen. Ja de kan man fundera på), men fastän jag tyckte massor om att studera i Sydney så säger ja bara att studielivet i Finland e bäst! Vi har sitzer. Nationer, ”lokaler” och de bästa traditionerna. Så fastän jag tom några gånger fundera hu de sku vara att bo i Australien så måste ja säga att inget vinner unilivet i Finland.

Här kommer en sammanfattning över min sista tid. För tillfället sitter ja på Londons flygfält efter en skön resa från hong Kong. Jag sov typ hela flygresan och hade jättebekvämt för det fanns en tom plats bredvid mig. Och så satt där en ung kille från england så han va helt kiva. Och nu väntar ja bara på att stiga ut i Helsingfors o möta Dina (o Raine) och träffa hela familjen. Och så hoppas ja att ja hinner på kaffe till Delta eller någo idag eller morgon före jag åker till Åbo och träffar alla NN:are. Jihhuu!!:)

Jobb

Okej, min plan från början var att studera, sedan chilla och eventuellt söka jobb. Nu är det så att byråkratin i Australien är supernoggrann och för att jobba måste man ha jobbvisum. Med mitt studerandevisum skulle jag ha fått jobba 20 timmar/veckan (fast många jobbar mer svart). Ja funderade runt julen på att söka något jobb men eftersom det bara var för några veckor tänkte jag att det är onödigt. Fastän ett jobb verkligen skulle ha varit bra med tanke på pengasituationen är ja mycket glad att ja inte jobba under skoltiden. För det första så sku ja ha missa en massa sociala grejer och dessutom tog skolarbetena mycket mer än tid än hemma så jag skulle antagligen inte ha hunnit med allt. Nåjaa, mitt visum tog slut en månad efter att skolan "officiellt sluta", så den 5 januari. Att ansöka om visum inom Australien kostar mer så därför passade det bra att ansöka om mitt visum under Nya Zeeland resan. Så med mitt turistvisum får man egentligen int jobba, men ja tänkte ja sku försöka ändå (för de väl ganska vanligt). Jag o mina kämppisar hade typ världens roligaste dag när ja kolla igenom jobb. Jag sökte i en backpackertidning och tro det eller ej, men prostitution e lagligt i Australien så de har ”hor annonser” i backpackerstidngnar. ”tjäna upp till 800 dollar/natt”, vilket ju bara e typ 400 euro för att ha slusk i en, iuuu! Och så söker de massörer som ska vara redo på ”happy endings”, superäckligt! Anyway ja fundera på allt mellan barnvakt, dog walker, lingerie waitress (jo liten horigt, men samma som servitris med någon fin underklädesoutfit, haha), cafétant, tvätta bilar osv. Nåjaa, de jobben man kan få e inom ”sales”, och eftersom ja varken hade lagligt visum eller kunde jobba längre än 3 veckor va ja int så bra. Men först jobba ja med att sälja pizzakuponger. Jag trodde aldrig att ja sku quit ett jobb, men efter att ha gått från dörr till dörr i 47 graders hetta när de dessutom e national sorgedag (skogsbränderna) måste ja nog sluta. Inte kan man ju göra sånt. De som va bra va att ja fick lön varje kväll, men de va nog int strålande heller. Och många var ganska fräcka emot försäljare. Så efter de börja ja jobba på ett företag som var ”riktit”. Man sku vara uppklädd och gå till olika företag och erbjuda dem att byta telefonopperatör. Dealen va nog bra, men många hade kontrakt eller ville inte byta. Och eftersom de va ”commission based” så kunde ja ha dagar utan att tjäna någo! Anyway efter att ja jobbat en vecka där (+ 3 dagar med träning, observation osv.) och typ tjänat 100 euro så bestämde jag mig att de bara e att slösa min sista tid. De va nog helt kiva o där va många andra unga som jobba, men sales e nog int min grej. Och lönen dålig. Fast lönen här kan nog inte jämföras med den i Finland för tex servitriser får 14-20 dollar/timme, vilket e 7-10 euro. Men ja lärde mig en hel del om sales så hoppeligen blir ja själv bättre på att säga emot när någon försöker sälja mig något :)

Vardag/Punttis

Efter resande och en hel del ätande tänkte ja att nu måst nånting göras. Så ja gick med i ”fitness first” som e som typ motivus i Aussina. Gymmet där ja gick var helt bredvid mitt hus i en stor skyskrapa med en massa businessfolk som gick där. Och de va MEGAstort! Så de va jättekiva, i början va ja super aktiv. Nu mot slutet har de mer blivit socialt ätande och typ inget sportande, så ja ser fram emot att komma hem och bränna bort all AussieBBQ.

Kyrka

Jag har säkert varit ”närmare” religion här än nånsin. Och det är faktiskt jännä att de e ganska vanligt att många går varje veckoslut till kyrkan. Flera av mina kompisars föräldrar går och också de ibland själv, som är konstit eftersom de e så få som går i Finland. Jag är säkert ganska religiös för Mamma går alltid nu o då, men de jännä hur kulturen påverkar. Anyway, Raphaela min kämppis går typ varje söndag och denna kyrka är speciellt för unga männsikor. Hon hare redan länge försökt få mig med så en söndag testade jag o Oh My Goood! De va lika livligt som Åres after ski! ”Kyrkan” var en stor sal med 3 (5?) screens och mega dunka dunka musik. Stämningen var inte alls kyrklig och när de sjöng o bad så sträckte alla mänskor händerna upp i luften. Kändes superkonsit men en helt kiva upplevelse va de. Och lite karaoke stil eftersom sångerna va helt bra i texten kom på screenen:) Mina kompisar sa att Hillsong church som de hette dock e väldigt marknadsinspirerat (vilket ja också märkte eftersom de visade reklamer över deras program). Anyway, mina kompisar sa att de också finns normala kyrkor så de bra att veta.

Turistgrejs

Ni vet hur det är när man e länge på ett ställe, man sparar allt till slutet. Så hemma i Finland finns de såååå mycke ja int ha gjort på länge eller tom. Nånsin. Tänk själv när ni senast var in i riksdagshuset, på högholmen eller sveaborg. Så nu sista tiden har jag varit superturistig och faktiskt typ inte alls solat utan gärna gått i muséer. Jag lagade en lista med vad ja sku hinna före ja far hem o uppfyllde den ganska bra. Många muséer var så stora så ja gå omkring i dem flera timmar:

Australian museum

Allt från dinosaurier till Aboriginsk kutlur och konst. ALLT om Australien, djur osv.

Powerhouse museum

Ett modernare o ”kivogare” museum. För tillfället hade de en stor star wars utsällning men jag är ingen fan så ja gick inte in till den. Men där fanns alltmöjligt om rymden, transport, mode osv.

Maritime museum

Flottans museum med krigsbåtar och Captain Cooks seglingsfartyg.

Sydney Observatory

Att lära sig om stjärnor. Kalla mig dum men i början förstod ja inte att de verkligen e andra stjärnor man ser från Australien. Min pappa höll på att få hjärtattack av min oallmänbildning när vi en gång tala om de, men ja ska säga att INGEN annan som ja frågat efter det har vetat. Så det inte bara ser ut som mer stjärnor i outbacken, utan det är det verkligen.

Sydney Tower

Jag hade faktiskt inte varit uppe i det ännu så en kväll bestämde jag mig för att gå o kolla den fina utsikten.

Harbour Bridge Pylon lookout

När vi gick Bridge climben fick vi fribiljetter att gå upp i en av ”stenpelarna” på harbour bridge. Den hjälper egentligen inte alls bron att hållas upp utan e där som konstverk. Inne i den fanns info om när bron byggdes och från den var de mycket fin utsikt (fast ju nog samma som från bron), men de var kiva för här fick man ha sin egna kamera vilket man inte fick på bridge climben. Här pekar jag på var jag bodde, gud ja bodde nog super centralt. Har inte träffat en annan människa under hela tiden som sku bo i Circular Quay eller The Rocks. Sååå nära till operahuset, botanic gardens och färjor tll bl.a. Manly samt bussar till Bondi.

Canberra

Huvudstaden i Australien är Canberra fastän många tror att det är Sydney eller Melbourne. Men orsaken är just den, de kunde inte bestämma vilken dera det skulle bli så de bestämde sig för att ”bygga” en stad. Många säger ”usch där e tråkigt åk inte dit” men ja tänkte att när ja nu sett så mycke av australien så borde ja nog åka till huvudstaden också. Och det är bara 3 timmar från Sydney med buss.

Jag hade en underhållande dag för mig själv där och skulle gärna ha stannat längre än 5½ timmar som jag gjorde. Det ser exakt lika ut som i Washinton DC där. Kuulemma e killen som ”designat” Canberra från Washington DC o planen var att de sku bli lika. Så först gick ja in till parlamentshuset. Och där fick ja gå in till den allmänna frågestunden i ”house of representatives” och såg Premiärministern Kevin Rudd ”in action”. Så de va kiva. De tala tex om hur de ska ha råd att betala försäkringarna tillbaka till alla som misste sina hus i skogsbränderna.

Sedan gick jag till gamla parlamentshuset där ja gick en snabb runda, hade en liten modeshow för mig själv med ”utklädningskläder”. De va kanske mest för barnen men superskoj!:) Och efter det gick jag via biblioteket för att åka taxi till ”war memorial”. Här hade ja inte mycke tid så ja rusa igenom och fick se deras avslutningsceremoni. Ingen shopping utan en snabb middag före ja åkte tibax till Sydney. Men ja e jätteglad att ja åkte dit. Själv sku ja nog aldrig flytta dit (de vill int dom flesta så de typ jättebilligt jämfört me sydney), men att besöka var nog skoj. Orsaken att de int ”passar in” i Australien e att det inte finns stränder eftersom de e inne i landet.

Framför parlamentshuset

Paddington markets

En massa krääsä och helt fina saker också. Köpte hörlurar som var inbyggda i ett ”svettband”. Perfekt för att springa på kalla kvällar ( eller överhuvudtaget för mig eftersom vanliga örongrejs faller ut ur mina öron)

Paddy’s markets

Helt megastort mitt i Chinatown och fullt med både vettiga saker samt krääsä. En hel del australien-souvenirer. Själv köpte ja mina ugg boots härifrån, ja antar att de säljer fejk som e gjorda i kina men de ja köpte var de australiensiska.

Monorail

Ett av transportmedlena i sydney är ett litet tåg som går typ 5 meter ovanför gatorna. Området det går på är inte stort och det är ganska dyrt, men helt kul för turister eftersom de går från paddy’s markets till maritime museum, city osv.

Killar

Före jag kom hit sa alla ”lycka till med surfdudsen”. Men sanningen är den att jag inte träffat jättemycke surfare alls. Jag tror för de första att de ”riktiga” surfduudsen bor högre upp längs kusten. Men förstås finns de surfare i sydney och ja tror att de beror med vem man hänger om man kommer ”in i surfgänget”. Anyway, surfstilen e ju nog hot, men samtidigt ganska slapp. Men att komma som singeltjej speciellt från Norden till Australien är ju både kiva för att man e blond och för att bara ”Finland” låter bra. Dessutom tycker många att accenten e så söt o oskyldig, anyway:) Här finns en massa underbara drömjobb som bara gör männen supermacho. Ja menar dykinstruktör MEGAHOT (och nog blev ja ju lite ”kär” i mina), fallskärmshoppare Charmigt som skyddar en massa rädda tjejer, guider på olika resor är oftast män, så flickor tycks nog lätt falla för män med auktoritet. Nåjaa, de som känner mig rätt vet att ja nog inte e en sån som sku ”samla flaggor” eller bli helt crazy här. Men aussieaccenten kan man ju bara inte göra något åt, oh my good, så hot! Så fastän ja ju nog gilla boot camp va ju kanske instruktören också en orsak efter en tid. Så efter de börja vi datea, och ska vi säga att ja haft ”the time of my life”. Pojkarna här e bara så otroligt charmiga (förstås finns de såna hemma me) och de tycks verkligen fixa en massa för tjejen. Och så är ju landet som gjort för dates med stränder, parker och utomhusbio (samt drive in! Fast tyvärr hade ja ingen sån date). Anyway, ja ska inte gå in superdetaljerat, men det har varit en underbar sommarromans före jag kommer hem. Vi åkte upp längs central coast också och förutom att han har varit otroligt trevlig så har han dessutom visat mig runt i sydney och närområden så det har varit skoj. Fast förstås var de jobbigt att åka iväg, men det visste ja ju nog redan från förut. Och man vet ju aldrig vad som händer i framtiden ;)

Kiva med speechies

Den sista tiden har jag mest umgåtts med mina kämppisar och första årets speechies. De har nu igen börjar uni så de är alltså andra årets studernade. Vi har firat födelsedagar med party och skoj och haft middagar och lugnare happenings. Vi testa poledancing en kväll, eftersom det är något jag redan när ja kom ville pröva på. Jag minns när ja läste om ”striptease-dance” i HBL! För något år sen. Det är vad alla i Hollywood gör. Så sen när ja så att de hade poledancing här (när ja egentligen kolla in olika dansskolor för ja fundera på att ta danslektioner) så bestämde ja mig att ja vill testa. Man kan ha de på polttaren eller motsvarande. Så vi for en kväll 7 flickor till studion och testa. Superkiva och bra workout också. Fastän de kändes konstit att ”leka sexig” men de va nog superskoj. Så ja såg att de har det i Åbo så kanske de e nånting man kunde fortsätta med :)

The farm

Sista veckoslutet före jag åkte så åkte vi upp till Jen’s farm i Hunter Valley. Denna farm var vi ju till tidigare också och det är ju mer som en herrgård sku ja säga. Jag stanna från fredag till måndag, andra kom och for och vi hade ett underbart tjejveckoslut med mycke choko, ost, vin, spice girls och filmer. Vi låg i poolen, i deras bubbelbad och hade skoj med deras ”slip and slide”. Detta är en rutschbana som är en lång plastbit som man sätter på gräset, så har man en vattenslang på den och sätter fairy på. Och superkiva! De vill ja defintivit göra i Finland också! :)

Skydive

Herregud så häftigt! Men shit va skrämmande samtidigt! Detta är något som ja egentligen inte VILLE göra men bara kände mig tvungen att göra. Jag har drömt om det flera år och alltid sagt att ja vill göra när ja ha mina polttaren. För de första ha ja varken en pojkvän och knappast heller kompisar som vill betala något så dyrt, så då tänkte ja ”nu eller aldrig”. Att hoppa fallskärm i Australien gör typ ALLA. Alltså alla backpackers och det finns en hel del ställen att göra det på, vilket gör de ganska ”billigt”. Dessutom hade ja ren övertalat Anne att göra de på Nya Zeeland så ja kände mig lite skyldig att göra de. Vi hade egentligen planerat att göra de me tjejerna från klassen, Men vi bestämde aldrig något datum (också för att ja själv ville skjuta de så långt fram som möjligt). Så sista veckan MÅSTE ja ju göra de, och då hade alla skola och terapier. Kara sku komma med men hade inte råd för tillfället så ja åkte ensam. Men helt okej, och där var en annan svensk tjej så no worries. Allting gick jättesnabbt och därför ville ja också göra de på morgonen. Så i bilen påväg dit sov ja och så plötsligt va ja påväg upp i planet. Vår ”träning” va kort och mest bara så ja sku veta hu ja sku landa och så plötsligt åkte vi upp. Okej, detta har ja varit SKITRÄDD att göra så ja ha nog mentat förberett mig en hel del. Och det konstiga var att när vi väl kom upp i planet var ja inte så rädd. Jag menar, inte e ja ju rädd för att flyga. Jag bestämde mig att om ja en gång gör de ska ja njuta pch hålla ögonen uppe. Min ”kille” som ja var fast i var ganska gammal o tyvärr ingen hottis. Men han sa att han hoppat typ 18-19 000 hopp förut så de kändes ganska säkert. Och dessutom kunde ja känna hans andetag när jag var så spänt fast. Men så eftersom han va lite äldre fråga ja ”what if something happens to you” och han svara ”you die”. Och ja ba shiiit! Men sen sa han ”you’ll be fine”, men int hade ja nån aning om var man får upp fallskärmen ändå. Vi hoppa som tur som sist, så de va skönt att se de andra ut ur planet först. När en lampa kom på visste ja att de va 3 minuter kvar. Okej nu blev ja nog ganska skraj. Jag menar vi var på över 4 kms höjd och sku hoppa ut. Sen när den andra lampan kom på visste ja att de va 1 minut och nu satt han på mina glasögon (som btw va EXTREMT sexiga). Nåjaa, nu visste ja att de e ”no turning back”. Så när vi närma oss dörren o ja sku sitta där och dingla me benen så va ja nog lite skraj MEN han ville att ja sku kolla in i kameran, o sån linssilude som ja e så ler ja bara mot kameran o plötsligt faller. SHIIIIIIT de va helt huippukiva!!! Och ja tyckte massor om frifallet som borde ha varit 60 sekunder men ja tror de typ bara var 30-40 sekunder. Awyay ja tror att vi snurra runt en gång o sen ”flög” och när fallskärmen kom upp var det som en stor bromsning och plötsligt blev allt tyst och lugnt, lite sådäör som på havet att ligga på en luftmadrass när de bleke. Jätteljuvligt! Jag rekommenderar de till alla och sku absolut göra de på nytt. Klart att de skrämmande , men superkiva! Ja har världens höjdskräck, ja menar ja kan inte ens titta ner från min förra balkong i Åbo. Men skydive e sååå högt så där e de nog bara galet. Och ja höll ögonen uppe hela tiden :) Hurraa!

Stränder / Surfning

Jag trodde att jag skulle ligga på stranden jättemycket när jag kom, men tiden går så fort så lätt märker jag att jag inte har varit på stranden på flera veckor. Här var typ 2 veckor med regn varje dag så de e ju en orsak, men helt enkelt att de tar så länge at åka dit + att det kanske inte känns lika viktigt som andra grejer. Så för tillfället är jag nog inte så brun alls. Och så påverkas man nog av deras hudcancer-varningar och många kompisar som verkligen e rädda för det. För det förstår man ju nog, när ja tänker på hur myke i solen jag redan har varit. Anyway jag hade hoppats att jag skulle surfa mer. Men helt samma med det, tiden har gått så hela tiden har ja tänkt att ja nog hinner. Men att bära med surfbrädan i bussen /färjan e nog ganska jobbigt. Anyway, ja älskar surfandet och ser fram emot att segla laser och hoppeligen vindsurfa hemma i Finalnd också. Vi har de nog bra där också :) Och min surfbräde e nu nånstans i världen påväg hem till en fin vägg med aussifoton på :)

Taronga zoo

I Australien finns de en hel del djur, och en hel del djurparker. Jag har sett oändligt med känguruer och krokodiler samt dingos, men taronga zoo har också andra djur som giraffer, lejon och elefanter. Så Kara min kämppis o jag åkte dit sista fredagen för att gå omkring och ha en skön dag.

Skolan

Skolan har ju redan länge varit över. Mina resultat var inte superbra, men det hade ja inte heller förväntat mig. Jag menar jag har lärt mig massor och har fått bra feedback för mina arbeten. Men systemet här e totalt annorlunda än hemma. De sådär studentsrkivningsmeininki så bara en viss procent kan få bra o sen går de ner. Desstuom hade ja tex en kurs som hette ”acquired och developmental language disorders”. Så i afasidelen gjorde ja ganska bra, men i den andra när vi hade grammatikanalys (jihuu) så inte så jättebra. Så sen drar de ner. Anyway ja ha lärt mig massor och är nöjd med kursvalet. Jag är ju också ”efter” med tanke på att de andra just blev klara. Iom att de har praktik hela tiden har e sååååå mycket mer erfarenhet än vi hemma.

Jag förde en blomma och kort till min lärare. Hon som var min professor har flyttat och ska börja med logopedi i Perth, så hon som var min ”andra huvudlärare” e nu ”professor”. Och hon sa att jag e den första exchange studerande EVER, alltså som int gjort hela min degree. Och de är så glada att ja ha klarat mig så bra så tack vare mig har de öppnat ögonen för att ta andra studeranden. När hon sa de så minns ja att på mitt antagningsbrev stod de att ”ja nog får komma på kurserna men de kan vara extremt svåra”. Men det va jättekiva att höra. Och hon va så nöjd så hon bad att om ja kanske kan skriva någon kort grej om min tid där för dem att sätta på hemsidan. Så de kändes kiva :)

Sista dagen ja var till skolan överraska speechie-kompisarna mig med ett armband, Vet ni sånadär pandora-armband som man kan lägga till "delar" typ smycken eller små miniatyrer. Så ja fick ett "M" och en graduationhatt :) Så de va helt supersnällt, de har alla såna o dom e så fina. Så nu sitter de på min handled tillsammans med de om Jessica lagat från Britsarna.

Mamma o Pappa träffa på något 50 årskalas bekanta som berätta att deras dotter med familj bor i Sydney. Så ja sku barnvakta hennes barn ett par gånger men sen ändra de (o jag) planer så de blev aldrig av. Men henns pojke kan inte säga R så hon undra om ja sku vilja öva lite med honom. han hade gått hos talterapeut här men svenska R:et e ju annorlunda. Så ja träffa dem och de hade världens ljuvligaste familj. Förädrarna va ju unga så de va kiva att tala me dem o ja stanna där andra gången längre o drack vin o tala om allt möjligt. Och så hade de 3 pojkar som alla va helt extremt söta! Så ja fick helt ledsamt efter alla simskole och barnvaktsbarn. Ja hann bara se honom 2 gånger men gav mer tips för dem att öva, och de bästa av allt. När ja for dit första gången och åt middag först var de MAKARONILÅDA. Aldrig har så simpel mat varit så goood men de va just va som behövdes:) fastän ja nog lagat mat själv ha ja nog inte kockat väldigt mycket här alls, så de va supergott! De som ja vill ha e saarioinens leverlåda också:)

Huhhhuu, okej denna ”sammanfattning" blev inte så extremt kort, men de ha hänt så mycke. Ja skriver skilt ännu om mitt sista veckoslut med farewell party o hong kong. Jag vet att många säkert kommer att fråga ”hu va de”. Och ja vet att svaret är ”super”. Samtidigt är det svårt att sammanfatta 7½ månader på ett par meningar, och jag vet att fastän det är skoj att höra till en början så blir man nog uttråkad efter en stund. Jag menar please stop me om ja blir som i american pie ”one time at band camp”. Men detta är något man måste deal med när man varit utomlands. Många har ”varnat” och de sade de från ÅA på vårt utbytestillfälle att man ofta får någon”depression” när man kommer hem. Fast ja säkert kommer att ha stunder då ja saknar tillbaka e ja en person som tittar framåt i livet. När jag åkte varnade alla om en ”culturchock” som ja nog inte hade. Jag tror allt har att göra med INSTÄLLNING. Men fastän ja levde min dröm där så ha ja ju ett underbart liv hemma också. Inte åkte ja till australien heller för att lämna finland för att ja inte sku tycka om de. Nej, ja tror att de handlar om att ha en god inställning och se de positiva med vardagen. Jag menar många av mina fina minnen från Australien handlar om just dessa vardagssaker. Så tänk på de. I finland drömmer vi om resor och att göra saker. Men vad jag VET att ja kommer att sakna om ett par år när ja e färdig är lunch me med klassen i Arken, kvällspromenader längs ån, när "hela ÅA" samlas på Åbo Diskotek och alla underbara sitzer. Alla saker som verkar självklara men som när man inte gör dem känns viktiga. Så fastän ja för tillfället nog mest ser positivt med Aussina och speciellt min tid där, så tror ja nog att speciellt om ja sku stanna där längre sku ja måsta medge ”Borta bra men hemma bäst”

All good times come to an end

Jag kan int förstå att jag verkligen lämnat Sydney nu, sitter som bäst på flygfältet i Hong Kong. Jag har hela tiden tänkt att jag vill skriva bloggen i rätt ordning och inte lämna något bort, men eftersom jag inte velat "öda" sista tiden i Australien på att sitta o skriva vid datorn så blir de ändå nu någon slags sammanfattning av mina sista månader. För tillfället finns det blandade känslor inom mig. För en tid sedan kände jag nog att jag inte alls vill komma hem. inte för att jag inte skulle trivas hemma. Jag saknar ju nog familjen och kompisarna, men mera det att tiden här är över och kommer aldrig mer att bli densamma igen. Då skrev tror ja Malin ti mig att "nu ska du mentalt förbereda dig att komma hem", Tack för det för de stämmer helt rätt. Jag började sedan "mentalt" att ställa mig in på att jag faktiskt kommer hem och "all good times come to an end". Så efter det började ja mer och mer se fram emot att träffa alla kompisar (fast de ha ja nog ren länge velat göra). Och så märker jag att ja saknar mig familj. inte sådär att ja sku sitta o gråta och tänka på dem, men när ja talar med dem får ja lätt tårar i ögonen, och så tänker jag på hur skönt det ska vara att komma hem hem.

Så egentligen känner jag nog mig redo att komma hem. Och det tror jag att jag också ställt in mig på för att helt enkelt klara av situationen. Jag menar när ja kom hit visste ja att ja kommer att se alla igen och situationen högst antaligen kommer att vara ganska lika. Nu vet ja att fastän ja sku komma hit tibax sku de aldrig bli lika igen, att ja sku studera och träffa lika mycket människor. Jag är så tacksam för att ja kom hit och skulle inte ångra en sekund av tiden här. Jag har verkligen levt som i den drömmen jag redan haft i flera år (som började när jag funderade på utbyte i gymnasiet). Jag har trivats varje dag, inte för att ja e deprimerad i Finland men ja måste nog säga att ja varit superlycklig här. Jag tror helt enkelt att ja är en person som egentligen borde ha blivit född i Australien, jag älskar människorna, attityden, accenten och det äventyrliga livet samt stränder och vattenliv. Men som tur ha vi hemma finska skären:)

Som ja sa så "all good times come to an end". Jag tror denna tid är bäst att åka. Jag är jätteglad att ja stanna lite längre än de flesta utisar för ja ha hunnit med så mycket, och samtidigt känns de nu som rätt att åka hem. För de första ha ja inga pengar, och att jobba här e jobbigt me visum och sånt. För de andra så ha mina kompisar börja skolan igen och har fullt upp med det, och om ja sku vara här men inte vara i skolan sku ja nog får slött. Dessutom ha ju ren mina flesta andra kompisar åkt hem. Så nu känner jag mig redo att komma hem, och de sista dagarna som har varit väldigt jobbiga o gråtiga för mig så ha ja nog bara tänkt att ja vill komma hem o krama om mamma. (guud nu fick ja tårar i ögonen igen, usch va ja blivit känslig). Anyway, de e sjukt hur nära man blir med många kompisar på några månader så att säga farväl till dem var jobbigt. Dessutom har jag kanske också blivit lite förtjust i en aussiekille så fastän jag vetat att jag slutligen åker hem så e de ju nog svårt. Och så älskar ja ju landet och speciellt Sydney och läget där ja bodde.

MEN jag ser fram emot att komma hem. Att träffa alla mina underbara kompisar hemifrån, höra om hur de har det samt gå på NNs årsfest om en vecka, jihuu!:) Jag ska bo på Kåren när ja kommer hem. Detta är något som ja aldirg sku ha kunnat tänka mig före, eftersom ja bott ensam i 3 år, men efter att ja bott tätt och också rest en hel del i hostell så har ja inget emot de. Dessutom e de superbilligt och ja kan flytta ut till sommaren:)

Så nu när äventyret börjar ta slut så har ja ändå ett kort nytt äventyr på vägen. Jag stannar nämligen i Hong Kong 3 dagar. Jag landade här 5 och klockan är nu 7 på moron. Så ja ska skriva lite och sen ge mig iväg på nya äventyr.:)

Snart ses vi, hurra! :)